Trött på förluster! Matchrapport IFK Göteborg - Örgryte IS 2-5

Försvarskollaps modell större.

Inledningen var inte precis lovande. De första minuterna såg vi prov på den osäkerhet som speglat Blåvitts försvarsspel den senaste tiden. Bengt slår en utspark rakt på Källander som kan avancera men skjuter utanför. Minuten efter är det nära 0-1 när en inspelning från höger rensas av Sandklef först metern framför mål. Det fortsätter att se osäkert ut matchens första tio minuter innan Blåvitt får ordning på spelet. Blåvitts första farlighet skapar Jonas Henriksson i den 11:e minuten när han avancerar inåt från högerkanten och skjuter ett bra skott som Dick Last styr till hörna.

Efter det här är matchen rätt jämn utan riktiga farligheter åt något håll. Det ändras i den 23:e minuten när Sebastian Johansson tappar bollen på mitten och den går till Aubynn. Han avancerar mot en samlad backlinje med Sebastian i bakhasorna. Närmaste back, Risp, är för passiv och stöter inte framåt vilket gör att Aubynn som håller Sebastian bakom sig kan komma till avslut och bollen studsar in vid Bengts vänstra stolpe. Mycket bra gjort av Jeffrey men det känns som om det definitivt hade gått att undvika.

Målet förändrar matchbilden i så måtto att Örgryte kanske omedvetet börjar backa hem lite mer och Blåvitt får mer boll. ÖIS är bättre än vi på att snabbt vända spelet och komma till avslut när de vinner bollen högt uppe på plan. Däremot är också de rätt trubbiga när de själva skall bygga upp spelet från egen planhalva. Då blir det mest höjdbollar som Erlingmark kan ta hand om. När det gäller Blåvitts anfallsspel är det ofta alldeles för långsamt och detta är särskilt fallet när det går via Sandklef och Rosenkvist på vänsterkanten. De enda gångerna vi får rejäl fart på spelet är när bollen går ut till Jonas Henriksson på högerkanten. Det är också Jonas som ordnar en frispark i den 39:e minuten när han bryter in från höger. Frisparken når Risp som nickar i stolpen. Domaren tyckte Dick var på bollen och det blev därför en hörna som också den ledde till en bra chans, men nu kan Last hålla bollen.

Blåvitt hade fått ett visst spelövertag i slutet av första halvlek och den tendensen förstärktes i början av andra eftersom ÖIS verkade satsa främst på att säkra bakåt med det centrala mittfältet. I den första halvleken hade Blåvitt haft det svårt att skapa något framåt men nu började vi använda båda kanterna bättre vilket gjorde att det blev bättre fart framåt. ÖIS försvar och målvakt agerade dock mestadels säkert och vi visar ju inte heller någon större kyla framför mål i år så riktigt farligt blev det sällan. Undantagen var när Rosenkvist fick bollen. I första halvlek överarbetade han de flesta situationerna men nu hade han blivit varm i kläderna och skapade chanser framåt och hans långskott i ribban i den 61:a minuten var värt ett bättre öde.

För Örgryte så var det Aubynn som i detta matchskede låg bakom nästan allt de skapade framåt och han var ett ständigt orosmoment för Blåvitts försvar. På topp var Guará osynlig medan Alves såg farlig ut men fick inte många bollar. Blåvitt gör ett par byten, dels får Risp en smäll och ersätts av Jimmy Svensson och sen får Mild göra en efterlängtad comeback när han ersätter Sebastian Johansson. Även om det inte märktes först känns det som om bytet av Risp lägger grunden till det vi tvingas genomlida i slutet. För backlinjen möbleras nu om rejält, Sandklef går över till högersidan, Jimmy tar vänsterkanten och Höiland får gå in i mitten, något som får katastrofala följder. I den 76:e minuten ser Afonso ut att filma sig till en frispark i livsfarligt läge. Han har i tidigare matcher visat sig farlig på fasta situationer och så är fallet även nu då han skruvar in 0-2 bakom Bengt Andersson.

Blåvitt ger inte slaget förlorat och bara ett par minuter senare reducerar vi till 1-2 efter ett vackert anfall där Martin spelar ut bollen till Jonas som slår ett fint inlägg som Rosenkvist nickar in precis vid Dicks vänstra stolpe. Efter målet tycks alla i Blåvitt enbart vara inriktade på offensiven, ett par halvchanser skapas framåt men bakåt börjar det bli extremt tunt på folk. Det är vad ÖIS och särskilt Afonso behöver och när dessutom Höiland som skall bevaka honom tycks ha glömt allt han någonsin kunnat om man mot man-spel blir det ingen vacker syn. I den 84:e minuten kommer 1-3 när Afonso får driva bollen framåt mot en backande Höiland som retsamt enkelt blir bortfintad innan brassen måttar ett välplacerat skott. Erlingmark som också är med bakåt ramlar innan han kan hjälpa Höiland.

Minuten senare är det i stort sett en repris när Mild tappar bollen på Örgrytes planhalva och den går fram till Afonso som avancerar mot en till synes paralyserad Höiland innan han placerar in 1-4. Nu är givetvis matchen körd men Blåvitt vill fortfarande framåt och Örgryte gör gärna fler mål. I den 90:e kommer 1-5 efter att Höiland för tredje gången på drygt fem minuter villats bort av brassen, denna gång är det dock Morgan Nilsson som får en sista tå på bollen som retsamt går stolpe in. Naturligtvis menar jag inte att allt skall lastas på vår norrman även om han upplevde en mardröm i slutet. Afonso gjorde flera riktigt fina prestationer men samtidigt så behövde han hela tiden bara möta en man, när han passerat Höiland så fanns det ingen annan där och blir det alldeles för enkelt att göra mål. Tanken är väl att vi skall spela "press med understöd" men nu var det istället "ingen press och inget understöd".

På två minuters övertid putsar vi till siffrorna. Mild spelar fram bollen till Rosenkvist i straffområdet och bollen går vidare till Sebastian Henriksson som kan sätta dit 2-5 och därmed kan ju Sebastian sägas ha haft i alla fall ett rätt i den här matchen.

Örgyte spelar mycket smartare i derbyna numera. De har lärt sig att ransonera på finliret och är inte alls rädda för att rensa långt om det skulle behövas. De har också insett att i dagens fotboll är det farten som avgör, vinner man bollen högt och hela tiden försöker spela i djupled så kommer farligheterna även om det kanske inte ser lika vackert ut som att stå och rulla bollen i sidled hela tiden. Detta kombinerat med att de har offensiva matchvinnare och en stabil försvarslinje och målvakt gör att de är svåra att rå på. Det betyder dock inte att det är på något sätt acceptabelt att kapitulera så fullständigt som vi gjorde i slutet på den här matchen.

Det värsta med den här säsongen är ju att en kollaps som den vi fick se i slutet inte alls känns så chockerande som den borde. Att försvaret stundtals läcker som ett såll har man blivit van vid och varningssignalerna fanns ju även i första halvlek mot Norrköping senast. Helt klart måste det ske kraftiga förändringar i backlinjen och just nu känns det inte som om det finns någon där som bör vara säker på sin plats. Mittfältet klarade sig bättre (motsatsen vore omöjlig) med Jonas och Rosenkvist som plusvarianter (dagens enda). På topp var väl tänkt att vi skulle ha en target player (Sebastian Henriksson) och en som högg i straffområdet ("Långås") men Sebastian hade inte ett rätt innan han satte 2-5 på övertid och Patric hade svårt att skapa något på egen hand.

0 kommentarer