Lagbanner

Intervju med IFK Göteborgs nye tränare Bosse Johansson – del IV

- Jag tittar alltid på unga spelare, väldigt tidigt, och hoppas hitta någon som inte är upptäckt, som inte finns i A-truppen. Är någon tillräckligt bra så är det bara att ta med honom.

IFK Göteborg gjorde i november klart med Bosse Johansson som ny tränare. Bosse har en lång och gedigen erfarenhet. Han har tränat klubblag i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Grekland. Han har blivit mästare i Sverige och Danmark. Han har även varit förbundskapten för Danmark och Island. Han tog bland annat danskarna till kvartsfinal mot Brasilien i VM 1998.

Alltid Blåvitt har intervjuat Bosse och publicerar resultatet i artikelserie med sju fristående delar.


- Vad har du sett av de spelare som inte står under kontrakt ännu för nästa år?

- Jon Inge har varit med och tränat ganska mycket och Kabba är ju alltid med. Sebastian är ju knäopererad och har varit med lite men han har inte tränat på flera gånger faktiskt. Jo jag har sett dem en del. Jag såg ju Jon Inge mot Kalmar och då var ju Sebastian också med och spelade nog innermittfältare tror jag. Uppfattningen jag har är att de är bra fotbollsspelare alla tre men väldigt olika. Snacka om olika alltså! Men alla är bra. Men vad som händer med dem vet jag inte.

- Tror du att det kan påverka att du är ny tränare?

- Ingen aning. Men jag har bra förhållande till dem men vad som händer vet jag inte. Det är ju helt andra saker, kontraktsfrågor och sådant som behandlas mellan styrelse och spelare. Och har behandlats innan jag kom. Det började ju i somras det där, med Gustaf Andersson också. Det var ingen i Kalmar som förstod varför han gick ifrån Göteborg, alla trodde han var ovän med tränare, men det var ju inte fråga om det. Utan det var ju bara en förhandlingssituation med sänkta löner, vilket var nödvändigt för klubbens ekonomi.

- Hur räknar du med att hålla koll på ungdomsspelare i klubben? Kommer du att se matcherna eller lämnar du det till Jonas?

- Jag kommer att se dem så fort de börjar spela. Det har hög prioritet. Jag tittar alltid på unga spelare, väldigt tidigt, och hoppas hitta någon som inte är upptäckt, som inte finns i A-truppen. Är någon tillräckligt bra så är det bara att ta med honom. Det är ingen som är rädd för det tror jag. Därför det är ju liksom framtiden och man vet aldrig vad som kan komma. Så det är jättespännande.

- Det som är lite slående är att det inte längre finns så utpräglade målskyttar i ungdomselitlagen. Det kanske finns under 14 år men sedan helt plötsligt mellan 16 och 19 så ser man dem inte längre.

- Kan det ha påverkat att de möter äldre motståndare hela tiden? Att man inte orkar hålla samma höga nivå mot äldre motstånd?

- Jo det håller jag med om men det är nog inte hela förklaringen.

- Det viktigaste som ungdomsspelare måste väl ändå vara att hålla en hög nivå hela tiden?

- Ja men för den sakens skull är det ju viktigt att de får möta jämngott motstånd och i det fallet är inte det viktigaste att man gör 35 mål på ett år. Är det det som är viktigt då skulle vi kunna spela 14-åringar mot 12-åringar så är det garanterat att de får göra en massa mål. Det är som ett Allsvenskt lag möter ett division VI-lag och vinner med 20 mål varje gång. Det leder ju ingenstans. Det måste vara så nära verkligheten som möjligt. Det är därför man försöker flytta upp vissa killar. Men det kan ju vara så att om man håller på med det lite för mycket så finns det kanske till slut ingen skyttekung som gör en massa mål. Man får värdera vilket som är bäst. För det kan ju vara så att en 17-åring gör 30 mål och därför får möta seniorer nästa år. Men vi har ju inte den där 17-åringen som gör 30 mål och det är ju det som är problemet. Och då är det kanske lägre ner i kullarna som man hindrar dem.

- Vi talade med Eijlert Björkman [U-tränare] idag och han berättade att Johnny Ekström gjorde 30 mål en säsong när han spelade med juniorerna. Nu har vi en spelare som heter Jonathan Berg, som är junior men som har spelat med B-laget större delen av säsongen och gjort något mål. Sedan har han varit med i juniorallsvenskan några gånger och då har han gjort fler mål. Tappar de lite av målsinnet, de måste ständigt göra mål, för att inte tappa självförtroende? Han har spelat mot Allsvenska spelare i B-laget, och han har klarat det bra, men han har inte gjort några mål.

- Alltså, idén med det är att han på sikt skall ha nytta av det. Man begär ju inte att han skall ösa in mål mot äldre motståndare men man vet att bara han får gå tillbaka mot jämnåriga så gör han mål. Egentligen är det inget problem, bara en förklaring på hur man utvecklas. Jag tror inte någon tjänar på att han behålls där nere och fortsätter göra en massa mål. Man kan växla lite och det behöver inte vara fel.

- Jag hade ett liknande ”problem” när jag var i Växjö. Då hade vi hur många 16-åringar som helst. Jesper Jansson och Jocke Björklund var 16 år och spelade i A-laget i Öster. Men givetvis när de spelade mot jämnåriga i DM och så då dominerade de totalt. Men det var givetvis viktigt för deras utveckling att de fick spela mot seniorer tidigt. Men det behöver inte skäras av totalt så det kan vara en bra idé att acceptera att de ibland får spela mot jämnåriga. Det tror jag inte de här som blir uppflyttade har något emot heller. Vi har haft flera sådana spelare. I Silkeborg hade jag fyra sådana 18-19-åringar. När det var viktiga matcher för juniorerna då kunde de spela med dem men annars var de alltid med i A-truppen. Givetvis, en 18-åring som var skyttekung i juniortruppen, när han kommer upp och spelar i A-laget i högsta ligan, så öser ju inte han in mål utan man får vara glad om han gör något mål. På det sättet tror jag det fungerar. Sedan hoppas man att de fortsätter att göra mål när de flyttas upp men det kan ta stopp utvecklingsmässigt. Det är naturligt. Det var nog samma med Johnny Ekström, som nog fick komma upp och spela mot juniorer ganska tidigt.

- Tror du man kräver att spelarna skall vara mer kompletta nu för att de skall få spela med A-laget? Att man kräver att de är bra på allting.

Man kräver inte så ofta det. Spelare är sällan så kompletta på det sättet. Alla har sina för och nackdelar och man jobbar med båda delarna egentligen. Men man vet ju att de skall ha en viss standard så de inte känner sig värdelösa när de kommer upp. Det är ju mest synd om dem själva. Sedan hur de utvecklas i den skarpa miljön är svårt att säga men man skall inte släppa upp dem om man inte tror på dem. Men alltså, det är sällan fotbollsspelare är kompletta.

Fortsättning i del V

Tidigare artiklar: Del I, Del II & Del III.

Christian Arvidson, Stefan Sjöblom & Marcus Toremar2002-12-30 12:00:00

Fler artiklar om IFK Göteborg