Alltid Blåvitt onsdagspanel #4
När IFK Göteborg inte riktigt presterar på plan lyckas vi vanligtvis leverera en snygg onsdagspanel istället. Så även idag, både sett till utseende och till vad de har åstadkommit, såklart. I säsongens sista (?) onsdagspanel är det inte mindre än Fredrik Risp och Markus Wulcan som analyserar aktuella frågor och diskussioner rörande Blåvitt. Som vanligt är även Guld Alex med.
Dagens panel består av följande;
Fredrik Risp: A-landslagsman med tre landskamper, dock mest känd som en av IFK Göteborgs bästa mittbacksklippor i modern tid och spelaren med det otroliga hjärtat för föreningen. Fredrik spelar för närvarande för cypriotiska Ethnikos Achnas men har givetvis alltid ett öga på Blåvitt.
Markus Wulcan: Kan vara Änglarnas mest uppskattade sportjournalist som väldigt sällan kommer med felaktiga uppgifter utan levererar oftast suveräna artiklar. Lagkamrat med Fredrik Risp i pojkallsvenskan för Lysekils FF och Alltid Blåvitt spekulerar fritt i att Markus är ängel i grunden då Risp har sagt att det var i Lysekil han blev ängel.
Guld Alex: Fjärde presentationen jag gör om denna mytomspunna herre som varit med lite här och var. Tidigare skribent för Alltid Blåvitt, nu på Supporterklubben Änglarnas medlemstidning Blått & Vitt samt driver en supporterblogg.
Idag kom uppgifter från IFK Göteborgs ordförande Kent Olsson att både Håkan Mild och Mikael Stahre sitter säkert till nästa säsong. Det har ju annars varit ganska hård press från supportrarna på just de jobben, som vill se resultat och vill se förändring. Tycker du det är rätt eller fel att fortsätta med Håkan Mild & Mikael Stahre och varför?
Fredrik Risp: – Det verkar ju som de flesta i truppen är väldigt nöjda med hur Mikael Stahre leder laget och trots att det varit dåliga resultat så har det ändå varit en ganska positiv atmosfär i truppen vad jag förstått. Så då finns det väl ingen större anledning att göra någon förändring om majoriteten av spelarna tycker att han är rätt man för uppdraget.
Gällande Håkans roll så var det väl ingen som klagade hans första år när det blev guld, men visst har det varit några tyngre säsonger utan topp-placeringar vilket varken Håkan eller någon annan för delen är nöjda med. Så länge Håkan fortfarande har glöden kvar att göra allt han kan för Blåvitt så blir han nog kvar på sin post. Den dagen han känner att han inte kan tillföra något mer till organisationen och att hans jobb inte skulle vara stimulerande nog så kliver han nog av i så fall. Svårt att se någon annan bra kandidat.
Markus Wulcan: – Det är verkligen ingen lätt fråga att svara på. Men det är inget snack om att Milds och Strahres lagbygge var felbyggt från första början. För många centrala mittfältare, inget vettigt alternativ till Hysén på topp och en tunn och trög backlinje med för dåliga passningsfötter. Det får duon ta på sig ihop, även om huvudansvaret naturligtvis ligger på Mild. Visst, Blåvitt har gjort några riktigt bra matcher där man med lite mer flyt kunnat ta full pott, men det är trots allt resultaten som räknas.
Ändå tycker jag att Stahre ska fortsätta. Han är uppskattad internt av både spelare och ledare, har en jävla energi och bedriver bra träningsverksamhet. Men försvarsspelet måste styras upp ordentligt, även om det blivit klart bättre sedan Bjärsmyr flyttade hem, och om det blir en kass vår på nytt ryker Stahre till sommaren. Och jag gillar inte hur Joel Allansson har behandlats. Bäste mittfältaren förra hösten som offrades när stjärnorna kom.
Håkan Mild är en av de största Blåvittikonerna genom tiderna och har gett föreningen oerhört mycket, både som spelare och sportchef. Han gör förstås alltid sitt yttersta, ingen tvekan om det, och är en utmärkt representant för IFK Göteborg, men två sjundeplatser i rad och gud vet vad det blir i år – tia? – med de förutsättningarna är genant dåligt. Hur många fiaskovärvningar är han uppe i nu? Om Håkan Mild själv känner att han har kört fast är det dags att han tar sitt ansvar och kliver åt sidan. Föreningen har mycket att fundera på, för så här kan det inte fortsätta. Men frågan är vad det finns för tänkbara ersättare.
Guld Alex: – Att fortsätta med Mikael Stahre som tränare ser jag just nu som självskrivet. Jag har i perioder varit ytterst tveksam till hans roll och inte minst hans kompetens som Blåvitts huvudtränare, men det måste i rådande läge även finnas med en tanke omkring vad som är bäst för Blåvitt i längden. Att rycka upp, förändra och bygga nytt kan vara behövligt, men jag ser det som klokt att låta Stahre få fortsätta att koncentrera sig på sitt nuvarande uppdrag även under nästa års säsong.
När det gäller Håkan är det som sagt en fråga för styrelsen att ta ställning till. Sen vet jag att Håkan alltid fokuserar på vad som är bäst för Blåvitt. Han skulle aldrig "stå i vägen" om det betydde att Blåvitt förlorade på det. Det kan kanske låta lite märkligt, men den dag motivation och lust tryter för Håkan, då lämnar han direkt. Därför är jag inte övertygad om att Kents svar gäller... än. Vi får se vad som händer efter att säsongen avslutats.
John Alvbåge har visserligen spelat bra på sistone, men annars känns det som om samtliga nyförvärv inför säsongen har underpresterat. Pontus Farnerud beklagade sig bland annat att han kommit alldeles för långt ned i planen under matcherna och inte kunnat utföra det han velat på samma sätt. Är det dåliga värvningar av Håkan Mild eller vad krävs för att spelarna ska komma upp i den kapacitet vi alla vet att de besitter?
Fredrik Risp: – Det hänger nog ihop med den dåliga säsonginledningen där man inte lyckades ta de poäng som man gjorde sig förtjänta av efter stundtals ganska bra spel om jag inte missminner mig. Det blev nog en form av kollektiv kollaps som gjorde att man mentalt kanske gick ner sig lite grann och så var man helt plötsligt inne i en ond spiral där både media och supportrar ifrågasatte allt och alla. Det är inget snack om saken att det är bra värvningar som gjorts, men det finns givetvis inget facit på att alla ska lyckas. Det är bara hårt jobb som gäller och hoppas att alla bitar faller på plats till nästa säsong.
Markus Wulcan: – Håller helt med i att samtliga nyförvärv underpresterat, det gör de nog själva också. Alvbåge, Sobralense och Farnerud kändes klockrena på förhand. Jag var först tveksam till Waehler, men ändrade mig när jag hade läst på och hörde om hans resultat på fystesterna och lagkamraternas goda vitsord. Han har sett bättre ut med Bjärsmyr bredvid sig men får ändå betraktas som en flopp och är med sina 36 år inte direkt en framtidsman. Jag tyckte direkt när Gerzic kom att det var en felaktig värvning och det tycker jag fortfarande. Herregud, klubben hade ju redan nio år yngre Joel Allansson som är samma spelartyp, mer allround och minst lika bra. Att då köpa snart 29-årige Gerzic för sju millar….helgalet, alltså. Jag har verkligen inget emot Gerzic. Bra spelare, trevlig kille, har visat rätt inställning och kämpar som fan, men det var inte vad Blåvitt behövde. Och det är inte hans fel att Mild valde att slänga upp de pengarna för honom.
Hur de ska lyckas nästa år? Tja, låt JJ ligga lite bakom Farnerud och sopa rent, ännu tydligare rollfördelning än under hösten, så kan Farnerud fokusera mer på offensiven. Om Allansson är högerytter nästa säsong bör Gerzic vara förste reserv centralt oavsett vem av PF och JJ som saknas. Spela Sobra bredvid en storväxt och kraftfull anfallare och använd honom sparsamt som mittfältare.
Om Alvbåge förbättrar spelet i luftrummet blir han kanon nästa år.
Waehler? Värva Erik Johansson från Gais i stället.
Guld Alex: – Det här är oerhört svårt att orda om för någon som inte är en direkt del av den verksamhet som IFK bedriver på daglig basis. Jag kan tänka mig att Fredrik Risp vet allt om den biten och därför kan svara därefter.
Alltså, att gå in i det området du beskriver och peka på avgörande faktorer... där går gränsen för mig, som i grunden inte är något annat än en vanlig blåvit supporter.
Däremot kan jag hålla med om att John Alvbåge tagit kliv efter sin återkomst, att Pontus Farnerud låg rätt mot Åtvidaberg hemma och någon match till, men att han allt för ofta sjunkit ned i planen, något som sänkt nivån på både lagspel och egen insats... men varför så många underpresterar, ja det är säkerligen en mängd faktorer som spelar in här. Själv väljer jag att säga "pass".
När jag frågade Henrik Rydström i somras vilken Blåvittlirare han tyckte det var jobbigaste att möta så svarade han “Stefan Selakovic har alltid varit Mister Trashtalk. I övrigt är det trevliga pojkar i Blåvitt numera”. Jobbiga spelare var ju Blåvitts signum under 2007 – saknas det inställning och en del profiler i laget idag, eller är det på grund av Mikael Stahres spelfilosofi som inte hunnit sätta sig i laget som är anledningen till årets misslyckande?
Fredrik Risp: – Svårt att svara på. Det är klart att man behöver ledare på planen och spelare som visar karaktär, men det tycker jag man har med Tobbe och Sella bl a. Det skulle nog någon spelare i dagens blåvitt behöva svara på då jag inte har koll på samtliga nya spelare som finns i laget.
Markus Wulcan: – Ja, det saknas inställning på sina håll och det finns för få Bengan Andersson- och Pontus Wernbloom-typer. Samtidigt växer sådana karaktärer inte på träd.
Men som det såg ut mot Örebro senast, och jag vet inte riktigt vad det där skulle föreställa även om det stundtals påminde om fotboll, ville man se åtminstone någon få ett psykbryt för att väcka lagkamraterna. Men det är för mycket mellanmjölk rätt över den här säsongen.
Det i kombination med underpresterande stjärnor och ingen grundtrygghet i försvaret gör att IFK Göteborg i dag helt enkelt inte är bättre än ett mittenlag.
Guld Alex: – En kombination av både och, kanske ännu mer än så, svarar jag. Att det saknas "idioter" i laget hävdade Pontus Wernbloom i förra veckans panel. Bjärsmyr är enligt Pontus den personen och det är precis vad jag hört spelare, ledare med flera i IFK säga. Det behövs spelare som tar ledaransvar, visar vägen, som helt enkelt inte låter det se ut hur fan som helst. Innan och efter Bjärsmyrs återkomst skiljer sig därför åt som perioder... men resultaten utebliver ändå i många av höstens matcher, så det är inte enbart kämpartakter som gör jobbet.
Jag tycker det ser ut som att spelarna har svårt att hitta rätt i sina roller - på träning och under match. De tänker på vad de ska göra, det är hur det ser ut. Det fungerar kanske på träning, men inte när det är dags för match. Här hoppas jag att en ny omgång med Stahre vid spakarna ger den trygghet och tydlighet som tyvärr saknas helt i år. Dåligt självförtroende, krampaktigt agerande och brist på glädje präglar tyvärr hela laget. Sen... om Hysen fungerat som han själv och alla vi andra hoppats på, då hade du kanske ställt en annan fråga nu.
Generellt sett, tror du det är en belastning eller tillgång att det finns så skyhöga krav på klubben inifrån och utifrån?
Fredrik Risp: – Som spelare vill man alltid att varje sak man gör ska betyda något, så visst är det speciellt att få representera ett lag av Blåvitts dignitet. Då känner man sig viktig och därför är höga krav något som gör att man höjer sig på både träning och match för man vill försöka leva upp till de krav som ställs. Det är när man upplever motgång som man får ett kvitto på om man är rätt man för jobbet, dvs klarar man pressen utifrån och lyckas ta sig ur det med hedern i behåll då vet man att man är stark nog att spela i IFK Göteborg!
Markus Wulcan: – Det skiljer sig naturligtvis från individ till individ hur man hanterar det där. Men det borde vara en sporre snarare än en belastning, i alla fall inledningsvis om man är ny. Och pallar man inte trycket får man väl hitta på något annat. Tror att pressen på spelarna från supportrar och media är ungefär detsamma i Malmö, AIK, Djurgården och IFK Göteborg.
Guld Alex: – Skyhöga krav? Det ska vara höga krav i en klubb som IFK Göteborg. Det är så det är. Det har alltid varit så och ska rimligtvis också fortsatt kunna vara så. Jag kan inte tänka mig att det är ett problem för någon spelare faktiskt. Om så skulle vara... då är det bara att vakna till, för vi är IFK Göteborg. Mesta mästarna.
Det handlar i grunden om att förstå vad det innebär att spela i blåvit tröja, att bära arvet av en anrik klubb vidare och vara stolt över att få vara en del av det arvet. Jag vet flera 17-åriga spelare, som spelar för sin blåvita tröja främst. Det är en fråga om att fostras och leva, som en del av något mycket större än sig själv.
För höga krav? Inte alls.
Tobias Hysén sade för någon vecka sedan att han känt extra press på sig i och med att han blev lagkapten och det kanske inte riktigt var rätt beslut av IFK att ge bindeln till honom. Även om han föreslog Kjetil Waehler som en kaptenskandidat så ville han ändå fortsätta som kapten. Tycker du IFK Göteborg bör byta lagkapten till nästa säsong eller sitter bindeln på rätt man nu?
Fredrik Risp: – Det borde aldrig kännas som en belastning att bära bindeln, snarare tvärtom att det ska lyfta honom. Det kände i alla fall jag att de matcher jag bar bindeln så var jag extra stolt och hedrad vilket gjorde att min prestation också blev bättre tycker jag. Givetvis ska Tobbe inte fortsätta vara kapten om det tynger honom, men det är nog bara en fas, jag tror han egentligen är en ganska bra lagkapten.
Markus Wulcan: – Jag tror att det skulle göra Tobbe gott att slippa det som uppenbarligen blivit en börda. Något måste i alla fall förändras för att han ska få igång målskyttet och hitta tillbaka till sitt rätta jag. Han är IFK Göteborgs överlägset största stjärna och en naturlig ledare oavsett om han är lagkapten eller inte. Ge bindeln till Hjalle eller Bjärsa. JJ känns annars som en framtida kapten, om han nu väljer att skriva på nytt kontrakt.
Guld Alex: – Jag intervjuade Tobbe inför säsongen. Frågan om kaptensbindeln, rollen att vara kapten... allt behandlades. Men jag måste säga att Tobbes svar fick mig att tvivla redan då. Han ansåg att han i princip skulle göra som vanligt, att inget extra kom till för hans egen del i en kaptensroll. Jag gillade inte svaret då, jag gillar det inte idag. Att beslutet inte var rätt, det tror jag alla är överens om idag, till och med Tobbe själv uttrycker det, som du säger. Men... sånt vet man aldrig innan, eller hur.
Anta återigen att Tobbe öst in mål, med Blåvitts kaptensbindel på sig, match efter match. Motståndarna hade svimmat varje gång han hade visat sig, medspelarna hade följt och dyrkat sin ledare varje sekund.
Nu blev det tyvärr inte så... så till nästa år vill jag se Bjärs med bindeln på, så Tobbe kan börja ösa in mål igen.
Till sist, vad händer härnäst för dig?
Fredrik Risp: – Jag är mitt uppe i ligaspelet här nere på Cypern med min klubb Ethnikos Achnas. Vi har haft en tung inledning av säsongen med skral poängskörd trots att det satsats en del på att få hit namnkunniga spelare. Tränarbyte för två veckor sedan så vi får se om det kan ge en injektion till laget? Har kontrakt här nere t o m sommaren sen får vi se om jag fortsätter eller lägger skorna på hyllan. Tar ett år i taget numera, börjar ju bli gammal, snart 32 år;)
Markus Wulcan: – Det blir fullt upp med guldstrid, elitseriehockey och silly season (tipsa mig gärna!) och Twitter. Det ska spelas korpfotboll och funderas över tränarförfrågningar till nästa säsong.
Plus familjelivet med fru och två små söner.
Jag har att göra.
Och så ska jag se om vi kan boka in någon resa till den där halvcyprioten Fredrik Risp i vår, kanske. Vi har några tennismatcher som ska avverkas.
Guld Alex: – Först ska årets två sista matcher betas av, förluster eller inte, det spelar ingen roll. Sen följer analys och genomgång av säsongen, med redaktionsmöten, planering inför årets sista nummer av Blått och Vitt. Sen ska U-truppens förändringar följas upp... det finns att göra. Men att säsongen äntligen tar slut, det känns oerhört befriande. Vilket år. Brr...
Alltid Blåvitt skulle vilja tacka samtliga paneldeltagare för att de var med och svarade så väl. Ifall ni har några frågor om panelen eller gillar välgörenhet så kan ni kontakta / följa @philipsemmler på Twitter.
Kommentera gärna och tyck till i frågorna och svaren här nedan:
