Reflektioner efter några intensiva dagar.
Det är mycket som hinner hända på några dagar.
Förra torsdagen såg jag en av de mest deprimerande Blåvitt-matcherna i mitt liv. IFK blev utslaget av ett dåligt moldaviskt lag inför en gles publiksskara på Gamla Ullevi. Efter matchen var det inte mycket roligare med en tryckt stämning utanför arenan och rop på Lundins avgång. Helt klart hade laget kört fast och jag samt flera andra jag talade med såg Norrköpingsmatchen som helt avgörande för Lundins fortsättning i klubben. Det var inte det att jag trodde att han skulle få gå om inte resultatet blev det önskade, utan snarare att han skulle ställa sin plats till förfogande frivilligt.
Nu hände detta tidigare än någon hade väntat sig och redan på fredagen avgick Lundin. Motiveringen var emellertid den jag hade förväntat mig höra. Lundin kände att det bästa för klubben skulle vara en förändring på tränarposten. Han hade inte lyckats styra Blåvitt ur den onda cirkel man hamnat i och nu tog han konsekvensen av det. Ersättare blev som alla vet Roger Gustafsson.
Efter att den inledande förvåningen till den snabba utvecklingen lagt sig så tycker jag att det är bra beslut som tagits. Naturligtvis är det inte ensamt tränarens ansvar att resultaten är usla, men som alla vet är det inte så lätt att plötsligt byta ut hela spelartruppen och det gör att den naturliga förändringen istället ofta blir på tränarposten. Nu kände Stefan att han inte lyckats med de förändringar han försökt sig på och hade då kommit fram till att det bästa för klubben skulle vara att avgå.
Klubben sattes därmed i ett trängt läge med hård tidspress eftersom man inte letat efter någon ny tränare. I en sådan situation är det lätt att få panik och binda upp sig för flera år framåt med en tränare som man inte vet om det kommer funka med. Det finns ju också flera tränare med allsvenska meriter tillgängliga, såsom Sören Cratz och Michael Andersson. Istället valde man att gå till en beprövad lösning inom klubben genom att Roger tillfrågades, samtidigt som man fortfarande håller situationen öppen inför nästa år vilket jag anser vara klokt.
Alla blåvita vet att Roger håller hög klass som tränare och han har givetvis god koll på vår trupp. Det som oroar är väl främst vem som skall sköta hans övriga uppgifter som sportchef, ett område där han fått utstå en hel del kritik. Det kanske istället kan bli så till nästa säsong att Roger fortsätter som tränare samtidigt som ny sportchef rekryteras, men detta beror givetvis på hur vår höst kommer att se ut.
Efter den sensationella utvecklingen på fredagen fortsatte överraskningarna att komma på lördagen när helt plötsligt "Pekka" dyker upp i svensk fotboll igen. Inte i Blåvitt, utan nu i en ort där hans frisyr kanske passar bättre in, nämligen Borås. Personligen är jag glad att vi tydligen aldrig hade någon kontakt med honom gällande återkomst och det beror inte enbart på hans agerande när han lämnade Blåvitt. Pär var i Blåvitt en bra och teknisk spelare, men är inte den ledartyp vi har saknat på mitten. Dessutom hade han en motvilja att gå in i närkamper, vilket alltid gjort att hans klubbyte till Wimbledon framstått som en stor gåta.
Även söndagen fortsatte nyheterna att hagla. Först står det klart att Gustaf lämnar oss för Helsingborg. Det är övervägande positivt att följetongen om Gustafs äventyr nu fått en slutpunkt (för denna gång). Gustaf har varit given i startelvan under i stort sett hela sin tid i Blåvitt (undantaget de senaste veckorna) och han har alltid jobbat hårt på planen för lagets bästa. Tyvärr har det känts som om det han fått ut av sitt hårda arbete har varit mindre och mindre säsong för säsong. Varken i år eller i fjol har han varit i närheten av det som presterades under hans första år i klubben. Det är inte alls omöjligt att han nu får en nytändning i Helsingborg för kapaciteten finns där fortfarande. Även för Blåvitt kan det vara bra att han nu gjort klart med en ny klubb, det är givetvis inget positivt med att förlora en spelare av hans kaliber men den såpopera som hans varande och görande blivit i massmedia den senaste tiden kan inte heller ha varit nyttig för klubben.
Det mest positiva under helgen var givetvis Håkans snabba och oväntade återkomst. Många supportrar från andra lag vill gärna se honom som en gammal föredetting, men jag tror nog att de flesta som följer IFK vet bättre än så. Helt klart är han en spelare vi saknat på mittfältet i år, en pådrivare som hatar att förlora och aldrig slutar springa. Det känns också bra att man redan nu börjat planerat för att han skall fortsätta inom klubben efter den aktiva karriären. Hans inställning till fotbollen och hjärta för klubben är något som alltid kommer att vara välkommet i Blåvitt.
När det gäller supportarna hoppas jag att den senaste tidens turbulens nu ebbar ut något och att vi alla satsar helhjärtat på att stödja laget. Det är många (inklusive undertecknad) som efterfrågat förändringar på olika plan den senaste tiden. Nu har det på bara några dagar hänt mycket nytt och det känns nu som om det är läge att koncentrera sig på att stödja Blåvitt så att vi kan komma ur vår nuvarande tråkiga situation. Det var mycket viktigt att vi inte förlorade mot Norrköping i måndagens möte, men även denna match visade att det finns mycket kvar att jobba med.
När det gäller laget så måste den första prioriteten vara att täta till försvaret. De senaste veckorna och även mot Norrköping har det sett oroväckande svagt ut bakåt, vilket känns helt onödigt eftersom vi ändå har en hyfsad backbesättning samt en säker målvakt. Det är min åsikt att det till exempel är nödvändigt att ompröva Sandklefs omskolning till vänsterback och jag tror att Mikael själv håller med. Efter en inledande succé så känns det nu som om de många målen och chanserna bakåt på denna kant gör att det är dags för förändring. Mot Norrköping var Jimmy avstängd, men annars känns det som om han i dagsläget är den mest naturlige ersättaren om inte Hjalmar bedöms vara redo för denna roll.
Tyvärr är det inte bara på vänsterkanten som försvaret sviktat utan även Höiland på högerkanten och Risp i mitten har stundtals börjat uppträda mycket osäkert vilket gör att Antonsson inte kan ligga långt ifrån startelvan. Nu har Roger en vecka på sig med laget till derbyt och det är bara att hoppas att han kan få styrsel på backlinjen under denna tid.
Det som var roligare att se mot Norrköping var mittfältets andra halvlek. Då hittade vi till ett spel som jag tycker om att se med Blåvitt, när vi pressar motståndarna högt och därmed vinner tillbaka bollen direkt och helt enkelt nöter på framåt tills luckorna kommer. Om vi fortsätter att spela så kommer målen och resultaten att komma vår väg.
Det är dock oerhört viktigt att alla nu inte bara börjar tro att resten av säsongen kommer att fixa sig av sig själv. Vi får inte några poäng av motståndarna automatiskt bara för att Roger är allsvenskans mest meriterade tränare och att Håkan är tillbaka. Jobbet med att reda ut den situation vi hamnat i kvarstår och det krävs hårt arbete från klubben och alla supportrar för att lyfta Blåvitt igen.
