Helsingborg - Östersund1 - 1
Serieledning! (Matchrapport från Olympia)
Genom en övertygande seger på Olympia så övertog Blåvitt serieledningen. Marcus Berg blev matchhjälte med ett mål och en assist men hela laget spelade bra.
Blåvitt kom med väntat lag till toppmötet på Olympia, ”Ölme” som var avstängd i förra matchen ersatte Adam men annars var det inga ändringar. Det skall sägas att jag på förhand gärna hade sett att Adam hade varit kvar på högerbacken och att ”Ölme” ersatt Ozcar på vänsterkanten för jag har inte tidigare varit så imponerad av Wendts defensiva kvaliteter men i dag visade han verkligen klassen. Annars så såg det lite oroligt ut i matchinledningen, det var Helsingborg som inledde piggast och backlinjen agerade yrvaket. I den femte matchminuten skapar Helsingborg ett jätteläge. Atiba Hutchinson slår en djupledsboll och Graulund löper bra och kommer före Bjärsmyr och är därmed ren med Bengt. Graulund försöker med en dragning men ”Bengan” är kall och kastar sig och kniper bollen, ett lysande ingripande.
Innan IFK på allvar kommit in i matchen får dock Helsingborg ett bra läge till att ta ledningen, Blåvitts backlinje agerar något tamt i den nionde minuten vilket gör att Karisik blir frispelad i högra hörnet av straffområdet mellan Bjärsmyr och ”Ölme”. Eldin går på skott direkt men får ingen bra träff och Bengt har inga problem med att rädda. Helsingborg spelar riktigt bra första kvarten av matchen, passar bollen fint och har bra bredd sitt anfallsspel men IFK kommer sedan in bättre i spelet genom att man ligger tätt på HIF på mitten och att backlinjen tätar luckorna som uppstod i början.
IFK får igång ett riktigt bra spel och det som är skönt att se att samspelet mellan lagdelarna fungerar som det skall, i många matcher har IFK haft mycket boll men det har ändå varit enorma ytor mellan backlinje och mittfält och sedan har anfallarna fått springa ensamma på topp. Nu flöt spelet mycket bättre och mittfältet är med nere och hjälper till i speluppbyggnaden samtidigt som det också är mittfältare som fyller på i anfallen och gör det svårt för HIF att markera alla i straffområdet. Sammantaget gör det här att Blåvitt nu börjar skapa lägen, kanske inte alltid så farliga men man kommer till många avslut och matchbilden är helt klart förändrad. Selakovic är lika pigg som i de senaste matcherna och har ett par lovande skott och även Berg är framme och avslutar.
Det blir dock farligt framför IFK:s mål i den 38:e minuten när HIF kommer i anfall, den stora chansen är Graulunds hårda skott i förstaläget som Bengt bara kan slå ut i straffområdet men sedan biter sig de rödblå kvar utanför straffområdet i ett långt anfall och plötsligt står man där på läktaren med hjärtat i halsgropen igen. Det dröjer dock inte länge innan man får jubla, IFK bygger upp ett fint anfall via mittplan i den 41:a minuten och bollen spelas ut till Wowoah på vänsterkanten, han slår ett högt och långt inlägg mot bortre stolpen och Marcus Berg kommer perfekt i luckan mellan Björck och ytterbacken Christiansen och kan från nära håll nicka in ledningsmålet. Bättre tillfälle att sätta dit debutmålet i allsvenskan finns knappast. Blåvitt avslutar sedan halvleken starkt och kan gå till pausvila med en skön ledning.
Totalt sett en mycket underhållande första halvlek, HIF inledde starkt men IFK visade att man har stora kvaliteter när man lyckades vända på matchbilden. Ett måls ledning på bortaplan är ju givetvis ingen vidare säkerhetsmarginal att gå på med en hel halvlek kvar att spela men det dröjde inte förrän marginalen utökades. Det hade gått mindre än en minut av andra halvlek när ”Ozzy” slog ett inlägg från vänsterkanten, i mitten av straffområdet skarvar Marcus bollen vidare och HIF har helt tappat bort Alexandersson på bortre stolpen och från nära håll har han inga problem att sätta bollen i mål framför en jublande bortaklack. Givetvis bra jobbat av Ozcar, Marcus och Niclas som alla var direkt inblandade i målet men också Mild skall ha en eloge för att han gör löpningen in i straffområdet och drar på sig bevakning vilket hjälper till att göra ”Alex” helt ren på bortre stolpen.
Även om HIF har en halvchans att reducera bara minuten senare genom Graulund är det IFK som har matchen i sitt grepp nu och spelar riktigt bra och det känns som om det kan bli ett tredje mål framåt men Graulund ordnar till en förändring. Först stämplar han Wowoah utan domaråtgärd, jag skall erkänna att från bortaläktaren såg jag inte exakt hur fult detta var vid tillfället (tv-bilderna är dock rätt talande) men då kan man skylla på att man är rätt långt borta från spelet, vad Martin Hansson som är några meter därifrån kan skylla på vet jag inte riktigt. Några minuter senare verkar Hansson ha en helt annan straffskala, Graulund går upp med armbågarna mot Samuel i en höjdduell och nu är Hansson framme med det röda direkt på vad som på sin höjd såg ut som ett möjligt gult kort. Nåväl, den hetlevrade dansken får ta sitt adjö och tydligen gjorde han det genom att peka med långfingret åt domaren vilket lär ge honom lite extra matchvila.
Tvåmålsledning och en man mer, nu är det ju klart och vi behöver bara spela av resten av matchtiden. Lite så kändes det som om IFK måste ha resonerat för man blev väldigt passiva i spelet och det var HIF som fick styra matchen igen. Helsingborg gav inte upp och de gjorde en del omstuvningar i laget samt ett par byten och flyttade upp laget. Visserligen hade de rätt svårt att skapa riktigt farliga lägen men det kändes väldigt onödigt att helt tappa initiativet i matchen när det ändå var mycket speltid kvar. Ett mål för Helsingborg och sedan vet man inte vad som skulle kunna hända. Det var också nära ett baklängesmål när en hårt trängd Bengt gjorde sitt enda misstag i matchen i den 72:a minuten och tappade ett inlägg i kamp med Karekezi. Som tur var så kunde ”Ölme” rensa i sista sekund framför rwandiern som annars hade haft öppet mål. HIF hade också ett par hyfsade skottlägen genom den inbytte Stefanidis men då var Bengt bättre med på noterna. Efter ett tag tröttnar dock Helsingborg och de sista tio minuterna av ordinarie matchtid orkar de inte längre hålla upp spelet.
Under HIF:s tryck efter utvisningen hade inte Blåvitt skapat mycket framåt men nu kom lägena igen. Helsingborg hade matchen igenom haft väldigt svårt att hålla koll på ”Alex” och i den 75:e minuten tar han sig förbi bevakningen på högerkanten och Granqvist tvingas dra ner honom. Inne i straffområdet tyckte nog alla på bortaläktaren men Hansson valde att döma frispark just utanför på straffområdesgränsen istället. Slutet av matchen blev den ”spela av matchen”-period som IFKarna hade siktat in sig på lite tidigare, nu kunde man rulla runt bollen mot ett tröttkört och skadedrabbat HIF och med lite skärpa också gjort något mer mål. Berg hade ett friläge i straffområde med Daniel Andersson, Selakovic nickade över på inlägg från ”Alex” och Mourad som kom in istället för Berg blev frispelad men tog för lång tid på sig i straffområdet.
Två mål mot noll räcker förstås bra och det var ett mycket lyckligt lag som kunde ta emot hyllningarna framför bortaläktaren efter slutsignalen. Som sig bör fick Berg en liten extrahylling när han efter påstötning från ”Wovven” och Wendt dröjde sig kvar något efter de andra spelarna.
Totalt sett en bra insats av hela laget och det enda man skulle kunna klaga på var att hörnmagin tydligen avtagit för tillfället men vem orkar bry sig om sånt? Givetvis förtjänar många överbetyg men extra guldstjärnor tycker jag ändå att Ozcar och Berg skall ha. Jag har varit skeptisk till Wendts defensiv tidigare men om han fortsätter spela så här tänker jag definitivt vara tyst i fortsättningen. När det gäller Marcus så hade han det lite tufft i matchinledningen men blev allt bättre och efter målet kändes det som om han fick mer självförtroende vilket bådar gott inför framtiden.
Serieledare!