Krönika: Med längtan i bröstet
Till helgen drar äntligen Allsvenskan igång igen och det är nu när alla lag står på noll, när drömmar och förhoppningar ännu finns kvar, som det är som bäst att vara fotbollssupporter.
På måndag går våra blåvita hjältar ut på Gamla Ullevis gräsmatta för att ta emot Örebro i den allsvenska premiären. Läktarna kommer att vara fyllda av förväntansfulla göteborgare som genomlidigt en vinter full av snö och is medan man väntat på våren. Allsvenskan är ett säkert vårtecken och man vill nästan sjunga ”Den blomstertid nu kommer”. Det kommer att bli allsång, det står klart, men istället är det ”Snart skiner Poseidon” som kommer att ljuda ur våra strupar och det kan ju egentligen inte bli bättre.
Nu går vi runt som barn på julafton som hoppas att de har varit tillräckligt snälla i år för att få den julklapp som de önskar sig allra mest. För en ängel består denna julklapp av ett SM-guld och än så länge kan vi fortfarande tro på det. Eftersom serien ännu inte börjat har alla lag samma matematiska möjlighet att vinna (Till och med GAIS? Jodå.), då vi inte har öppnat våra paket för att se vad som finns däri.
Vad tror då undertecknad om årets upplaga av Fotbollsallsvenskan? Jag anser att Sverige har en av Europas, kanske till och med världens mest svårtippade serie. Nästan vilket lag som helst kan vinna. Vem hade exempelvis kunnat tro att nykomlingarna Mjällby skulle vara ett fruktat topplag under stora delar av förra året, medan mästarna AIK ett tag var nära att åka ur? Just på dessa grunder är det en svår, om inte omöjlig uppgift, att sia om hur det kommer att gå för blåvitt anno 2011.
Vid en närmare titt på truppens slagstyrka känns det ungefär som samma lag som avslutade ifjol. Andreas Drugge har kommit in från Trelleborg, vilket kan bidra till nödvändig offensiv bredd, och IFK har även plockat in den isländske U21-landslagsmannen Hjörtur Logi Valgardsson från Hafnarfjördur. Det ryktas som bekant även om en försvarare och/eller en mittfältare från Sydamerika till sommaren och det återstår att se vad det blir av det.
IFK Göteborg kan mycket väl gå hela vägen och ta hem Lennart Johanssons pokal till Sveriges framsida igen, samtidigt som risken alltid finns att man lika gärna får slåss nere i botten för att undvika spel i Superettan. Jag är en sådan person som tycker att supporterskapet är roligare om ens lag har något att spela för i sista omgången och ser därför hellre att IFK är inblandade i bottenstriden än att man, som ifjol, har fyra-fem meningslösa matcher i oktober. Men det finns olika sätt att se på den saken. En dröm vore en helt avgörande SM-final hemma mot Malmö FF när Allsvenskan avslutas.
Om sex dagar spelas premiären mot Örebro. Då börjar allvaret. Fram till dess kan vi njuta av att vara som barn på julafton i väntan på tomten. Det är en underbar känsla, en av de bästa man kan ha när man älskar ett lag.
Heja Blåvitt!
