Gästkrönika: En ängel i helvetet
Petter Lundgren skriver en gästkrönika om Blåvitt och andra saker i dagens fotbollssverige.
Någon timme innan matchen mot HIF besökte jag Friggagatan för att inhandla idrottsrabatten och kanske någon pilsner. Redan innan skummet hade lagt sig, ställer sig den i Aftonbladet nyligen omnämnde "Räven" upp på ett bord och gapar "nu stänger vi denna baren, men ni kan handla i den andra fram till kl. 6". Någon frågade skämtsamt vart vi alla skulle gå sedan och Räven svarade "SEDAN KAN NI DRA ÅT HELVETE!". Skrattsalvorna avlöste varandra, men vad vi då inte visste var att det var precis dit vi skulle.
Om Blåvitt
Jag är en ängel i helvetet och jag är inte ensam. Det som gick upp för mig när Christoffer Andersson gjorde det där vackra målet var det faktum att vi faktiskt kan åka ur. Chocken var lika stark som en käftsmäll av Tyson. För att slippa svara på frågorna om matchen på vagnen hem valde jag att promenera hem till hisingen. På väg hem satte jag in alla tänkbara resurser av psykologiska försvarsmekanismer som fanns att tillgå. Jag fantiserade om guldfirande änglar på ett knökat Avenyn år 2003. Det höll i kanske en timme. För när jag inte hann byta över från Fotbollskväll till Vita Huset i tid, kom den där otäcka känslan över mig igen. Vi kan åka ur. Robert Gustavssons imitation av Bergman "nu har vi ångest, faan vad jag mår dåligt" är en bra beskrivning av de känslor som kom till ytan. Nou Camp 1986 är en annan. Promenaden hem över Göta Älv- bron i svinkyla, regn och blåst blev till en förkylning och två dagars sjukfrånvaro. Man kan fråga sig om man hade klarat av att jobba ändå. Det vore över huvud taget intressant att se statistik för sjukskrivningar för män mellan 20-65 års ålder dagarna efter den där måndagen. Det perspektiv som vi alla måste ha i det här läget är att om vi mår piss. Hur dåligt mår då inte gubbarna, Roger och styrelsen?
Jag har full förståelse för de som känner att dom måste få säga ifrån, "bli älskade tillbaka" och få lite valuta för alla de pengar man lägger ner. Men fan inte nu. Det är inte läge att hävda sina rättigheter som supporter, att skälla, bua ut osv. Inte nu. Det som kan krävas av oss idag är 100% support till laget och jag tycker att dom som buade ut gubbarna när dom tackade klacken för gott stöd, borde ta sig en allvarlig funderare över vad dom sysslar med. Och för vem. Mycket kan man säga om "håjäff"- matchen, men inte att dom inte kämpade. Se bara på Erling. Han var ju överallt. Den tidigare Montessori-fotbollen med de ack så vanliga alibi-löpningarna fanns där inte alls på samma sätt som tidigare. Det får vi ta med oss till nästa match. Och vi måste visa att vi kommer att finnas där oavsett var vi spelar eller när i alla lägen. Nu är det krig.
Om tränarfrågan
Under veckan som gått, har Zoran Lukic namn figurerat flitigt i blåvita sammanhang. Han lär ha fått en intresseförfrågan av Blåvitt om han kan tänka sig att träna laget nästa år. Såvitt jag förstår, skickar ett lag som eventuellt står utan tränare efter säsongen en rad sådana förfrågningar om vilka som ur vissa omständigheter kan tänka sig att bli ny tränare, för att ha några namn att jobba med. Således är säkerligen Lukic inte ensam om att ha fått en sådan förfrågan och man kall nog inte dra för stora växlar av det.
I vissa avseenden är det dock inte helt ointressant. Zoran är säkerligen duktig på att utveckla unga talanger, vilket skulle vara nyttigt för en klubb med ambitionen att föra fram sina egna talanger. Dessutom han en annan tillgång. Det finns dom som påstår att det varken var stadion, Stockholm, klacken, det offensiva systemet eller pengarna som lockade unga stortalanger som Kim, Isaksson och Elmander till dif. Utan det var den vackra Andrea Lukic (som enligt myten håller på Blåvitt). Tja när jag skriver att det finns de som påstår detta, menar jag givetvis att det är jag som påstår detta. Påstår är väl i och för sig ett starkt ord. För särskilt troligt är det väl kanske inte. Men det kunde ha varit sant en kall dag i helvetet.....
Å andra sidan har vi upplevt en del sådana i år. Erra som vänsterbreddare, Sankan som back, Rispen som forward, dubbel derbyförlust mot öis, 0-4 på hemmaplan för att inte tala om att riskera nedflyttning med tre matcher kvar. Till Zorans nackdel kan nämnas att Blåvitt knappast kan anklagas för att ha goda erfarenheter av att värva etablerade tränare utifrån. Zorans stora nackdel dock är att han inte är Roger.
För något halvår sedan, nominerade tidningen Aftonbladet Sveriges bästa tränare genom tiderna. Att Roger inte fanns med där är väl i sig inte så kontroversiellt vid sidan av Svensson, Svennis, Åby och kanske någon mer. Men att han sidsteppades av namn som Nordin, Laban Arnesson och Domanski-Lyfors, säger en hel del om hur underskattad han är. Kanske för att han aldrig någonsin han tagit åt sig äran för någonting. Trots sammanlagt 8 SM-titlar (varav tre som juniortränare). Han har alltid avfärdats för en massa landslagsmän i truppen. Men hur namnkunnig var egentligen den trupp som vann dubbeln 1990 egentligen? Och hur många var det som inte faktiskt blev landslagsmän under Rogers ledarskap? Ravelli och Jocke B och ingen mer vad jag kan komma på. Att sedan vinna guld med en stjärnspäckad trupp, har det visat sig är kanske inte så enkelt som det låter. Se på Baxter med aik 1999 och Jingblad i Blåvitt 1997. Sedan han tillträdde som tränare 1990 har Roger varit ifrågasatt och så har det fortsatt. Än idag kan jag snacka Blåvitt med folk som är förbannade på att Tomas Andersson fick så många chanser eller för den där enda gången som han petade Stefan Rehn.
Rogers stora nackdel är dock att han är konservativ och överseriös. Jag tror att han i framtiden behöver en motpart i staben snarare än en lärljunge (Jonas Olsson). Stefan Pettersson är i många avseenden Rogers motpol och deras kärlek till Blåvitt och stort fotbollskunnande är väl kanske det enda de har gemensamt. Fick jag bestämma, skulle jag övertala kung Steff till att bli ny tränare för dom individuella detaljerna och låta Roger ta hand om det kollektiva. Det skulle ge en dynamik i såväl ledarskap som spelet på planen.
Läs fortsättningen här...
