Alltid Blåvitt möter Fredrik Risp - Jag kommer nog inte få chansen att spela i IFK Göteborg igen
Alltid Blåvitt möter Fredrik Risp i en intervju om uppbrottet från IFK Göteborg, framtidsplaner och hur han ser på klubben i sitt hjärta nuförtiden. - Jag tänker inte så mycket på IFK Göteborg just nu om jag ska vara ärlig.
Han värvades till de blåvita supportrarnas stora glädje, första träningsmatchen hyllades han som en kung. Fredrik Risp utstrålade energi och det märktes att han trivdes extremt bra uppe på Kamratgården. Flera gamla lagkamrater fanns fortfarande kvar i laget, däribland Stefan Selakovic och Håkan Mild som hade tagit klivet från spelare till sportchef, det var även Mild som värvade Risp till klubben. Men i somras så bestämde sig Håkan Mild för att mittbacken inte fick plats i IFK Göteborg, Risp själv fick inte någon riktig förklaring, något som han än idag tänker på.
-Jag kom in ganska sent på försäsongen men var i bra form. Hade en del skador men när jag var frisk så bedömde de att jag var tillräckligt bra för startelvan. Jag visste om mina möjligheter innan och att jag bara var där på ett halvårskontrakt, men förklaringen jag fick känns väldigt inlindad. De sa att de hade många mittbackar men jag tycker ju att man borde se till att de bästa spelarna ska få spela. Men det är historia nu.
Känns det lite bittert fortfarande att du inte fick chansen att avsluta i klubben i ditt hjärta?
- Min dröm har alltid varit att få avsluta i IFK Göteborg. Jag visste om mina förutsättningar när jag skrev på kontraktet, de tog in mig eftersom de hade mycket skador och så men jag tycker jag gjorde bra ifrån mig. Det kändes lite som att de hade bestämt sig för innan att de inte skulle satsa på mig utan att jag var en nödlösning. Ett tag kändes de som att de föll lite för trycket från supportrarna och värvade mig. Jag tycker det är konstigt att jag fick beskedet redan i slutet utav maj att de inte ville ha mig kvar när jag hade två månader kvar på kontraktet. Där kunde de använt mig i träning och matcher men istället tränade jag på egen hand.
Hur har tiden varit sedan du lämnade?
- Det har varit väldigt bra, skönt att få spela fotboll igen och få lite kontinuitet. Jag har spelat 14 matcher i rad nu (alla från start). Jag kom in lite hastigt och lustigt i juli och då hade de redan spelat fyra matcher och förlorat samtliga så de hade lite problem i försvaret. Men jag kastades in i hetluften direkt efter att ha tränat på egen hand i nästan två månader.
Svårt att komma in i det när man bara tränat på egen hand?
- Nu handlade det bara om två månader så det gick ganska bra, jag har varit i den situationen innan och jag är ganska så bra grundtränad.
Hur har familjen anpassat sig till livet i Danmark?
- De trivs väldigt bra, barnen går i en internationell skola så det känns bra att de får nytta av engelskan från tiden i Turkiet. Vi har kvar huset i Onsala och med bil är det bara 4,5 timmar dit så har man en ledig helg så brukar vi åka dit. Det känns väldigt bra personligen också, danska ligan är bättre än den svenska. Det är bättre arenor och möjligheter för träning, här finns inte ens diskussionen om konstgräs som kommer att pågå för alltid i Sverige.
Vilka övriga klubbar var ute efter dig?
- Det pratades om allsvenskt intresse i media, men det fanns aldrig något konkret. Jag hade ett erbjudande från Turkiet men kände inte att det var rätt för familjen. Sen dök Esbjerg upp och det passade väldigt bra.
Hur ser du på framtiden?
- Esbjerg är väldigt nöjda med mig och jag har inget kontrakt att ta ställning till nu men de har sagt att de vill förlänga. Vi har två matcher kvar innan uppehållet så antagligen börjar vi prata efter det. Mitt kontrakt går ut i juli men de har sagt att de vill ge mig ett långtidskontrakt och bygga laget kring mig.
Intressant även för dig?
- Jag trivs bra och har gjort det bra. Men för mig handlar det om vilka visioner klubben har, just nu ligger vi i botten och har haft lite otur. Vi har drabbats av ”ÖIS-sjukan” att vi spelar för många oavgjorda matcher. Men för mig personligen handlar det om vad klubben har för målsättningar, vill de utvecklas och satsa eller är de nöjda med att vara ett mittenlag? För jag vill spela i ett lag som satsar och vill vinna.
Har du någon kontakt med IFK Göteborg?
- Sedan jag lämnade har jag bara pratat med grabbarna jag känner i laget, ”Sella” bland annat. Ingen från ledningen.
Hur ser du på en återkomst till IFK Göteborg?
- Jag tror inte att jag kommer att få chansen att avsluta karriären i Blåvitt, nu tänker jag bara på Esbjerg som är min arbetsgivare. Det känns som att dörren för en återkomst är stängd. Så om jag ska vara ärlig så tänker jag inte ens på IFK Göteborg längre.
Hur har du följt laget sedan du lämnade?
- Jag har inte följt de lika slaviskt som förut, inte sett så många matcher på sistone. Jag pratar mest med spelare i laget och så, följer med när jag kan.
Du tillhörde klubben ett tag, överraskad att det gick som det gick?
- Jag blev väldigt förvånad, jag tycker vi gjorde en bra försäsong med bra resultat. Men det kan hända att förhandssnacket blev för mycket. För mig spelade inte någon roll men det kan hända att de yngre spelarna kände av det mer. Sen blev det en konstig vår med ojämna resultat och dåliga planer, men det var samma för alla lagen så det kan man inte skylla på. Det kändes som att de var väldigt sönderlästa och fick inget flyt i spelet. Jag hörde att om de inte tagit poäng i sista matchen så kunde man hamnat ännu längre ner i tabellen, det är inte godkänt för spelarna och ledarna i en klubb som IFK Göteborg.
Avslutningsvis, vad gick fel tror du?
- Det är inte bara spelarna eller tränarnas fel. Jag har förstått att fansen har ett stort missnöje mot ledningen. Jag var inte med de första åren av Stefan och Jonas tid i klubben då det uppenbarligen gick ganska bra. Men det kan hända att de har kört fast, att spelarna inte köper spelidén. Ledarna har ett visst ansvar men det är spelarna som finns på planen och har det största ansvaret. Sen att man vädrar sitt missnöje öppet i media känns inte så ”IFK Göteborg” det brukar man hålla internt. Men Jonas och Stefan har ett år kvar på sitt kontrakt så om man som spelare inte har något förtroende så får man bara gilla läget. De kommer säkert att analysera vad som gick fel denna säsong. Men det viktigaste är att tränarna och spelarna är på samma sida.
