Änglarnas BIbel Del 7 - Därför blir 2011 ett katastrofår
Det kan gå riktigt illa i år, här följer möjliga anledningar och de frågetecken som finns inför säsongen.
Blåvitt hade en misslyckad säsong förra året som alla minns, spelet fungerade inte alls, spelarna underpresterade och självförtroendet var i botten.
Detta året har knappast börjat mycket bättre, IFK har förlorat mot Karpaty Lviv (0-1), Landskrona (0-2), Odense (1-2), Elfsborg (0-1), Bate Borisov (0-1), Luch Vladivostok (1-2). Vidare så spelade vi oavgjort mot Qviding (1-1), som precis hade gått upp från Division 1 efter att Öis åkte ner, samt oavgjort mot FC Köpenhamn (1-1), där Blåvitt visserligen vann på straffar(!). Således så hade Blåvitt åtta matcher i rad utan vinst innan de vann, utan att imponera, mot superettalaget Ljungskile (1-0).
Försäsongen har alltså varit allt annat än imponerande. Jonas Olssons lovade förändringar har inte synts till och spelarna har inte kommit upp i den förväntade standarden, offensivt finns det fortfarande stora brister när det gäller kreativitet, vårt mittfält har till stor del alldeles för långsamma spelare och det är ofta de ”köttande” spelarna som får spela medan de offensiva sällan får fria tyglar så de kan utnyttja sin kapacitet. Spelet är ångestladdat och spelarna har dåligt självförtroende och risken är att viljan att inte göra fel, enkelt kan bli större än viljan att göra rätt.
Blåvitts spelschema än troligtvis ett av de svårast möjliga, eller vad säg om: Örebro, derby mot Häcken, Helsingborg, AIK, Kalmar FF, Malmö FF, samt derby mot Gais. Det är bara Elfsborg som saknas för att den allsvenska starten skulle bli så svår som möjlig. Det finns en stor risk att våra poäng efter dessa sju omgångar är lätträknade.
Jonas Olsson är redan impopulär bland supportrarna och efter fjolårets dåliga resultat så är tålamodet litet. Det finns alltså en stor risk att fansen kommer göra uppror. Arga fans som protesterar och visar sitt missnöje får oftast negativa konsekvenser där pressen ökar, fokus hamnar på fel saker och IFK Göteborgs klubbmärke svärtas ner. Jonas Olsson fick till och med kritik från flera spelare förra året, även deras tålamod och motivation kan ta slut.
Frågan är också huruvida Blåvitts unga trupp är mogna nog att klara en sådan press och motgångar, där rutin och självförtroende kan svikta. Självsäkerhet är ofta något som kommer med åldern.
Att sparka tränarna är något som lätt kommer på tal vid motgångar. Fast samtidigt så är det trots allt Håkan Milds bygge, det är han som är sportchefen och den som är ansvarig för de sportsliga resultaten. Det är trots allt han som bestämmer i slutändan angående vilka spelare som ska få ha på sig den blåvita tröjan. Ska då Håkan Mild också sparkas? Samt är Håkan Mild kapabel att se vad som måste förbättras och att ta det svåra beslutet att sparka sina egna gamla vänner och lagkamrater?
Sparkas Jonas Olsson, vem ska då träna IFK Göteborg? Det är inte direkt så att det kryllar av duktiga elittränare i
Sverige, dom som finns är dessutom upptagna med att träna Allsvenska eller utländska lag. Ett bra exempel är Malmö FF som nu ställs inför det svåra beslutet att hitta någon ny tränare som är lika bra eller bättre än Ronald Nilsson. Det kommer inte komma hit någon tränare med internationellt erkänd status, Sverige och Allsvenskan lockar inte. IFK Göteborg måste således chansa på någon mer oerfaren tränare till slut och vad är det som säger att detta skulle bli bättre än de nuvarande tränarna. Oavsett så kommer Jonas Olsson troligtvis ha svårt att få med sig truppen i en fortsatt motgång och supportrarnas kritik kommer troligtvis inte vara nådiga vid fortsatta motgångar.
Ett gammalt adelsmärke för Blåvitt har varit försvaret vid fasta situationer, samt målfarligheten vid offensiva fasta situationer. Detta har dock varit katastrof under försäsongen. Motståndarnas hörnor känns alltid livsfarliga och det har släppts in alldeles för många mål på dessa. Egentligen har vi haft en pågående nedgång från 2007 med en flygande Jonas Wallerstedt i högform, till nu där vi står och tittar på medan motståndarna får sikta in sig med skallen. Vidare så kändes det förr som att varje hörna och varje offensiv frispark var ett stort hot och vi gjorde många mål på dessa, motståndarna såg panikslagna ut. Nu känns istället hörnorna sällan hotfulla längre. För att inte tala om straffarsparkarna, det smartaste en motståndare kan göra som möter ett farligt blåvittanfall är att fälla en blåvittspelare i straffområdet, så det blir straff. Polska Eurosport ansåg IFK Göteborgs sex missade straffar i rad under fjolåret var årets roligaste sporthändelse under 2010, det säger väl det mesta. Något som dessutom är konstigt är att Jonas Olsson har bytt straffskytt varje gång något missat, borde inte en tidigare säker straffskytt som Ragnar Sigurdsson få en chans till, samt kommer hela truppen få skjuta varsin straff det börjar om på Ragnar igen?
Sedan guldåret 2007 har IFK tappat flera duktiga spelare, namn som:
Marcus Berg
Bengt Andersson
Niclas Alexandersson
Mathias Ranégie
Matthias Bjärsmyr
Jonas Wallerstedt
Pontus Wernblom
Gustav Svensson
Magnus “Ölme” Johansson
Samt senare spelare som
Fredrik Risp
Kim Christensen
Lite felaktigt så kan övergångarna jämföras med de nyförvärv som skett under samma period:
Marcus Berg - Tobias Sana
Bengt Andersson- Marcus Sandberg
Niclas Alexandersson - Elmar Bjarnason
Mathias Ranégie - Hannes Stiller
Matthias Bjärsmyr - Karl Svensson
Jonas Wallerstedt - Pär Ericsson
Pontus Wernblom - Andreas Drugge
Gustav Svensson - Alexander Faltsetas
Magnus “Ölme” Johansson - Logi Valgardsson
Ska man vara ärlig så är Stefan Selakovic och Thomas Olsson inte samma spelare idag som de var för ett par år sedan heller.
De nyckelspelare vi har i truppen är följande:
Adam Johansson
Ragnar Sigurdsson
Sebastian Eriksson
Tobias Hysén
Samtliga kan komma lämna under året. Speciellt oroväckande skulle det vara om Tobias Hysén ville prova vingarna utomlands igen, eller om han blev skadad. IFK Göteborgs spel är otroligt beroende på Tobias medverkande och på dennes individuella skicklighet. Under det senaste året slog vi massvis med långa bollar på Hysén, det offensiva spelet var katastrofalt. Detta påverkar Blåvitts rykte och det är något som vi kommer lida av, inte bara att vi får färre supportrar och publik, vi får även svårare att rekrytera ungdomar och att värva nya spelare. Det tråkiga och destruktiva spelet kan även påverka spelarna i den nuvarande truppen, det har redan hänt att spelare lämnat på grund av detta, ex. William Atashkadeh.
Lägg där till om vi förlorar matcher och det oroligt kring klubben, vem vill då vara kvar i IFK Göteborg. Vilken ung spelare vill utvecklas i en klubb där man spelar en tråkig och destruktiv fotboll.
Vidare skulle dessa nyckelspelare lämna, hur skulle det då gå? Vem skulle stå för rutinen och ta ansvaret? De allt äldre Stefan Selakovic, Thomas Olsson och Hjalmar Jonsson? Eller ska vi förlita oss på att ungdomar som Jakob Johansson, Tobias Sana och Mikael Dyrestam skulle klara av att hantera pressen och rida ut stormen?
IFK Göteborgs trupp är väldigt jämn. Det är få spelare som har en säker startplats. Detta är inte bara bra, detta betyder också att vi har för lite spets i truppen, för få stjärnor som vi kan förlita oss på, för få som kan ta ansvar och göra individuella prestationer så att det har betydelse för en matchs utgång.
I truppen finns även andra frågetecken, ska Karl Svensson nu helt plötsligt bli bra igen, ska Söder och Dyrestam komma tillbaka efter sin skada. Hur bra är egentligen Andreas Drugge och Logi Valgardsson? Ska Elmar Bjarnason acceptera att inte få spela centralt ännu en säsong? Ska vi förlita oss på de orutinerade målvakterna Erik Dahlin och Marcus Sandberg? Hur ska vi få i ordning på offensiven och vilka ska spela på vänsterkanten i år? Vem ska få dela mittbackspar med Ragnar? Vem ska spela om inte Hysén finns tillgänglig? Hur ska vissa spelare klara av att inte få speltid och hur ska Jonas Olsson klara av att försöka spela in en elva? Hur påverkar bristen av faciliteter och barackerna träningen, förberedelserna och motivationen, uppstår det ett kommunikationsproblem med administrationen? Vad ska de göra med Pär Ericsson? Hur ska de få Nicklas Bärkroth att utevecklas? Kan Selakovic och Thomas Olsson orka spela längre än en halvlek i år? Är man villig att flytta på Tobias Hysén för lagets bästa oavsett hur många mål han gör själv?
Det finns alldeles för många frågetecken i dagsläget!
Gamla Ullevi var en anledning till motgången förra året, flera gånger har vi fått höra att planen ska bli bättre utan att något har hänt. Nu är det troligtvis sista chansen för naturgräset. IFK Göteborg har flera gånger redan varit i konflikt angående Gamla Ullevi, skulle Got Event fortsätta sätta käppar i hjulet för klubbens utveckling och om det dessutom blir konstgräs, då kan IFK komma att sätta hårt mot hårt.
Blåvitt har dock inte riktigt ekonomin att styra och ställa, vi har troligtvis inte råd att bygga eget utan extern finansiering. Vi har svårt att gå plus på driften och har spelförsäljningar att tacka för att vi har fått i ordning på ekonomin. Men vi kan inte förvänta oss miljonförsäljningar varje år. Vi har inte råd till dyra nyförvärv. IFK Göteborg har istället valt att satsa på egna talanger, men vad säger att vi får fram en ny Söder och ny Dyrestam varje säsong? Det kan gå långt och gå väldigt dåligt innan Blåvitt bestämmer sig att byta grundfilosofi.
IFK Göteborg är en klubb där framgång och vinst är det som räknas. Pressen är stor på alla spelare och tränare. Blåvitt är ett av de lagen som flest önskar olycka, ett av de lagen som flest lag ser som sina största motståndare och ett av de lagen som spelarna ser mest fram emot att spela mot.
I år så ser Gais ovanligt starka ut och Häcken har de senaste åren visat konstant kvalité. IFK Göteborg kan således bli sämst i stan i år, hemska tanke. Malmö FF kan till och med gå om oss i Maratontabellen.
För er som undrar så fortsätter Bibeln i en mer positiv och förhoppningsfull del imorgon.
