Alltid Blåvitt panelen: "Vi måste alltid satsa på SM-guld"
Alltid Blåvitt panelen är tillbaka, tre utvalda personer får tre frågor varje vecka. Panelmedlemmarna och frågorna kommer att skifta från vecka till vecka.
Veckans panel:
Simon Nordh: Föredetta Alltid Blåvitt skribent, ser alla matcher och är på plats under varje hemmamatch.
Kim Nordström: Trogen supporter som har ett väldigt gott öga till Tobias Sana.
Henning Bruno: Supporter som tackar Royal League för sina blåvita känslor.
Fråga 1: IFK Göteborg har börjat försäsongen bra med två vinster, hur stora växlar kan man dra på det?
Nordström: Inte alls stora. Med förra årets försäsong i färskt minne vet man att man inte kan dra för stora växlar av dessa matcher, då det gick fantastiskt bra på försäsongen och mindre bra när väl allsvenskan drog igång. Det ger väl dock en indikation på hur laget ligger till och det är alltid bra matcher för de spelare som normalt ligger snäppet utanför startelvan, att då kunna bygga upp sitt självförtroende och visa tränaren att man vill spela. För egen del ser jag hellre att de förlorar några matcher innan säsongen börjar, så att både supportrar och spelare sänker sina förväntningar en aning.
Nordh: Inte så stora. Det är visserligen två bra resultat med en hel del mål men vi såg förra året hur bra de var under försäsongen och hur det gick senare under våren. Man kan ju hoppas att tränarna behåller förtroende för de som imponerar under försäsongsmatcherna även när Allsvenskan drar igång.
Bruno: Personligen tycker jag inte att man kan dra alltför stora växlar av två träningsmatcher. Eftersom vi förra säsongen fick se ett Blåvitt som underpresterade så det stod härliga till, men med en riktigt bra försäsong bakom sig, så är det väl ganska logiskt att det inte är sådär överdrivet viktigt. Det spelar inte någon roll hur formen ser ut ett par månader innan den allsvenska premiären – det som räknas är hur pass bra vi är den 4 april när det är dags att ta emot Örebro hemma på Gamla Ullevi. Framför allt handlar det inte om hur det går i matcherna rent resultatmässigt, utan det viktiga är hur spelet ser ut. Eftersom jag inte kunnat se någon av matcherna så har jag svårt att svara på den frågan, men enligt de rapporter jag har fått så har spelet sett väldigt bra ut för att vara så tidigt in på säsongen.
Det som är viktigt och som bör prioriteras inför året är anfallsspelet. Och med sju mål gjorda på två matcher (3-1 mot Odense och 4-1 mot Jönköping Södra), så går det väl inte direkt att klaga på just den biten.
Nu handlar det om att vara lite mer konsekventa än tidigare år. De spelare som JO och hans tränarkollegor vill satsa på – de bör få mest speltid även nu under försäsongen, så att vi kan få igång ett fungerande spel där alla känner sig trygga med varandra.
Men samtidigt så försämrar ju inte direkt två klara vinster med bra spel vårt självförtroende, så en viss inverkan på säsongen har det ju. Sedan skall man ju också komma ihåg att det är Jönköping vi snackar om. Det är ett lag vi skall slå alla dagar i veckan, så just den matchen kan man nog inte stirra sig blind på. Vinsten mot Odense var dock mycket imponerande, och skall man vara ärlig så kan det ju faktiskt inte se ut så mycket bättre efter två träningsmatcher än vad det gör i nuläget.
Fråga 2: En vänsterback har värvats in samt Drugge från Trelleborg, är du nöjd med truppen? Vilka ska säljas? Vilka ska värvas?
Nordström: Det känns som man stått och skrikit efter en renodlad vänsterback och en spelskicklig ”tia” sen urminnes tider, det har för mig varit ganska uppenbart att det är där vi borde förstärka. En aning beklämmande bara att de tagit sådan tid. Nu med de på plats ser truppen ganska komplett ut på pappret och de enda ändringarna jag hade gjort är att ta in en till bra innermittfältare och låna ut Jakob Johansson och sälja Faltsetas. Helt enkelt med motivet att jag inte tycker de borde platsa i ett lag som har ambition att nå topp fyra i Sverige.
Nordh: IFK Göteborg måste alltid satsa på att vinna SM-guld och det är de inte tillräckligt bra för idag enligt mig. Det hade behövts en riktigt bra mittfältare till. Vilka som ska säljas är svårt att säga eftersom det måste finnas någon som vill köpa. Alexander Faltsetas har enligt mig fått sina chanser, jag har inte sett några egenskaper hos honom som tillför laget någonting. Det som är mest akut att värva är enligt mig är en mittfältare, helst en vänsterytter, för att på så sätt få in Elmar där han hör hemma, i mitten på mittfältet, problemet är väl att tränarna inte håller med om detta. Ser man till de värvningar som är gjorda måste man jämföra med värvningarna våra konkurrenter gjort. Då tänker jag framförallt på Elfsborg som jag tycker har förstärkt oroväckande bra med jobbiga Augustsson och David Elm, medan Blåvitt värvat en okänd islänning och en visserligen duktig spelare från ett mittenlag i Allsvenskan.
Bruno: Som jag ser det så känns det som vi har en tillräckligt bra trupp för att prestera på en hög nivå. Dock med ett litet undantag vad gäller innermittfältet. Efter att vi sålde Gustav Svensson i somras så har vi inte någon större bredd på just denna front. Eftersom Jonas vägrar att använda Elmar Bjarnason centralt – vilket jag tycker är vansinne, då han är mycket bättre där, samtidigt som vi har sämre bredd just där än på yttermittfältsplatserna – så har jag svårt att se att vi skall kunna vinna allsvenskan med de mittfältare vi har i nuläget. Jakob Johansson, Thomas Olsson, Sebastian Eriksson och Alexander Faltsetas är inga spelare som håller för att vara med och slåss mot exempelvis Malmö.
Annars är jag mycket nöjd. Vi har en bra bredd, men nya unga killar som ständigt vill vara med och fajtas om speltid. Sedan har vi gjort två riktigt bra nyförvärv. Jag själv tror att de båda (Drugge och Valgardsson) kan vara med och bidra med mycket kvalitet i år. Det är två kanonvärvningar, och just på de platser där vi var väldigt svaga den gångna säsongen.
Eftersom jag inte vill ha några större förändringar i laget så kan jag inte säga att jag vill se att någon säljs. Möjligtvis skulle jag kunna tänka mig att byta ut JJ eller Faltsetas mot en mer bollskicklig mittfältare, men det kommer inte hända, så det är ingen större idé att spekulera just vad gäller den frågan.
Fråga 3: Vilket är ditt bästa IFK-minne?
Nordström: Det blir svårt att bortse från guldet 2007 med allt vad det innebar; Wernblooms intåg i våra hjärtan, Marcus Bergs målfest men framförallt den stora längtan av guld efter ett helt decennium av sportslig kräftgång. Det var magiskt när det stod klart att Lennart Johanssons pokal hade hittat hem efter så många år på flykt. Som enskilt matchminne blir det dock inte från guldåret utan premiärmatchen på Gamla Ullevi för två år sedan, som var en helt perfekt match både sett till förutsättningar, underhållningsvärde och resultat.
Nordh: SM-guldet 2007 är väl självklart efter 11 års lång väntan. Premiärmatchen på Gamla Ullevi ligger också högt upp. Den stämningen som var mot Djurgården har jag inte upplevt i Sverige tidigare, och att vi vann med 6-0 gör inte saken sämre.
Bruno: Jag har svårt att välja enbart ett, men något som jag minns som om det vore igår är Royal-League-säsongen 2004/2005. Vi trotsade snö och minusgrader för att få se vårt älskade Blåvitt. Jag och min far var på samtliga hemmamatcher i turneringen det året. Det var väl ingen toppfotboll som spelades, varken från Blåvitts eller motståndarnas håll, men det var speciellt på något sätt. Finalen mot FCK var fantastisk. För första gången under turneringen så hade det samlats en del folk på Nya Ullevi. Vi var nog en tiotusen som följde den dramatiska straffsparksläggningen som slutade med att danskarna vann efter tretton skjutna straffsparkar från vardera lag. Även om vi förlorade så är det ett häftigt minne. Jag kommer nog aldrig glömma George Mourads prestation i just den matchen. Först var han hjälte efter 1-1-kvitteringen. Sedan missade han sin andra straff i straffsparksläggningen, och Blåvitt förlorade. Tänk vad snabbt man kan skifta från att först vara hjälte, till att sedan bli matchsumpare. Innan hade vi bara varit på enstaka toppmatcher i allsvenskan, eftersom jag då var ganska liten och med en pappa som egentligen inte hyste något större intresse för fotbollen, så Royal League det året blev ett slags startskott för mitt stora Blåvitt-intresse. Nu ser jag samtliga matcher, och de två senaste åren har jag haft årskort på GU. Så trots att den nyskapade Norden-turneringen blev fiasko – så har jag den att tacka för väldigt mycket..
Vill du själv vara med i panelen? Har du tips på andra som borde vara med? Skicka ett mail till f-janlind@hotmail.com.
