Gästkrönika: Titanic
Titanic var ett osänkbart skepp, som sjönk mot ett isberg när de minst anade det. I en gästkrönika reflekterar skalden och sanndrömmaren Mickel Vie över detta fenomen.
Det började som en skakning på nedre stå. Vi tänkte, det här går nog säkert bra ändå. Vi förstod aldrig riktigt att MFF-fartyget sprungit läck. Borg hade sagt att detta var världens modernaste osänkbara skepp.
Vi och UEFA leta efter räddningsplankans plats.
Det var ett Schweiziskt lag, som egentligen var ganska kass.
Vi var ganska många, men alla tog det ganska lugnt.
Det var väl bara en reporter från Sportbladet som trängde sig lite dumt.
Du tog våra foton av Prahl, Bengt Madsen och en katt.
Jag tog en tröja, jag tänkte att Schweiz är säkert kallt.
När vi steg ut ur vår buss och hörde hur återbuden börjat strömma in, såg jag en tår, eller var kanske en droppe folköl på din kind
Vi träffade Torny Ernst, som vi hälsat på förut.
Han presenterade oss för Bjärreds kryckor och hans fru.
När vi gick ut på stan sa Kapten, att Litmanen inte var hel för spel. Det var visst smärtor i foten, vår supervärvning hade gått helt fel.
Vi gick till puben och snodde ett svindyrt glas champagne.
Och vi skålade för Nätverket och för varann.
Nu börja' fyllan ta hårdare, och vår lutning blev ganska stor.
Många däcka innan avspark men vi beslöt att stanna kvar ombord.
Sen lämna ”Capon” stadion för att leta upp sin mamma.
Men vi stod kvar på läktarn, det gjorde ju detsamma.
Vi insåg att europa är alltför stort och kallt och vilt.
Utöver det svensklag som vunnit nåt finns inte plats för en enda till.
Sen spela' iff-iff-orkestern "Närmare superettan idag"
Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt för vårt lag.
Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp.
Vi går till botten där vi står, vår satsning den är en flopp!
Redaktionens notering: Åsikterna som framförs i denna krönika är helt skribentens egna och behöver inte nödvändigtvis överensstämma med de på Alltid Blåvitts redaktion.
