En svart dag
Idag är himlen en ängel rikare, och vår värld en ängel fattigare.
Tidigt imorse kom det beskedet som vi alla fruktat, men i det allra längsta hoppas få slippa höra. Ingen av oss kände den avlidne mer än till namn och utseende, vilket dock inte gör sorgen mindre en sådan här dag. Andreas Johanssons in memoriam-text på Änglarnas hemsida säger allt som behöver sägas en dag som denna:
"Tony Deogan – in memoriam
Himlen var blå igår, lätt beströdd med vita moln. Idag ser vi inte solen riktigt. Idag är också himlen en ängel rikare, och vår värld en ängel fattigare.
Tony Deogan har somnat in nu på morgonen, saknad av sin familj, och djupt sörjd och saknad av såväl änglar som andra lags supportrar.
Tonys vägar var inte alltid raka, men han fann glädje i umgänget med Änglarna Stockholm och de sista två åren var han en välsedd gäst hos ÄS, och i många stunder visade han där upp ett hjärta av guld och en vilja att komma på rätt spår i sitt liv.
Han var i alla år en ängel, som troget skickade pengar varje gång det kom ett nummer av Änglatjôt. På hans axel finns klubbmärket tatuerat och hans kärlek och engagemang för Blåvitt går inte att förneka. Hans övriga historia vet vi alla för lite om för att väga in nu. Den är just inget annat än historia. Den är också oväsentlig.
Låt oss istället minnas de dagar då Tony log och levde för IFK Göteborg. Låt oss minnas somrarna och dagarna som var lika varma som idag, men också fyllda av den värme och livsglädje som är svår att känna nu.
Vi kan tala fram och tillbaka om vad Tony gjorde på Södermalm, och det är lätt för folk att strunta i hans öde för att han sägs ha varit en huligan. Men är vi människor nog att avgöra vem som förtjänar att leva eller dö? Självklart inte.
Respektera mannens anhöriga och den sorg som de och vi känner. Ingen känner honom, eller vet något om vad som hände på Södermalm som ger någon rätt att säga ”det var rätt åt honom”. Den som tar de orden i sin mun respekterar inte andra medmänniskors rätt till livet, och förtjänar inte respekt själva.
Vi kan bara sörja att Tony Deogan inte fick flera dagar i vårt sällskap, att vi inte fick chansen att se honom åldras som en ängel.
Tony, din plats på läktaren står tom. Våra hjärtan gråter över att du byttes ut redan i första halvlek och kunde vi påverka coachen, hade vi bytt dig tillbaka in på direkten.
Vi kan bara be för att din bortgång är slutpunkten för det vansinne som följer fotbollen. Aldrig mer skall en mor, en familj och vänner behöva gråta vid en bädd som din. Vi tar med oss det som vår hälsning till dig.
Vila i frid, på elysions ängar. Vi skall sjunga dina sånger och bära himlens färger tills vi möts igen. Hälsa Morgon, Ruff, Lasse, Conny, Glenn och alla andra som sitter och suckar över att det var bättre förr. Du var inte ensam här, och en ängel är aldrig ensam i himlen.
Styrelsen gm Anjo"
Pga av det tragiska dödsfallet har Alltid Blåvitt valt att stänga forumet under obegränsad tid.
