Jonas om året som gått och framtiden, del 3
Del tre av intervjun med Jonas Henriksson.
[Läs del 1] [Läs del 2]
Det är märkligt hur det i media plötsligt är väldigt positiva tongångar efter nyförvärven?
- Ja det ser man. Det är alltid upp och ner så. Det är det som är bra med Bosse. Han har respekt med sig. Ett erkänt namn som man inte klankar på i första taget. Jag tror vi kan få lite mer arbetsro nu när vi har Bosse. Skulle det vara så att vi spelar si sådär i träningsmatcherna i början så tror jag ändå att media kommer ha mer tålamod även vad det hade vart annars, det tror jag. Jag tycker det har varit gör-bra med dom här två nyförvärven.
- Framförallt tror jag att mediamässigt det hade blivit frågåsättning om det hade blivit Roger kanske. Nu när man läser tidningar så har det bara varit positivt. Alla de som har gnytt mycket och tyckt att det varit si och så har vänt kappan nu lite.
Hur mycket påverkar det?
- Det har påverkat oss hela året får jag säga. När det börjar gå dåligt... man kan ju inte undgå att höra, läsa tidningar och se på TV. Men vi ska ju klara av det - det är vårat jobb. När det går tungt så kan man inte börja gråta heller och tycka det är synd om oss. Vi måste försöka ta tag i det, tidigare än vi gjorde nu tycker jag. Man vinner inte av sig själv i Allsvenskan för det är såpass jämnt. Med samma lag och lite flyt så hade vi kunnat vara i toppen i år, det är jag helt övertygad om. Så jämn är Allsvenskan.
- Sen får man inte tycka synd om sig själv om det går dåligt. Jag förstår ju supportrarna när vi spelat dåligt i vissa matcher. Det är ju så man skäms nästan. Det är synd att säga det, men det har varit jobbigt då.
Hur känns det att börja träna igen nu med tanke på förra årets resultat?
- Jag tror alla känner en otrolig stor revanschlust. Mot sig själv, mot supportrar och allting inför nästa år. Vi vill verkligen visa att vi kan tredubbelt så bra minst. Vi har inte kommit upp till 50 procent av vår kapacitet på långa vägar, tycker jag.
- Vi har kanske inte fattat att det inte går av sig själv att vinna. Det krävs jobb i alla matcher när det är så jämnt. Börjar det gå tungt och alla inte ger sitt yttersta så är det pytteliten skillnad mellan topp och botten. Det är en lagsport och vi måste vara bra ihop.
- Vi måste våga också. Våga göra mål och utmana. Det får inte bli så stelt så det kommer inlägg från halva plan. Vi måste ha mer rörlighet.
- Vi måste hata att förlora hela tiden. Vi måste få in vinnarkänslan i Blåvitt. Vi får vara lite kaxiga på rätt sätt, självklart ödmjuka i vissa situationer. Men när vi spelar ska vi veta att vi blir svårslagna. Oavsett om det står 2-0 efter en kvart så ska man kunna vända det. Den vinnarkänslan måste man få in i varje... där har jag varit dålig också, alla har varit dåliga där. Har man någon som utstrålar vinnare så räcker det att kolla på honom så blir man stark.
Man tycker att rörligheten och inställningen borde vara de lättaste sakerna att göra någonting åt?
- Man tycker ju det, men det är kanske det som är svåraste punkterna när det går tungt. Då tar man ofta till det enkla. Backarna lägger upp en lång och anfallarna undrar vad backarna gör och backarna undrar vad anfallarna gör. Mittfältet står bara och tittar på. Långbollar är det inget fel på, men de måste vara bakom backlinjen.
Var det för enkelt att sätta press på er?
- Det kändes som vi jobbade väldigt mycket en och en. Alla ville mycket, kanske för mycket. Det var mycket snack om inställningen och att vi skulle kämpa och kämpa. Vi kämpade en och en och inte som lag. Det blev stelt, funderar Jonas.
Tycker du den tunga press som är på klubben både nu och historiskt gjorde det svårt för er att vända säsongens nedåtgående trend?
- Ja det är klart det är svårare. Blåvitt är så uppmärksammade och är ett allmänt känt topplag som aldrig är där nere och härjar. Då börjar skriverierna; vi är för dåliga spelare, vi är för dåligt tränade. Då är det jobbigt. Hade vi legat tvåa-trea så hade det varit tvärt om. Man måste ta det, så stark måste man vara i psyket. Men det är klart att det är svårare att ligga där nere i Blåvitt än i Häcken. För Häcken är det positivt att klara sig kvar - i Blåvitt är det katastrof i stort sett.
Hur ser du på framtiden, ditt kontrakt går ut nästa år?
- Ja, jag hoppas jag får vara kvar. Vi får ju en ny tränare nu och det är bara att bevisa att man är bra nog. Jag hoppas jag blir kvar i Blåvitt några år till i alla fall.
- Supportrarna är värda ett bra nästa år och vi med. Även om vi var så dåliga i år.
Varför är det svårt för nyförvärv att lyckas när de kommer till Blåvitt?
- Det är svårt att lyckas i Blåvitt. Det är allmänt känt. Det är en såpass stor klubb. Jag tycker det är Sveriges största klubb. Man vill så mycket, vill visa så mycket och det är en sådan stor press på spelarna. När dom lämnar Blåvitt så blir många spelare väldigt bra i andra lag. Man måste vara stark i psyket. Men det vet man om när man går till Blåvitt.
- Jag visste om att det skulle bli liv om att jag inte var tillräckligt bra när jag kom till Blåvitt, men det är bara att försöka visa att man är det. Man måste visa att man är bra för laget.
Kan ett allsvenskt kval till och med vara nyttigt och bättre än två platser upp i tabellen?
- Roger pratade om det och sa det väldigt bra. Man blir starka ihop efter en sån här säsong. Klarar vi detta så, klarar vi allt. Man blir starka ihop.
