En oerhört viktig seger. Hammarby IF - IFK Göteborg 0 - 1

Blåvitt var tvingade att vinna på en arena där man inte hade tagit en seger sedan 1990. Tack vare en riktig kämpainsats gick det vägen trots både oprövat lag och ovan taktik.

Det oavgjorda resultatet mot Landskrona senast innebar att Blåvitts utgångsläge var minst sagt dystert inför den här matchen. Man blev ju inte heller mycket muntrare av se på skadelistan där nu också Fredrik Risp tillkommit. För att råda bot på bekymren i anfallet så valde Roger att flytta upp Erlingmark på topp redan från start vilket innebar att försvaret fick skyfflas om än mer. Resultatet blev en för Blåvitt mycket ovan 3-4-3-uppställning där det kan noteras att hela backlinjen var ny jämfört med den senaste matchen.

Trots alla ändringar inledde Blåvitt matchen relativt piggt och redan i den 7:e minuten borde vi fått en straff då en Hammarbyback stoppade Jonas Henrikssons skott med en arm uppe i huvudhöjd. Till den blåvita klackens ljudliga missnöje valde dock domaren helt att strunta i situationen. Redan tidigt såg man vilken karaktär matchen skulle få, det var kanske inte så mycket skönspel men det satsades hårt (men inte fult) i de flesta situationer. Det hände också relativt mycket, Hammarby kom till fler avslut men när det gällde riktigt farliga lägen så var det jämnt mellan lagen.

Mot mitten av halvleken var det Hammarby som hade fått ett litet spelmässigt övertag men Blåvitt hade också lägen och i den 27:e minuten var Jonas nära att runda Ante Covic i Hammarbys mål innan denne i sista sekund kunde få en näve på bollen. Hammarby svarade ett par minuter senare med sin bästa chans i halvleken, en hård nick från Jonas Stark som Bengt gjorde en högklassig räddning på. Efter en chansrik första halvtimme lugnade det sedan ner sig framför de båda målen fram till paus.

Av den nya taktiken såg man inte så mycket i första halvlek, ofta kom det att likna den vanliga 4-4-2-uppställningen med Jonas på höger mittfält och Höiland som högerback. Just Jon-Inge var väl den IFK:are som hade det tyngst i första halvlek, rent defensivt fungerade det hyfsat men framåt slog han bort alldeles för många bollar och såg allmänt osäker ut. För balansen i laget som helhet var det ett lyft att spela med Erlingmark på topp. Nu fanns det alltid någon där framme som kunde ge Hammarbys backar en hård kamp om alla bollar i luften samt hålla undan försvararna tills IFK hann flytta upp folk.

Trots detta var det inte många blåvita avslut mot mål, Robert Karlsson väger ännu för lätt i täta matcher och på mittfältet var det bara Sebastian Johansson som verkligen var igång. Däremot skötte den ovana backlinjen sig med den äran och att Antonsson vilat en längre tid och att det bara var Dennis andra match från start i allsvenskan syntes inte.

Hammarby inledde den andra halvleken bäst och hade ett par halvfarliga anfall innan Blåvitt kom igång. I andra halvlek får vi se lite bättre anfallsspel längs kanterna och Hjalmar som var i stort sett osynlig i första halvlek visar att han kan komma fram och slå bra inlägg. På den andra kanten tycktes Höiland ha återfunnit lite självförtroende och slog inte längre bort lika många bollar. Främst var det Erlingmark man sökte med inläggen och ett par gånger om var han nära att få in bollen, men antingen var Covic där eller så gick avsluten utanför. I den 63:e minuten går Robert ut och ersätts av Långås, som dock inte utmärker sig på något sätt inledningsvis.

Hammarby har bollen mer än Blåvitt men de lyckas sällan komma till riktigt bra lägen, Blåvitt lyckas nästan alltid stressa dem till att hasta iväg sin avslut och för detta skall förutom försvaret också Sebastian Johansson särskilt hyllas. Tills synes outtröttlig jagade han runt efter hammarbyarna och lyckades ofta bryta upp deras anfall. I backlinjen skötte alla tre sig bra men en matchovan Antonsson fick uttröttad bytas ut i den 74:e minuten och ersattes av debutanten Holmqvist. Denne tog Höilands mittfältsplats och Jon-Inge blev mittback.

Avgörandet föll i den 86:e minuten, Blåvitt fick en frispark ute på vänsterkanten och Martin slog en lyra in mot mål, där blev det allmän kalabalik innan Långås kunde fläka sig fram och tåa in bollen i ena burgaveln. Vild glädjefnatt utbröt bland de blåvita både på och utanför plan och det nät som hängts upp framför klacken rasade ihop.

Glädjen blev inte mindre när beskedet kom minuten senare att ÖSK hade lyckats kvittera mot Norrköping. De sista sju minuterna kändes långa som dagar, glädjen över ledningen var givetvis enorm men samtidigt pressade Hammarby på för en utjämning. De lyckades också skapa ett visst tryck men precis som tidigare i matchen hade de svårt att skapa riktigt farliga lägen och efter några långa förlängningsminuter blåste domaren äntligen i pipan.

Stämningen på bortaläktaren hade varit riktigt dålig i första halvlek när klacken inte lyckades enas om vilken sång som skulle gälla och alldeles för många tycktes vara mer intresserad av att växla glåpord och mer än så med närmaste sitttplatsläktare istället för att sjunga. I andra halvlek blev det bättre och bättre ju längre matchen pågick och efter ledningsmålet och sedan slutsignalen var givetvis stämningen på topp och alla dröjde sig kvar för att hylla laget. Efter en stunds skönsång kom också Roger och Erlingmark tillbaka ut från omklädningsrummet för att ta emot välförtjänta hyllningarna.

Det här var ingen kanske ingen skönspelad match, men den som bryr sig om estetik i det här läget borde se över sina värderingar. Det som vann den här matchen var just det man så ofta saknat hos Blåvitt i år, nämligen den rätta inställningen och offerviljan. Det var en jämn match och vissa vill säga att det är ett slumpmål som avgör.

Detta slumpmål säger ändå en del om varför vi vinner. Martins frispark är egentligen en rutinboll som försvaret utan problem rensar bort minst 9 gånger av 10, men här offrar Erlingmark sig i luftduellen. Han vinner den inte men stör ändå försvaret så mycket att bollen blir kvar framför mål och i andrasituationen struntar Långås helt i att backen egentligen är närmare bollen och han kastar sig fram och lyckas tåa in den. Visst, det kanske är slumpartat men om ingen hade offrat sig så hade det inte ens varit i närheten av att bli en farlighet.

I och med segern och resultaten i de andra matcherna har vi nu hastigt och mycket lustigt hamnat i en situation där vi har allt i våra egna händer. I händelse av seger mot Kalmar är kontraktet klart alldeles oavsett av vad som händer i övriga matcher. I år har vi dock inte visat den stabiliteten eller spelstyrkan som gör att man kan säga att det finns några på förhand givna segrar mot något lag. För att säkra kontraktet krävs det att alla inser detta och därför satsar allt för seger mot Kalmar.

Betygen är satta av hemmalagets rapportör.

0 kommentarer