Lagbanner

Gästkrönika: Vad står Blåvitt för som förening?

Gästskribenten ViÄrBlåvitt ger här sin syn på de senaste dagarnas tumultartade debatt om bengalbränningen. Ifall ni också vill skriva en gästkrönika, mejla in till Alltidblavitt@Svenskafans.com

Jag är 22 år gammal i år, jag är inte äldst och har inte vart med om mest. Jag är alldeles för ung för att minnas IFK Göteborgs storhetstid.
Jag har bara varit med om ett SM-Guld som jag minns.
Det var hösten 2007, min kanske livs lyckligaste dag. Innan dess var det 1997 och var då 7 år gammal.
Vilket jag har svårt för att minnas. Absolut inget konstigt med det, för jag hade inga sportintresserade föräldrar som tog med mig på matcherna.
Men vad jag visste var att jag var blåvit ängel in i själen.
Den enda som intresserade sig för fotboll i familjen var min bror, men det är 8 års skillnad mellan oss och han kunde absolut inte ta med mig på matcherna.
Och han kunde ju inte ha med en “skitunge” som jag när han stod på ståplats med sina kompisar.
Inte förrän jag var 10 år gammal, började jag intressera mig för fotboll, då jag själv började spela.
Det var då jag visste; Min största dröm var att få spela i den blåvita dressen.
Jag hade inte talangen nog, jag hade inte motivationen nog. Jag orkade helt enkelt inte med pressen.
Jag slutade för ett par år sedan efter ett par år uppehåll när jag var 15 år, med ett par b-lagsmatcher för ett div 5 lag på meritlistan.
För att inte få detta att låta som en självbiografi tillägger jag; Jag fick aldrig spela i blåvitt, så jag ville återgälda detta på något sätt.
Och det gör jag på Gamla Ullevi. Ståplats. Gamla Ullevis Ståplats är mitt hem och kommer alltid att vara. Precis lika mycket som ditt.
Jag har aldrig varit med i någon supporterförening eller undergruppering. Trots det har jag varit på ståplats i snart 10 år. Inte förrän i år blev jag medlem i Änglarna.
Under dessa år har jag lärt mig vad IFK står för, och det kan sammanfattas utmärkt med tifot vi hade i premiären mot Norrköping, “Ihärdighet, färdighet, kraft och kamratskap”
 
Nu kommer jag till den stora frågan, står vi för detta?
 
Jag kan citera en annan forumist här inne, Johannes11 “Vi är alla här av för samma sak”.
Vad är det då som får oss att komma tillbaka till Gamla Ullevi år ut och år in? Enkelt, för att vi älskar en tro, ett lag, två färger, IFK Göteborg.
Och jag kan med dåligt samvete säga att det inte beror på “Fan vilken go stämning det var i klacken idag”. Så vill jag inte att det ska vara.
Jag hör alltid glåpord, gliringar, hat,  och missnöje i bland oss.
I varje match hitintills i år har jag sjungt mig hes, och tappat rösten, så att jag tillslut inte kan sjunga längre.
Och vad bemöts jag av? Jag bemöts av “Sjung då för i helvete”.
Det är inte den respekt varenda individ på Gamla Ullevi borde förtjäna om man håller sig till Sveriges lagordningar . Men annars alla. 
Det finns dessvärre forfarande splittringar i våra led. Och att Kamratunionen bildats är för mig helt underbart. Det är ett steg i rätt riktning.
Det finns även saker som jag inte respekterar i IFK Göteborgs namn , våld och onödiga bötesbelopp. Jag köper inte "Vi gör det för att vi vill att det ska vara lagligt”.
 
Som en annan forumist skrev här inne, om alla skulle tänka så, hade Sverige varit i anarki och levt i ständigt inbördeskrig. Ni måste höra hur befängt det låter.
Jag älskar det här laget från djupet av mitt hjärta, oavsett motgång vill jag aldrig sluta följa detta lag. Och när det sker sådant som hände i Derbyt. Då skär det i hjärtat på mig.
Allt som får blåvitt att bli smutskastat och ta skada skär i hjärtat på mig. Vi ÄR Sveriges folkkäraste och anrikaste förening, men vad gör då att vi inte får slutsålt i varenda match?
 
Sitt ner och tänk, och rannsaka er själva. Vad har jag gjort och inte gjort, varför förtjänar IFK Göteborg att ta skada för få individers agerande för brytande mot lagar?
Varför smutskastas alla IFK Göteborgs supportrar i media när få individer bryter mot Sveriges lagar?
Jag vill inte vara med på det, och det är jag säker på att många andra med mig inte vill heller.
 
Hur tar vi i bukt med detta problem? Genom diskussion, debatt.
Man vinner inget på att bryta lagar, vi förlorar. Och smällen får vårt favoritlag.
Det ÄR en sorts egoism.
 
Hur vinner IFK Göteborg på att vi är där?
När vi jobbar tillsammans.
För det gör laget vi älskar, de jobbar tillsammans...
 
Vi är kamrater, Och nu jobbar även VI tillsammans, Snart skiner poseidon..
 
ViÄrBlåvitt

Marcus Sjögren/gästkrönikör2012-05-23 16:27:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg