Lagbanner

Intervju med IFK Göteborgs nye tränare Bosse Johansson – del V

- Senast jag såg Pär Zetterberg var 98 eller 99 någonstans i Belgien.

IFK Göteborg gjorde i november klart med Bosse Johansson som ny tränare. Bosse har en lång och gedigen erfarenhet. Han har tränat klubblag i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Grekland. Han har blivit mästare i Sverige och Danmark. Han har även varit förbundskapten för Danmark och Island. Han tog bland annat danskarna till kvartsfinal mot Brasilien i VM 1998.

Alltid Blåvitt har intervjuat Bosse och publicerar resultatet i artikelserie med sju fristående delar.


- Tycker man att spelarna skall vara bra utvecklade på flera olika områden, mer än vad det var förut? Johnny gjorde sina mål och han var bra på det och det räckte men han hade många brister också. Men annat lärde han sig efterhand.

- Det är nog riktigt. Det är så med många som kommer upp efterhand. De är bättre på något, de har någon specialkvalité. Det kan vara försvarsspelare som är starka och tunga eller snabba anfallare. Problemet med snabbhet efterhand är att avtar den så har de inget att komma med. Senast jag så Pär Zetterberg var 98 eller 99 någonstans i Belgien. Pär spelade i Anderlecht, det var någon turnering. I ena matchen hade laget en toppforward ute vid kanten som var blixtsnabb. Nästa dag mötte samma lag ett annat lag som då hade satt in en vänsterback där som också var blixtsnabb. Toppforwarden kom ingenstans, det var totalt meningslöst. Han kunde lika gärna gått ut direkt. Det verkar inte som han kunde något mer än springa fort. Och om han inte kunde springa ifrån sin motståndare så kom han ingenvart. Så är det.

- Man måste kunna ganska mycket om det mesta till sist. Särskilt som ung då man är mindre utvecklad. Då kommer man kanske fram för att man är en teknisk bollbegåvning, men ofta är de ganska späda då. Men alltså, det finns ju vissa som klarar sig. Jesper Jansson är ett sådant exempel. Han spelade 14 matcher från start i Allsvenskan som 16-åring och han klarade sig jättebra. Sedan dess har han ju spelat på hög nivå. Han hade allt redan då. Han var stor och muskulärt stark. Så visst finns det sådana och då är det inget fel att släppa fram men det kanske inte alltid är så lätt. Jag tycker alltid att man letar efter dem och de finns ju. Nu har vi ju en 17-åring i Everton som slår igenom helt plötsligt. Det dyker alltid upp sådana. Så U-laget skall jag se så fort som möjligt.

- Med tanke på hur förra säsongen såg ut så skrivs det och analyseras det mycket just nu. I vilken utsträckning är du intresserad av att delta i ett sådant arbete?

- Man kunde också tänka sig hur man skulle ha sett på det om Blåvitt hade vunnit guld. Hur skulle man då ha sett på det? Skulle man ha tänkt att det bara är att köra på samma sätt som förra året så vinner man igen? Så enkelt är det ju inte. Och det är samma svar på det här alltså. Jag är inte ointresserad av analyser på det sättet men det som ligger i framtiden det måste få ligga i framtiden och man arbetar ju bara åt det hållet. Man blickar bakåt men arbetar framåt. Om det finns någonting som man tycker att man gjorde exceptionellt fel så givetvis måste man lära sig av sådana saker. Men också om det var något man gjorde bra och fortsatte göra bra, då tar man med sig det också.

- Som tränare har man en uppfattning om hur saker och ting skall höras och utifrån det arbetar man. Men så olika som tränare är inga egentligen. Det mesta är lika. Jag tror inte att det görs så stora analyser som folk tror. Vad skall man ha det till? Vi vet ju inte vad vi har för spelare en gång och tränare har ju olika uppfattningar. Man kan också som tränare göra olika från år till år. Även om man tar med sig allt som är positivt. Det hjälper heller inte att sitta och förklara hur man skall göra. Då är det verbalt igen och då är det så lätt, då vinner man jämt. Men man vet hur man vill göra och på det sättet är man väl klar. Det är mer fråga om ett arbetssätt än en analys av föregående år. Jag menar, även om jag varit tränare i flera år i en klubb så tycker jag inte att jag har analyserat året innan särskilt mycket. Man vet egentligen vad det är man håller på med och vad man skall intensifiera lite mer och så. Det kan ju vara resultatet av någon typ av analys. Det jag tänker på är att det finns en perfekt period i december då man kan vara ledig men man kan också passa på tillfället att bara träna teknik. Massor av teknik, funktionell teknik. Och överbetona det, som man annars inte hinner med så bra. Vi tränar teknik vid varje träningspass också, men inte så mycket som i december. Och så vet man hur det kommer att se ut med andra prioriteringar i januari – februari. Och sedan kommer matcherna och då är det där man hämtar målbilderna och inspirationen. Man ser då hur saker och ting fungerar, som man har tränat upp under träningspassen. Men det brukar ta tid, det är helt klart.

- Jag vet när jag kom till Silkeborg och såg första matchen. De spelade mot någon kombination av division IV-spelare och vann med 2 – 0 och jag tyckte alla var ungefär lika bra. Det var ingen större skillnad. I nästa match mötte vi ett divison I-lag och det var botten. Vi förlorade med 2 – 1. Det såg inte bra ut men jag gick runt i omklädningsrummet och tackade alla spelarna för insatsen men de bara glodde på mig. Det var väl inget att tacka för !?, sa de hela tiden. Jo, jag hoppas att du har gjort ditt bästa sa jag till dem. (skratt) Så det är mycket mentalt spel mellan spelarna och tränaren. Men det skall ju vara på ett positivt sätt så man lär någonting utav det.

- Var det samma år som du vann ligan med Silkeborg?

- Vi vann andra året ja.

- Så du skulle inte bli nervös om vi förlorade de första tre matcherna?

- Nej det skulle jag inte bli. Det får man inte bli. Man får bara jobba medvetet för att det skall fungera bättre och bättre. Inte mer nervös än någon annan är under match, det är man alltid, men det är något annat.

- Hur länge tror det dröjer innan ni bestämmer er om Dennis Jonsson och Markus Holmqvists kontrakt?

- Ja du… Dennis är det väl inga problem med han har ju redan spelat i A-laget. Det har ju i och för sig Markus också. Det beror på hur det går med de andra kontrakten. Vi har ju redan 19-20 spelare och försöker få in ett par tre till, då måste vi ju ha plats till dem.

Fortsättning i del VI

Tidigare artiklar: Del I, Del II, Del III & Del IV.

Christian Arvidson, Stefan Sjöblom & Marcus Toremar2002-12-31 12:00:00

Fler artiklar om IFK Göteborg