Ännu en tung förlust. IFK Göteborg - Djurgårdens IF 1 - 2

Blåvitt fortsätter att göra precis tillräckligt mycket fel för att förlora matcherna.

Redan i den första minuten av första halvlek avancerade Jonas Henriksson längs högerkanten och avslutade med ett skott på mål som Isaksson lätt kunde hålla. Detta visade sig bli det enda skottet på mål från något av lagen i hela den första halvleken. Som ni säkert förstår innebar det att spelet var tillknäppt och chansfattigt. Faktum är att det delades ut fler gula kort än det fanns målchanser i denna halvlek. Den absolut största delen av spelet tilldrog sig på mittfältet där det var kamp om bollen hela tiden.

Förra året dominerade Djurgården båda de allsvenska mötena genom att man helt styrde mittfältet. I år hade Blåvitt lärt sig den läxan och både i vårmatchen och detta möte så var man hela tiden aggressiv på mitten och lät inte det bollskickliga motståndet få någon tid på sig. Detta ledde till att Djurgården ofta spelade bollen bakåt till backlinjen som tvingades slå längre bollar mot anfallarna, vilket givetvis passade Erlingmark och Risp utmärkt. Nackdelen var att vårt mittfält inte kom med i offensiven särskilt mycket vilket gjorde att understödet till anfallarna ofta blev svagt, detta särskilt eftersom Jonas som är den mest offensive av mittfältarna hade en sämre dag. På topp debuterade Marinho Rahmberg och han hade säkert önskat sig lite mer hjälp. Han fick dock ett par hyfsade bollar från Jimmy att jobba på i den första halvlek, men vägde för lätt i närkamperna.

Djurgården hade (likt Blåvitt) väldigt svårt att skapa något framåt och deras enda farlighet i första halvlek var när Andreas Johansson avancerade från mitten och avslutade med ett tungt skott utanför. Detta skedde efter att Blåvitt för ett kort ögonblick tappat trycket på DIF:s mittfält, som visade hur farliga de kunde vara när inte den defensiva arbetsinsatsen av Blåvitts mittfält var på topp.

Mållöst i paus efter en halvlek som mer uppskattas av de som tycker om bra defensivt arbete än de som gillar gladfotboll. Med tanke hur resultaten varit i de senaste matcherna och hur många mål vi släppt in så var i alla fall jag rätt nöjd med insatsen. Djurgården är det lag som vi haft svårast för de senaste säsongerna och att i mitten av en formsvacka av större format för vår del hålla dem till en halvchans kändes rätt ok.

Djurgården hade några bra minuter i inledningen på andra halvlek men fortfarande skapades inga chanser. Istället så kom Blåvitt igång igen och efter drygt tio minuter får vi ett perfekt frisparksläge när Marinho får en knuff i ryggen precis utanför straffområdet. Fram stegar Martin och slår en utsökt frispark otagbart i mål, till höger om en chanslös Isaksson. Total glädjefnatt utbryter på läktaren och minuterna efter målet är Blåvitt också nära att utöka ledningen när först "Erling" har en bra nick på en frispark från Jimmy och sen Marinho får ett skottläge efter att "Zeb" varit nära att bli frispelad av Martin. Så här långt ser allt bra ut och Djurgården skapar fortfarande ingenting framåt.

På en minut vänder matchen. Det hela börjar med att Andreas Johansson driver bollen mot Blåvitts straffområde, Jimmy kommer i ryggen på honom och han faller efter en lättare kontakt. En rätt billig frispark, men å andra sidan ramlade Marinho också rätt lätt innan Blåvitts mål. Hur som helst, ingen blåvit tycks vara vaken när Rehn snabbt slår bollen ut till Stefanidis som helt ensam med "Bengan" sätter kvitteringen. Av vänsterspelarna så var Jimmy i mitten och gnällde sig till ett andra gula kort hos domaren, men vart höll Sandklef egentligen hus? Jimmy lyckades alltså med konststycket att snacka sig till ett andra gula kort, vilket tydligen inte domaren var riktigt uppmärksam på, men till slut fick han besked om det och vi fick fortsätta med en man kort.

Med tanken på hur tungt det har gått den senaste tiden hade man ju på känn att det skulle gå åt skogen nu. Klockan tickade dock på utan att DIF lyckas skapa särskilt mycket framåt. Några farligheter uppstår, som i den 75:e minuten när de får ett utsökt kontringsläge men spelaren med bollen är för självisk vilket gör att det aldrig blir särskilt farligt. Riktigt farligt blir det istället i den 78:e minuten när Höiland tappar bollen när IFK anfaller och det blir kontringsläge för DIF, bollen spelas in från vänster och via IFK:are går den ut till Wowoah som dock bränner ett utmärkt läge med ett riktigt dåligt skott långt över.

Naturligt nog har DIF bollen allt mera och man ser hur ett par IFK:are börjar tröttna men det skapas inga fler farligheter och man hoppas att kanske, kanske kan det bli en poäng trots den onödiga utvisningen. Givetvis blir det inte så denna tunga säsong, istället gör Andreas Johansson i den 84:e minuten en bra räd framåt, kommer förbi Sebastian Johansson (annars mycket bra) och får till en träff som precis slinker in vid stolpen. Därmed är ridån nerdragen, ett decimerat Blåvitt som sprungit och kämpat mycket i slutet orkar inte riktigt lyfta spelet. Ett par chansbollar spelas in i DIF:s straffområde i slutet men inga riktiga farligheter skapas och istället har DIF ett par bra kontringslägen som de inte kan utnyttja. Efter enbart två tilläggsminuter blåses matchen av. Själv förstår jag inte riktigt hur det kan bli så lite tillägg i en halvlek med 6 byten samt ett par spelstopp, men jag tror inte heller att ett par minuter extra hade räckt för någon kvittering, Blåvitt såg ut att vara för trött för det.

Precis som i Borås senast straffas vi omedelbart för våra missar. Då tappade vi koncentrationen i en minut och plötsligt var matchen vänd, här snackar Jimmy till sig en utvisning och alla står och sover när frisparken slås. I medgång hade vi tagit minst en poäng från den här matchen men nu förlorar vi istället. Jag menar dock inte att det är tillfälligheter som gör att vi förlorar matcher stup i kvarten nuförtiden utan det är att skärpan inte alltid finns där. För tillfället får vi verkligen ingenting gratis och då måste vi jobba stenhårt samt hålla koncentrationen uppe exakt hela tiden för att få några poäng. Djurgården är också ett bättre lag än exempelvis Elfsborg och när man ger deras mittfält ytor att jobba på så hamnar man i stora problem. Om man istället lyckas sätta deras mittfält under press som vi gjorde i stora delar av matchen går de däremot att handskas med eftersom de tvingas till längre bollar, trots att de inte har någon targetplayer på topp. Däremot spelade vi dem i händerna försvarsmässigt i matchen, Sebastian Henriksson kämpade visserligen på topp men för att Marinho skall komma till sin rätt måste vi upp med mittfältet mer för att slå bollar bakom deras backlinje istället för att hoppas att vi skall vinna luftdueller.

Spelarbetygen för Djurgården är satta av redaktionen på Sektion F. Själv skulle jag bytt ut Rehn mot Andreas Johansson

0 kommentarer