Intervju med IFK Göteborgs nye tränare Bosse Johansson – del III
- Jag tror det kommer att finnas hur mycket spelare som helst även i januari och februari.
IFK Göteborg gjorde i november klart med Bosse Johansson som ny tränare. Bosse har en lång och gedigen erfarenhet. Han har tränat klubblag i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Grekland. Han har blivit mästare i Sverige och Danmark. Han har även varit förbundskapten för Danmark och Island. Han tog bland annat danskarna till kvartsfinal mot Brasilien i VM 1998.
Alltid Blåvitt har intervjuat Bosse och publicerar resultatet i artikelserie med sju fristående delar.
- Vilken är din främsta egenskap som tränare?
- Jag vet faktiskt inte. Det är svårt, man gör inte det som tränare även om man känner sig själv väldigt bra. Man gör inte den typen av analys, men man är medveten om det sätt man arbetar på, man har sitt arbetssätt, och det är det sättet man tror på. Det är därför man gör så alltså. Det är trots allt så att man måste vara väldigt allroundkunnig. Eftersom man möter väldigt många personer som alla är olika och man ställs inför många olika uppgifter hela tiden. Förhållandena är olika, organisationen i klubbarna är olika. Och där är det viktigt att man är van att möta många olika saker, olika sidor av människor. Jag tror att det är av stor betydelse att man har en bred erfarenhet när man skall möta detta. Så att man inte blir överraskad egentligen, då kan man inte ta ställning. Det finns ju allt ifrån att man inte har någon hjälptränare, någon målvaktstränare, till att man har en hel organisation. Några har ingen på kansliet till att det sitter en hel rad på kansliet. Vissa spelare har heltidsarbeten och vissa är proffs. Det kan skilja och det måste man ha en förståelse och en kunskap inför. Så man vet liksom hur man skall hantera det. Det är svårt att peka ut någon detalj som man tycker att man själv är bäst på. Men man tycker aldrig att man är tillräckligt bra på någonting. Man vill alltid utveckla sig själv, oavsett hur länge man har varit med. Och det kommer alltid att fortsätta.
- Vad kan du bli bättre på?
- Allt! Men det är ju enkelt, för det säger ju alla. Men det finns faktiskt ingenting som man inte kan bli bättre på. Det är samma med spelare, de skall ha samma uppfattning. Jag tror också att det man tycker är roligast försöker man nog bli bäst på, det som ligger en närmast om hjärtat på något sätt.
- Är det typiskt svenskt, att man som tränare försöker få spelarna att just bli bättre på allt? Att få dem lika bra på nästan allting istället för att man försöker utveckla det som de redan är bra på?
- Nej, det är inte sant. Om man svarar att man vill bli bättre på allts så är det en differentiering på allt. Det är ju inte så att man blir lika mycket bättre på allt. Blir man lite bättre på en sak och mycket bättre på en annan sak så har man blivit bättre, på allt.
- Så alltså är det mer en inställningsfråga?
- Nej alltså, att bli bättre på allt är mer en prioriteringsfråga, vad man väljer att betona från period till period alltså. Det kanske är jättemycket teknik en gång och nästa gång är det fysik, styrka, mentalitet och så vidare. Det kan man varva. Man sysslar alltså mer med någonting mer än annat, men det har med spelarbehovet att göra istället. Vissa spelare har jättebra mentalitet medan andra har tvärtom. Vissa har bra teknik eller fysik medan vissa spelare inte får träna fysik eftersom de redan är för stora, om det nu finns några sådana. Vad man måste träna på kan vara väldigt detaljerat, även om man svarar med ett klumpigt ord ”allt”. Det finns ingenting som man inte kan bli bättre på.
- Den fas som vi befinner oss i nu är att du är ny som tränare och inte har sett alla spelare, samtidigt som vi letar nya spelare. Hur är den situationen?
- Ja det är lite svårt tycker jag, men svårt och svårt, det hade ju varit lättare tycker jag om vi hade haft alla spelare i träning. Då hade man direkt sett att vi har si eller så många spelare som är försvarare, mittfältare eller anfallare. Men nu har vi en åtta till tio spelare som jag inte har sett, som är med i truppen. Men många av dem är så rutinerade att man känner dem lite bättre. Alltså, Håkan, Magnus, Jimmy Svensson och så vidare. Många av dessa känner man ju. Hjalmar Jonsson känner jag dåligt till exempel. Jag såg ju IFK i Kalmar i somras men eftersom jag satt i styrelsen i Kalmar på den tiden tittade jag mest på Kalmarspelarna, och inte mycket på Göteborgsspelarna. Men det hade alltså varit lättare, men vi måste arbeta med den situation som är, så ser det ut nu. Och vi jäktar inte med det här med nya spelare. Jag tror det kommer att finnas hur mycket spelare som helst även i januari och februari. Det tror jag inte är något problem.
- Hur tror du att det kan hjälpa till, med dina kontakter, att du har varit utomlands?
- Jag tänker inte så mycket på det. Jag tycker inte att jag vill använda det som en hjälp på något sätt. Men det är klart, blir det fråga om någon där man har kontakter, så givetvis använder man det, men man tänker inte på det. Men ibland är det ju lätt, det är bara att ta telefonen och ringa. Men det är inte bara utomlands, är det någon som har varit hos en viss tränare så ringer jag ju till den tränaren och frågar om spelaren. Det kan vara i Sverige också. I och för sig är det alltid bra att ha ett stort kontaktnät, bra förhållande till alla man kan tänkas vilja fråga, men det kan man ha på olika sätt. Det kan vara tränare, gamla spelare, journalister, agenter och andra ledare och allt möjligt. Det kan vara många människors uppfattning som man tycker att man vill höra. Ett stort kontaktnät har vi väl på det sättet. Roger har ju jättemycket och Jonas också. Men det hjälper inte alltid, ingen känner någon spelare i Sydamerika, där finns det ju tusentals.
- Hur ser ni att värva spelare utanför Norden?
- Ja, vi har inte tagit ställning för någonting så vi är öppna för allt egentligen. Vi har ingenting emot det.
Fortsättning i del IV
Tidigare artiklar: Del I & Del II.
