Den 12:e spelarens ansvar, del 2
En gästkrönika i tre delar om supportrarnas roll i IFK Göteborgs kris. Del 2 handlar om supportrarnas betydelse ”på planen”.
Ett fotbollslags supportrar kallas ofta ”den 12:e spelaren”. Med detta smeknamn vill man visa hur viktiga supportrarna är för lagets sportsliga resultat. Frågan är bara: hur skulle vi på läktarna kunna påverka händelserna på planen? Är inte det bara skitsnack?
I min första artikel med rubriken ”Den 12:e spelarens ansvar”, ville jag få oss som lever kring Blåvitt att fundera över om inte vi supportrar bidragit till IFK:s kris. Denna artikel, del 2, avser att föra resonemanget lite längre – på vilket sätt kan vi ha bidragit till lagets sportsliga fiasko?
Min åsikt är att vi når spelarna och alltså de reella matchsituationerna genom att påverka tre faktorer: spelarnas kraft, spelarnas mod och lagets harmoni. Och över alltihop seglar glädjen.
Låt mig direkt påpeka att allt jag skriver här är baserat på mina egna erfarenheter som människa och bland annat fotbollsledare för ungdomar. Jag företräder däremot inga ”sanningar” i vetenskaplig bemärkelse. Jag kanske är ute på tunn is i denna artikel, men poängen är inte att presentera rätt eller fel. Poängen är att få igång en debatt inom den blåvita rörelsen, som förhoppningsvis kan göra att vi blir ett starkare stöd för IFK Göteborg.
Kraft, mod, harmoni
Resonemanget bakom det här med ”extra kraft” är knappast kontroversiellt. Genom att skapa ett sagolikt tryck på läktarna, kan vi ge spelarna den adrenalinkick som kanske är skillnaden mellan att utnyttja motståndarnas misstag den sista kvarten, och att själva göra misstagen. Jag tror alla i fotbollssverige kan hålla med om att detta är en viktig faktor för ett lag. Det är inga konstigheter och jag kommer därför inte orda mer om det.
Resonemangen bakom de båda andra faktorerna, spelarnas mod och lagets harmoni, är kanske inte lika lätta att förstå. Jag skall försöka förklara vad jag menar.
Modet - att våga avgöra
För att våga utföra handlingar på planen som kanske kan vara matchavgörande, krävs det att en spelare besitter ett individuellt mod. De matchavgörande momenten innebär ofta en chansning eller en risk att misslyckas. För att spelaren skall våga ta avgörande initiativ, måste han därför ha en vilja att lyckas som är större än rädslan för att misslyckas. Det här matchavgörande, ögonblickliga modet förutsätter att spelarna känner en grundläggande trygghet och trivsel i sin klubb. Faktorn mod fungerar med andra ord på följande vis:
För att vinna måste man våga -> för att våga måste man ha mod -> för att ha mod måste man känna trygghet -> …och för att känna trygghet måste man tillåtas göra misstag.
Det är alltså i sambandskedjans sista länk vi supportrar kommer in. Vi kan bidra till tryggheten och trivseln genom att stötta laget sjufalt mer än det förtjänar och genom att vara måttfulla eller åtminstone sakliga när vi kritiserar det. Tillåter vi inga misstag, så kommer vi däremot sabotera alla former av trygghet och trivsel i IFK Göteborg. Då kommer vi att få spelare som strävar efter att inte göra misstag, istället för att sträva efter seger.
Harmonin – samspelet mellan spelare och mellan lagdelar
För att laget skall fungera på ett effektivt sätt måste lagets olika delar dessutom fogas samman. Individerna måste kunna dra åt samma håll i varje spelmoment, lagdelarna måste kunna hjälpa och understödja varandra så effektivt som möjligt.
För att uppnå detta måste man få samtliga i laget att tänka som ett lag. I varje handling som en spelare utför på planen, skall det finnas en intuitiv föreställning hos spelaren om vad som händer i nästa spelsekvens. Det skall dessutom finnas en vilja att delta i denna nästa spelsekvens. Men att få en grupp på tjugo individer att fungera som en, är rimligen det svåraste som finns inom fotbollen. Det krävs en kompromisslös fokusering på uppgiften och målet. Alla störningar av denna fokusering försämrar lagets möjlighet att spela som just ett lag.
Om modet är något som finns inom den enskilde spelaren, så är alltså harmonin något som måste byggas mellan dem. Harmonin i gruppen omfattar sånt som gruppkänsla, vilja att arbeta för varann, en känsla av att man strävar mot samma mål och att man har möjlighet att uppnå målet. Denna känsla skapas inom gruppen. Men harmonin kan rubbas av utomstående faktorer… exempelvis av den 12:e spelarens påhitt.
Om vi supportrar gång på gång under längre tidsperioder ställer till med saker som gör att spelarnas koncentration riktas mot annat än träningen, gruppen och målet, så kommer detta att visa sig på planen. Spelarna slutar tänka som ett lag. Istället kretsar deras tankar kring ”de egna problemen på jobbet”. En människa satt under press blir alltid mer eller mindre egoistisk.
Det är när modet försvinner vi får se ”säkra” passningar i sidled, alibilöpningar i passningsskugga eftersom gubbarna inte vill ha bollen och extra dribblingar istället för avslut i motståndarnas straffområde. Ingen vågar ta ett avgörande beslut.
Det är när harmonin inom laget rubbas som vi får se otajmad press i försvaret eftersom stödet från mitten uteblir. Det är då vi får se gubbarna stanna istället för att söka nya ytor efter en passning. Det är då vi aldrig anfaller med mer än två spelare. Individer och lagdelar arbetar inte tillsammans.
Känns bilden igen?
Glädjen – ett lags främsta tillgång
Ovanför alltsammans svävar glädjen. Finns det harmoni, självförtroende, en vilja att vinna och en känsla av att man har folks förhoppningar och stöd bakom sig, så infinner sig även glädjen. Glädjen att gå till jobbet. Att träffa lagkamraterna och att träna och spela tillsammans med dem. Det är då de uppgifter som skall lösas blir roliga att lösa, även om de är svåra och ansträngande. Det är när glädjen infinner sig, som en grupp människor kan flytta berg.
Vi supportrar kan bidra till glädjen, men vi kan också fullständigt radera ut den. Vi har allt att vinna på att minnas det.
I den här artikeln har jag försökt visa att den 12:e spelaren faktiskt övar ett direkt inflytande över de elva som finns på planen. Vår ande finns så att säga med i varje enskild situation där ute. Vårt inflytande är självfallet inte tillnärmelsevis så stort som exempelvis lagledningens, men det finns där ändå. För min del tycker jag att detta är fantastiskt. Det innebär ju att vi supportrar har en direkt del i att det exempelvis står två UEFA-cuppokaler och sjutton von Rosen på Kamratgårdens styrelserum. Men samtidigt innebär insikten ett ansvar. Vi på läktarna kan inte bara hjälpa Sveriges finaste fotbollsklubb; vi kan stjälpa den också.
Jag avslutar därför som senast: alla änglar – fundera på det här. Diskutera det. Avfärda inte bara frågorna. Når vi insikt i dem, så kan vi verkligen bli en resurs för IFK Göteborg. Då kan vi verkligen bli ”den 12:e spelaren”.
Läs del 3
