Brunos Blåvitt-blogg: Back to basic
Lättnaden när domare Hamlin blåser av dagens match är otrolig. Att vara så glad efter att ha besegrat Syrianska är nästan befängt, men i det läge vi befinner oss i just nu är det så det ser ut. Att dessutom Tobbe fick avgöra matchen med sitt dråpliga 1-0-mål gör att segern smakar ännu godare. Vem trodde att vi skulle kunna hålla en ettmålsledning denna säsong? Inte jag i alla fall. Och inte Hysén heller.
Under pausintervjun med dagens matchhjälte såg jag någonting mycket ovanligt. Att en spelare så tydligt går ut och visar sig underlägsen, och nästan helt säker på att motståndarna i vanlig ordning kommer vända i andra halvlek, var surrealistiskt att skåda. På ett sätt var det tragiskt att höra, med tanke på vilket uselt självfötroende gubbarna måste ha, men å andra sidan kanske det är vad som behövs i nuläget. Efter katastrofen i Gävle är det oundvikligt att inse att vi helt enkelt inte är bättre just nu. Istället för att förneka det undermåliga spelet lade han sig idag platt och framhävde en underlig underdog-känsla. En känsla jag längtat efter.
IFK Göteborg har alltid varit bäst när man tvingats använda ett enklare spel där alla sliter ihjäl sig för varandra. Jag som sparka-och-spring-fantast har svårt för det Barca-inspirerade bollrullandet. Att se Killer stånga in en boll, eller bevittna Tobbe ta en idiotlöpning till eget straffområde är minst lika vackert i mina ögon som Pontus och Nordins kortpassningsspel eller Sanas dribblingsraider på mittplan. Kanske har jag accepterat vår plats i näringskedjan som underleverantör, och därmed insett att vi aldrig kommer få se något poängresulterande bolltrillande på Gamla. Kanske är jag destruktiv i mitt tänkande.
Idag visade gubbarna för första gången i år en förståelse för att man ligger där man gör i tabellen. Det finns ingen idé att fortfarande tro på toppstrid. Nu handlar det om att ta match för match, poäng för poäng. Tre poäng mot Syrianska på hemmaplan är i dagsläget otroligt mycket värt, till skillnad mot en vanlig seger när det blåser medvind. Vi måste inse att det inte tjänar någonting till att drilla boll på mittfältet, om inte hemjobbet och grovarbetet tas. Vi måste helt enkelt börja från noll - igen
Sanas flytt - Bra för laget?
Förvånansvärt nog reagerade jag inte speciellt mycket när uppgifterna om Sanas flytt till Ajax uppenbarade sig. Visserligen är det en underbar människa och spelare, som jag haft förmånen att träffa och prata med, men ser man till det sportsliga har han och laget dragit lite åt olika håll under säsongen. Samtidigt som ett försök till vackrare spel har gjorts, så har inte spelidén fullföljts speciellt bra, och därmed har Sana mer eller mindre stått ensam som publikfriare, med varierande resultat. Utan Tobias blir det mindre komplicerat att spela typiskt Göteborgsspel. Nu måste bollen gå upp direkt på Stiller eller Sella, istället för att ta omvägen via Sana. Misstolka mig inte nu. Grabben har varit strålande under våren, och har bjudit på många godbitar, men sett till lagets bästa tror jag det är bra att han prövar lyckan nere på kontinenten.
Nyckeln, enligt mitt tycke, är att försöka hitta enkelheten i spelet igen. Ge Tobbe förtroendet. Även om han har det tufft just nu, så skapar han massvis med chanser och sliter stenhårt för laget. Han behövs. DMK är inte mogen nog att äntra rollen som startman än, och i mina ögon går Hajsen före både Killer och Söder. Med Tobbe längst fram tillsammans med antingen Söder eller Killer och Joel och Sella på kanterna kommer fler poäng att plockas. Försvinner dessutom Nordin från innermittfältet kommer mycket vara vunnet. Han har tyvärr inte bidragit med mycket under året, utan har mestadels axlat rollen som svart får.
Att försöka finna kärleken för vår älskade förening gäller för såväl spelare som supportrar. Förståelse och insikt är budorden i dagsläget. Back to basic it is.
