Gästkrönika: TU – ett skämt och en skam
Ett fall där man tittar på helt fel sekvens. Och ett där påföljden är horribel. Svenska fotbollförbundets tävlingsutskott (TU) framstår alltmer som ett skämt.
Fallet Graulund först. Helsingborgs anfallare Peter Graulund har skämt ut sig ett par gånger den här säsongen. I våras en helt onödig och riktigt ful stämpling i magen på en Enskedespelare i en cupmatch. Där fick Graulund en avstängning som löpte över tre matcher. Ett straff som TU inte behöver skämmas alltför mycket över. Vilket dock Graulund bör. Och än mer bör han skämmas över sitt uppträdande i matchen mot IFK Göteborg för några veckor sedan. Först en ful stämpling i skrevet på Samuel Wowoah, vilket domaren inte reagerade nämnvärt över. Sedan en armbåge i ansiktshöjd, återigen på Wowoah. Inte snyggt men ändå en situation som faktiskt händer ganska ofta i fotboll. Frispark? Ja. Gult kort? Låt gå. Men domare Martin Hansson valde att plocka fram det röda kortet med en gång. Förmodligen för att han kände på sig att han missade något i stämplingssekvensen tidigare i matchen. Fegt bara det. En domare som försöker kompensera på det sättet gör det bara värre för alla inblandade. På vägen ut passar så Graulund dessutom på att peka finger mot domaren. Inte en utan två gånger.
TU granskade fallet som gav Graulund rött kort, det vill säga armbågen, och tyckte att Graulund skulle föräras med ytterligare en matchs avstängning. Dock glömde man helt bort stämplingen i Wowoahs skrev, som var betydligt värre. En sak som i mina ögon bör innebära ytterligare några matchers avstängning. För det var riktigt fult och farligt gjort. Om inte det är farligt spel, så vad är då det? Att den kära dansken sedan också pekar finger åt domaren, vilket har vevats ett flertal gånger i tv, gör ju inte saken bättre. Men, vad först domare Martin Hansson och sedan TU gör fel här, är att man dömer på helt fel sekvens. Armbågen i ansiktshöjd var inte värd mer än en frispark och kanske ett gult kort. Men TU ger Graulund två matchers avstängning, inklusive den automatiska match han får för det röda kortet. Dock väljer man helt att förbise stämplingen och de två gånger han pekar finger åt domaren, trots att dessa sekvenser framgår väldigt tydligt på tv-bilderna. Krävs det en anmälan från en utomstående för att TU ska ta upp det? Eller väljer Per Ågren och hans mannar på TU att göra det väldigt enkelt för sig? I vilket fall som helst så blir kontentan av det hela att både Martin Hansson och TU dömer efter helt fel sekvenser och att Graulund slipper undan ett längre straff. Men såväl domare som TU visar sig i detta fallet fullständigt sakna koll på hur situationen ska bedömas.
Som blåvit bör man kanske i sammanhanget nämna Peter Ijeh-incidenten mot Landskrona i våras. ”Psykbryt” sa många och yrkade på flera matchers avstängning för den dåvarande IFK-anfallaren. Och visst, det kändes konstigt att Ijeh klarade sig helt utan påföljd efter att ha måttat en knytnäve mot Landskronas Anders Friberg. Även där gjorde TU det nog lite för enkelt för sig.
Alldeles nyligen så kom också domen från TU gällande Frölundaspelaren Erkan Saglik. Ni har säkert sett den, sekvensen i matchen mot Örebro nyligen, där Saglik liggandes sparkar rakt upp i luften med båda fötterna och med en ”hästspark” träffar Magnus Samuelsson i ansiktet. En vidrig spark med full kraft och Samuelsson både blödde kraftigt och fick sy ett antal stygn efter det överfallet. Saglik försvarade sig med att han var trängd och fick några knuffar. Och? Att sparka en motspelare rakt i ansiktet med vassa dobbar är fullständigt oacceptabelt. Något som TU tydligen inte håller med om. Saglik fick fyra matchers avstängning för detta. Fyra matcher. Vilket hån mot Samuelsson och fotbollen. Saglik ska naturligtvis stängas av resten av säsongen, för någon gång måste svensk fotboll markera att detta inte är acceptabelt. Men Per Ågren på TU tycker att ”strafflängden är rimlig, eftersom Sagliks överreaktion var stark och ful”. Tjenare. I andra länder kan du få fyra matchers avstängning när du samlat på dig ett rött och några gula kort. Hade samma sak inträffat i till exempel England, så hade den spelaren kunnat ta semester resten av året. Men här daltas det fortfarande. Är TU rädda för att få klubbarna på sig? Eller supportrarna? I så fall gör de helt fel. Det är nu de får just det. Kalmars Dede Anderson fick sju matchers avstängning förra året, efter att ha satt upp huvudet mot Aiks Stefan Ishizaki. Jämfört med vad Saglik gjorde så var Dedes ”skallning” en lätt klapp på kinden. TU har helt tappat greppet och proportionerna mellan de olika fallen. Svenska fotbollförbundets uttalanden om att det är extremt viktigt att få bort våldet från arenorna, är väldigt svåra att ta på allvar när de har ett tävlingsutskott som visar att de inte tar våldet på planen på allvar.
Magnus Samuelsson funderar nu på att ta Saglik-ärendet vidare till Riksidrottsnämnden. Och jag förstår honom. Någon måste vi få ett slut på oprovocerade och oacceptabla överfall inom fotbollen och det är TU som ska gå i bräschen för detta. Det är deras jobb och deras förbannade skyldighet.
Redaktionens notering: Åsikterna som framförs i denna krönika är helt skribentens egna och är ej att betrakta som ett ställningstagande från Alltid Blåvitts redaktion.
