En skitelva som sover och yrar runt
Ett meddelande kastades ilsket in i min inbox på mobilen.
"En skitelva som sover och yrar runt. Vårt A-lag är så dåligt att jag avlider."
Det var några veckor efter att VM 2010 tagit slut. Hoppet om nystart för Blåvitt (efter vad som under våren varit en berg- och dalbanesäsong utan dess like) hade åter väckts bland oss supportrar. Vi vet att vi alltid är starka och svårslagna under höstperioden. Men tålamodet är inte alltid det bästa när nerver spökar och krav på resultat är att betrakta nästintill som något klubben är skyldig varenda lidande supporter.
Dessvärre fungerar inte fotboll på det viset. Inte alls!
Det sjunkande skepp som IFK Göteborg visade sig vara under första halvan av säsongen, skulle dessutom visa sig guppa vidare, med läckande skrov skulle vraket fullkomligt vräka in kylslaget vatten under hela hösten 2010. Kollapsen var nära. Ett fenomen som vi Änglar varit förskonade från sen demonen från helvetet slog till hösten 2002.
Då var det panik i det blåvita lägret. Den här gången var det närmast lidesfull tystnad som rådde.
Men inte i slutet av juli. Då var det nära revolution - På alla plan!
När säsongen nu är över och tid för analys och reflektion infunnit sig, tillåter jag mig, efter ett hektiskt år av bevakning utav både U-lag och A-lag, faktiskt att blicka åt helt andra håll.
Min fru hade i samband med julklappsinköp i år den goda smaken att välja just något helt annat, även om ämnet fortfarande heter - Fotboll. Vad annars?
När pappret väl slitits av den halvkilotunga klossen låg Offsides nya samlingsutgåva - Fotbollens bästa sidor (Offside Press AB 2010) stadigt kvar i min hand. Minnesvärda artiklar och intervjuer och om ni inte redan sett...
En fantastisk intervjun gjord med Glenn Hysén. Anders Bengtssons mästerverk från 2009 - En Glenn bland män.
När jag sen (under mellandagarna) följde med svärmor till Erikshjälpens utförsäljning i Växjö, dök en annan liten godbit upp:
Peter Wennmans bok om Sven-Göran Eriksson - Svennis krig (Big Bok 2006).
Peter Wennman är sportjournalist och har under många år skrivit för Aftonbladet, så även under tiden för bokens uppkomst - Den tid som förflyter från att Svennis 2001 blir Englands förbundskapten till 2006 när "shjekskandalen" håller på att sänka honom fullständigt (Blåvitts sänkning under 2010 blir genast en fenomenal bragd i jämförelse med Svennis skoningslösa käftsmäll avfyrad från det engelska så kallade "Drevet").
Jag ska inte ge mig på att referera något från lästipsen (om ni nu mot förmodan inte skulle ha tagit er igenom texterna tidigare), eller vänta!
Perspektiv behövs. Perspektiv!
Ett citat måste därför bara med innan även jag är redo att stänga butiken 2010 och det för gott.
Läget är följande: England har precis åkt ur EM i Portugal 2004. Sverige skulle som bekant gå samma öde till mötes, men då Peter Wennmans uppdrag är att följa det engelska mediadrevet under hela slutspelet, för att få tillgång till all tänkbar information om Svennis och sen publicera krönikor för Sportbladets läsare, så är fokuset just Svennis England.
En av de riktigt stora hundarna i drevet, sportjournalist på en av de största tidingsdrakarna i England, tar ett tag om fotbollens lidande när det är som värst och får det uttryckt på ett sätt som få andra. The Suns "Howard" brölar för full hals föjande harang rakt ut i den varma portugiska sommarnatten:
"Vi har inga spelare, inget hopp, ingen framtid, ingenting".
Men som ni så väl känner till...
Allting har sin tid och snart är vi där igen och tar plats på läktarna, för att få lida en stund, kanske även få uppleva ett litet uns av sann glädje och lycka. Känna doften av seger. Smaka segerns sötma.
Hoppet är nämligen det sista som överger oss fotbollsdårar. Vi blåvita Änglar!
Precis så som en av de kända i det engelska drevet uttrycker saken dagen efter uttåget ur EM 2004:
" Just nu tycker vi att vi är värdelösa, men inför VM i Tyskland 2006 kommer det att bli samma sak. Vi kommer att drömma och hoppas och säga att nu, nu är det äntligen Englands tur..."
Det är ett nytt år. Det är en ny säsong. Vare sig vi vill eller inte närmar sig allt så sakteliga igen.
Fylld av vånda med ett stänk av hopp - Väl mött Änglar!
