Spelarbetyg IFK Göteborg efter segern på Söder
Det fina försvarsspelet och det dåliga anfallsspelet präglar spelarbetygen efter segern på Söderstadion.
Observera att undertecknad såg matchen på Pay-per-view.
Betygsskala
1= usel
2= dålig
3= underkänd
4= godkänd
5= bra
6= mycket bra
7= landslagsklass
Bengt Andersson 5 – Bengan är i stort sett felfri hela matchen och kryddar detta med en härlig reflexräddning på Jonas Starks nick från nära håll. Bengt hade dock inte så mycket att göra att ett högre betyg kan motiveras.
Dennis Jonsson 5 – Redaktionens gamla kelgris från U-lagstiden gjorde sin andra allsvenska match från start och gjorde det bra. Dennis var inte lika dominant i luften som Antonsson men följsam och trygg i sitt agerande i det defensiva arbetet. De uppspel han tog var oftast bra även om en del bollar slogs bort.
Mikael Antonsson 6– En superb comeback av vår totalt matchotränade backrese. Att gå in och dominera försvarsspelet i en så viktig match utan att knappt ha tränat under de senaste två månaderna är nästintill en bragdbedrift. När dessutom pulsen tydligen går över 200 redan under uppvärmningen förstår åtminstone inte jag hur sjutton killen kan spela så bra i 70 minuter. Anton hade många tuffa dueller med Hammarbys Peter Markstedt som i många experter och lekmäns ögon är en av Allsvenskans allra främsta huvud- och närkampsspelare. Behöver jag nämna att Mikael oftast gick segrande ur duellerna?
Jimmy Svensson 5 – Alltid Blåvittredaktionen har länge tjatat om att få se Jimmy spela vänsterback igen och när Sandklef var avstängd fick Jimmy chansen att spela där. I vår intervju med Roger Gustafsson som publicerades för ett par veckor sedan framgick det att Jimmy helst inte ville spela back utan att han såg sig som mittfältare. Sankan å sin sida spelade gärna back. Med tanke på vad respektive spelare presterat på respektive plats denna säsong tycker jag definitivt ett platsbyte på dessa två herrar vore önskvärt. Jimmy gjorde en riktigt bra match defensivt med resolut närkampsspel, styrka i luftrummet och ett par fina brytningar. Offensivt var han knappt med i spelet men med tanke på 3-backslinjen så är det fullt förståeligt. Slog några bra bollar vid fasta situationer.
Jon-Inge Höiland 2 – Samme norrman som kom med i Allsvenskans allstarlag förra säsongen gjorde ytterligare en dålig insats. Jon-Inge, för dagen som höger yttermittfältare, fungerade mest som högerback och uträttade minimalt i det offensiva spelet. Många snedsparkar i uppspelsfasen och få konstruktiva offensiva initiativ ger ett underkänt betyg. Dock skötte han det defensiva arbetet på ett godkänt sätt.
Sebastian Johansson 6 – Mot Landskrona förra omgången var Sebastian kanske bäste blåvite spelare och på Söderstadion gjorde han i mina ögon sin hittills bästa match för IFK Göteborg. Han var precis överallt och täckte ytor, vann närkamper, bröt uppspel och fördelade bollar. Den osäkerhet vi ofta tidigare sett i Sebastians passningsspel och teknik syntes inte alls till utan det var smidig, om än inte spektakulär bollbehandling som gällde. Kan Sebastian behålla denna nivå som sin lägstanivå kan han äntligen utvecklas till den spelare Stefan Lundin pratade om förra säsongen.
Martin Ericsson 3 – Vi ställer kanske för höga krav på Martin – vi vill se djupledsbollar som sitter på läppen, överstegsfinter, långsskott och annat trevligt som vi vet att Martin i sina bästa stunder levererar. De senaste matcherna har Martin kanske arbetat hårdare än någonsin i det defensiva spelet men samtidigt inte lyckats prestera offensivt. Det syns tyvärr att Martin inte är någon spurtraket och att han ofta ser väldigt trött ut efter längre löpningar. Dåligt tränad, lat eller helt enkelt ingen löpartyp? Jag tror främst på det sista alternativet. Kanske Roger borde ge Martin en lite friare offensiv roll?Hur som helst gjorde Ericsson ingen direkt lysande insats. Eftersom han inte kommer i närheten av Sebastian Johanssons defensiva spel och inte presterar tillräckligt offensivt blir det inte mer än en 3:a för Martin.
Hjalmar Jonsson 3 – I första halvlek såg Hjalmar lite nervös ut i offensiven och var knappt med alls där framme, hamnade liksom Höiland lite väl långt ned i banan. Ibland kom krossbollar från högerkanten ner mot vänsterhörnet och man väntade förgäves på att Hjalmar skulle dyka upp och ta hand om bollen. Defensivt utmärkte han sig med en precis brytning när Jonas Stark var på väg igenom efter Markstedts överhoppning. Dessbättre höjde Jonsson sig i andra halvlek och presterade flera fina inlägg med sin vänsterfot. Vid de tillfällen han fick lite ytor att jobba på löpte han fint fram i banan. Jag tror Hjalmars skadeproblem och lagets allmänna kräftgång har haft stor inverkan på hans prestationer den här säsongen. Kan han höja självförtroendet på plan några snäpp till nästa säsong kan han bli ett mycket intressant namn för jag tror verkligen att kunnandet finns där.
Jonas Henriksson 3 – Jonas hade Blåvitts bästa chans i första halvlek då han brände det friläge han med en rejäl kroppstackling ordnade fram efter Hjalmar Jonssons fina långboll/rensning. Tyvärr såg vi den Jonas vi ofta sett i avgörande lägen – han blir så ivrig att han inte får till något avslut alls. Nu gör förvisso Ante Kovic en bra prestation då han helt regelrätt bryter Jonas rundningsförsök men det känns ibland som om Jonas aldrig sätter sådana lägen. I övrigt presterade han inte speciellt mycket. Några skottförsök som täcktes och några inlägg. Samarbetet med Erling kunde varit bättre, nu kändes det som om det inte fanns någon riktig spelidé då Erling tog emot bollen. Förvisso inte Jonas fel men lite mer har vi vant oss att kräva av honom.
Magnus Erlingmark 5 – Såsom många redan skrivit om Erling i sin anfallsroll – äntligen fick Blåvitt en spelare som kan ta hand om långbollarna. Erling tog emot, skarvade, dribblade och var ständigt ett orosmoment för Hammarbyförsvararna. Erling var den som hade nästan samtliga Blåvita avslut och hans styrka i luft- och närkampsspelet var ovärderlig för IFK. Det enda jag saknar är bättre samverkan med övriga anfallsspelare för att få mer fart i spelet, ibland kändes det som att han t.o.m. höll lite för länge i bollen innan han släppte den. Det får dock delvis skyllas på att mittfältarna låg långt ner i banan och därmed inte var spelbara i alla lägen.
Robert Karlsson 2 – Robban hade det tufft mot starka försvarare. Han fick få bollar att jobba på och vid de tillfällen han fick bollen under kontroll uträttade han tyvärr inte speciellt mycket. Han känns tyvärr fortfarande lite valpig men jag tror att han kommer bli en stor tillgång i framtiden med sin dokumenterade målkänsla och aviga teknik.
Patric ”Långås” Andersson och Markus Holmqvist spelade för kort tid för att betygsättas men det är enkelt att konstatera att Långås mål kan bli oerhört viktigt för klubben. Han var ganska osynlig i spelet fram till den 86:e minuten men det han presterade då räcker ju långt i sammanhanget. Markus Holmqvist kom in då Antonsson inte orkade längre och tog Höilands mittfältsplats då Jon-Inge flyttade ner till mittbackpositionen. Markus gjorde det han skulle defensivt och bjöd dessutom på en härlig djupledsboll till Jonas Henriksson.
