Det duger inte, änglar!
Det har gullats i ett dygn nu. Här på anglarna.se, på Alltid Blåvitt, till och med på Elfsborgs Svenska Fans-sida - överallt har vårt läktarstöd i Borås skrivits upp. Lägg av med det nu, för det duger fan inte!
Matchen i Borås var underbar. Vi bröt en lång, ledsam trend, vi sparkade ett gulsvart förlustspöke (och de gulsvarta spökena är alltid de värsta) i skrevet så kulorna for ut i omloppsbana, vi knäckte ellosarna fullständigt på läktarna. På nätet har blåvita supportrar glidit omkring i en digital sjunde himmel det senaste dygnet - både för segern och för vår prestation på läktarna.
Men så bra var vi inte, så lägg av nu. Vi gjorde vad vi skulle på läktarna, inte mer.
Vi var över 2.000 änglar på plats, vi stod inmurade i en resonanslåda i betong och vårt lag var bättre än motståndranas nere på planen. Visst, det var 15.000 boråsare på arenan, men bara 200 av dem försökte höras. Klart vi skulle utklassa dem!
Jag stod rätt långt ut till höger, om man stod vänd mot planen. Runt mig stod hundratals änglar - och de flesta av dem stod tysta större delen av matchen. Det duger inte, i min värld. Det duger fanimej inte, för det är bara när alla drar sitt strå till stacken, som vi kan bli bäst. Blåvitt vinner inte SM-guld, om vi på två positioner i laget har gubbar som inte ger hundra procent. Detsamma gäller oss, den 12:e spelaren. Vi ger inte vår klubb det stöd den förtjänar, om inte alla ger hundra procent - och det gör vi först när ALLA gör vad de kan.
Alla kan inte orka sjunga hela tiden, sådan är inte verkligheten. Men runt mig stod alldeles för många som alldeles uppenbart orkade, men som inte ville eller vågade.
Det är det som inte duger. På Borås Arena var vårt läktarstöd högljutt och att vi "vann läktarkampen" råder det inget tvivel om. Men vi var inte bra. Vi var godkända, inte mer. "Bra" är vi först när vi utnyttjar vår fulla potetntial - och dit har vi fortfarande riktigt långt. Därför säger jag: kamma er och sluta dunka varann i ryggen, änglar! Vi ska vara vassare än så här.
Låter jag som en gnällröv nu? Låter jag som "den-sure-fan-som-alltid-måste-hitta-fel"? Det kanske jag är. Men ta till er av vad jag säger ändå, för allt handlar om våra ambitioner. När är vi nöjda? När slutar vi sträva efter att bli bättre? Frågorna är viktiga, så fundera över dem ordentligt.
Till derbyt på måndag ska vi höja oss betydligt, det är min förhoppning. De av oss som valt att gå upp på GHI, ska respektera det ansvar det innebär att välja en klackläktare. På måndag ska ingen stå tyst under långa stunder - alldeles oavsett vad det står i matchen. Visa att ni klarar det nu, änglar. Först då kan ni vänta er några riktiga ryggdunkar på den här sidan.
(Artikeln publicerades ursprungligen på Supporterklubben Änglarnas hemsida).
