Inför derbyt: Om Blåvitts relation till Gais
Derbyt mot Gais närmar sig med stormsteg och jag har de senaste två-tre dagarna funderat över hur jag egentligen ser på Gais, vår relation till dem och hur jag ser på Öis kontra Gais. Bryr jag mig om Gais? Hatar jag dem?
Min relation till Gais och Öis
För några år sedan hade svaret på ovanstående varit att jag var helt likgiltig, Gais var en klubb som då och då gjorde gästspel i Allsvenskan, men det hände så sällan och de var så dåliga att det inte fanns någon anledning att bry sig. Dessutom kände jag inte en enda Gaisare, det fanns inga kompisar som höll på Gais och följaktligen ingen att tjöta med om laget och rivaliteten lagen emellan. Kort och gott var Gais lika intressant som Häcken eller Västra Frölunda, lag som fanns i Göteborg, men som ingen brydde sig om.
När jag runt millennieskiftet började följa Blåvitt mer och mer så var Öis den stora motståndaren i Göteborg. Att flera av mina kompisar dessutom var Öis:are gjorde bara att rivaliteten mellan Blåvitt och Öis växte i min värld. Derbyna mot ÖIS lockade under några år storpublik till Ullevi (både till Gamla och Nya) och var säsongens höjdpunkt. Det skall också sägas att Öis segrar mot IFK gjorde sitt, till skillnad från Gais så var ju Öis ganska jämna mot oss i derbyna och gav oss dessutom duktigt med stryk ett par gånger (5-2 förlusten 2002 är ett av mitt livs värsta minnen).
Den historiska relationen mellan klubbarna
För mig är alltså Öis, inte Gais, konkurrent nummer ett i Göteborg. Detta är dessutom ganska naturligt om man ser till historien. IFK och Öis är historiskt de två största lagen i Göteborg, båda vad gäller framgångar och publik. Öis har tre gånger så många SM-guld som Gais (tolv mot fyra), Öis har tidernas bästa publiksnitt för en säsong i allsvenskan (1959 hade Öis 25 490 personer i snitt) och Öis är Sveriges äldsta klubb. Öis var dessutom redan från IFK:s första dag den största rivalen, då baserades hatet/rivaliteten mellan klubbarna på klass, en faktor som levde kvar under lång tid, men också en faktor som helt saknas i vår relation till Gais (då båda lagen räknades som arbetarföreningar, om än från olika delar av staden).
Förändringen de senaste åren
På senare år har jag och flera med mig dock börjat reagera på den förändring som helt uppenbart håller på att ske i de Blåvita leden. Med Gais relativa framgångar de senaste fem åren (de har inte trillat ur allsvenskan) och Öis miserabla prestationer under samma period så har allt fler börjat se på Gais som den stora rivalen, i alla fall verkar det som det på ytan.
Personligen tycker jag att detta är en ganska intressant förändring. Som jag ser på det så finns det ett flertal anledningar till varför denna förändring sker/skett. Den första är givetvis den som redan nämnts, alltså att Gais spelat i allsvenskan mer frekvent än Öis de senaste åren, men det i sig räcker inte som förklaring då detta skett tidigare i historien utan att samma förändring skett mellan klubbarna.
Den andra förklaringen är att Gais framgångar och Öis motgångar skett precis i en generationsväxling i supporterleden. Ultrasgrupperingarna (UG, Supras, GFK) blev alltmer framträdande på våra läktare ungefär samtidigt som Gais blev allt bättre och Öis allt sämre. Många ur den nya generationen ”klackfolk” har alltså växt upp med derbyn mot Gais, inte mot Öis. Egentligen tror jag också att det är främst bland dessa individer som det egentligen finns ett hat mot Gais, ett hat som många äldre (där jag trots mina blott 22 år räknar in mig själv) har svårt att förstå.
Den tredje förklaringen jag vill lyfta upp är Gais syn på oss och hur den påverkat vår syn på dem. Återigen ställer jag Öis mot Gais och kan då se flera stora skillnader mellan de två klubbarnas och fansens sätt att förhålla sig till Blåvitt.
Öis var under sin fina period i början av 2000-talet en stor konkurrent, men samtidigt inte ett lag som jag verkligen ogillade. Detta har sina förklaringar och den främsta av dessa tror jag är att Öis aldrig baserat sin självbild på hat gentemot Blåvitt. Öis hade i början av 2000-talet målsättningen att vinna SM-guld, det var uttalat under ett par säsonger, målsättningen var aldrig att komma före Blåvitt i tabellen. Öis fans var egentligen inte heller lika hatiska mot oss som Gaisarna idag är.
Gais å andra sidan baserar hela sin självbild, hela sin värld på att de inte är Blåvitt. Det verkar stundtals som att fansen ser hatet mot IFK som viktigare och större än kärleken till den egna klubben. Gais som förening har också vid flera tillfällen gått ut med lite konstiga målsättningar som helt och hållet handlat om att vinna mot Blåvitt, det handlar alltså i Gais fall inte om att vinna titlar eller nå Europaspel, målet är att slå storebror Blåvitt.
Av ovanstående text kan ni nog förstå att jag hellre sett Öis som motståndare imorgon och anledningen till det är helt enkelt att jag har en viss respekt för Öis och deras supportrar, något jag helt saknar när det kommer till Gais. En klubb som bygger hela sin självbild på att hata ett annat lag är inte värda respekt, de förtjänar inte ens att bli hatade. Låt Gaisarna hata oss allt de vill, vi är Blåvitt och Gais är inte och kommer aldrig bli värdiga vår uppmärksamhet.
Framåt Kamrater!
