Gästkrönika inför derbyt
Från andra sidan Atlanten berättar allas våran "Brokken" om hur det känns att missa årets match.
Svikare och medgångssupporter?
Som alla vet så har den senaste tiden varit oerhört svår för alla blåvita; spelare, tränare, ledare och inte minst vi supportrar har lidit något vansinnigt. I mitt 24-åriga liv har inte Blåvitts behov av supportrarnas stöd varit större än nu och därför känns det för jävligt att jag inte ger dem något stöd för närvarande. Jag befinner mig nu på Brock Street i Kingston, Ontario, Canada för ett utbytesstudieår vilket känns vansinnigt fel med tanke på Blåvitts situation för tillfället. Att sitta och diskutera vem som är störst av Sundin eller Börje Salming känns hyfsat ointressant samma dag som Stefan Lundin avgått.
Hur påverkas laget av att få RG som tränare? Vem tar över hans övriga uppgifter? Hur går det med riskkapitalbolagsbildandet? Hur kommer stödet vara i kommande matcher? Ska vi äntligen få revansch på ÖIS efter den smärtsamma derbyförlusten? Frågorna om Blåvitt är för närvarande oändliga och det känns oerhört frustrerande att bara kunna följa utvecklingen via Internet (läs Alltid Blåvitt). Framför allt som datorerna dels är sega och dels nästan alltid upptagna. Vad som känns ännu mödosammare är att man inte kan stå på läktarn och skrika fram våra kära änglar i denna jobbiga stund. Som Blåvittsupporter har man genom åren fått höra det ena patetiska öknamnet efter det andra som ICA, Lättmjölkarna eller Sillstryparna och alla är lika löjliga att man bara garvat åt dom. En sak har dock fått mig att tända på alla cylindrar och det är när folk kallar oss änglar för medgångssupportrar. Mitt vanliga svar på denna anklagelse brukar vara att det är för fan inte vårat fel att inte Blåvitt utsätter sina fans för liknande prövningar som t.ex. GAIS. Därför känns det som ett personligt nederlag att inte kunna gå på matcherna nu när vi hamnat i denna situation.
Då det blev bestämt redan i början av våren att jag skulle till Canada i ett år gick jag under de första omgångarna och under VM-uppehållet och funderade på hur vidrigt det skulle vara att inte kunna vara på plats om vi äntligen skulle få ta tillbaka SM-guldet till Götet. Men den omständighet som har uppstått nu känns betydligt värre. Så låt oss nu hoppas att denna vidriga säsong tar slut så fort och så lyckligt som möjligt så att vi gemensamt kan ta nya friska tag till nästa säsong och att vi KROSSAR ÖIS på tisdag.
Ps. Att följa derbyt på nätet måste vara den värsta tortyr som finns i hela världen, det blir ju inte direkt bättre av att man hör att Kamratemiraterna ska ladda ihop inför derbyt ds.
Ps2. Canada bär också skulden till att jag inte skrivit på forumet på evigheter vilket också det känns jävligt tungt eftersom man blir lite off om man inte är med och diskuterar allting där ds.