Krönika: Rasismen i Blåvitt?
”Rasism, ideologi som grundas på den vetenskapligt obevisade idén att människosläktet indelas i olika raser samt på den felaktiga idén att vissa av dessa raser är överlägsna andra.” -Nationalencyklopedins definition av rasism.
Exempel på rasism: Att européer är onda, att afrikaner är som gjorda för slitsamt slavarbete, att judar snikna och lömska, att asiater är fingerfärdiga och barnsliga, att araber är terrorister, att svenskar inte kan spela teknisk fotboll, att sydamerikaner är svaga fysiskt, att afrikaner har svårt för samarbete, samt att halva jordens befolkning, den från Asien, inte är skapta för att spela fotboll.
Rasism är att påstå att vissa nationaliteter har vissa egenskaper, att vissa ”raser” har lättare för något på grund av deras hudfärg, efternamn, blodgrupp, näsform, etc.
Att bli kallad rasist är något nästan alla ”svenskar”, alltså vita personer med svensk härkomst, fruktar i vårt samhälle. Det är få som påstår att egenskaper verkligen skiljer beroende på etnicitet.
I måndags satt en jury bestående av fyra personer och föreläste för oss i Fotbollsmåndag Super-live om Blåvitts problem. Det var Olof Lundh, Patrick Ekwall, Anna Brolin, samt Pontus Kåmark. Dessa personer har ett stort ansvar, de företräder en kanal som sänder rikstäckande och är en av Nordens största tv-kanaler. Massvis av tittare sitter och följer dessa ”experter”, de lyssnar, tar till sig information och tror självklart att allt som dessa säger är sanning. Det jag hörde igår var Rasism en svensk Tv-kanal. Det var dock en dold rasism som aldrig sades rakt ut, det var inte något hat mot svarta, araber eller andra folkgrupper. Nej, det var rasism riktad mot alla med svensk etnicitet.
Pontus Kåmark var den som tog det stora lastet och berättade för svenska folket att IFK saknar det utländska, de snabba fötterna, tekniken och egoismen. “Det utländska”, det innefattar alltså alla världens folk förutom oss från Norden. Vi har alltså inte de egenskaperna i blodet, vad är då det om inte rasism? Däremot så har alla invandrare dessa egenskaper, alla är duktiga och tekniska, för invandrare är resten av den ”osvenska” svenska befolkningen, den färgade minoriteten.
Diskussionen började med att William Atashkadeh stod i svart tröja och spelade inte Örebro, istället för en Blåvitt. William, en stor talang, gick till Örebro för att han trodde att han skulle utvecklas bättre där. Det var inte Blåvitt som skicka iväg honom, det var William som valde att tacka nej till IFK då han blev erbjuden ett flerårskontrakt, och chansen till speltid och utveckling var troligtvis mycket större då Paulinho och Astrit Ajdarevic lämnat Örebro. I Blåvitt stod han William bakom flera spelare i kön om den ensamma forwardsplatsen, bland annat landslagsspelaren Tobias Hysén. Dessutom ansåg han att Örebro spelar en roligare och mer offensiv fotboll. -Vilket man nog kan hålla med om. Således inte något speciellt konstigt med det.
Därefter kommer ett påstående; Kåmark menar på att det under en period inte var någon idé för de bästa utländska (invandrare?), spelarna att gå till IFK Göteborg, eftersom de inte satsade på dem, istället gick de till Öis.
De bästa invandrarna? Som exempelvis…? Jag har suttit här och funderat ett bra tag nu, jag har endast kommit på Jeffrey Aubynn, fast han gick ju till Öis först vid 23 års ålder. Walid Atta gick ju till Väsby, och då främst för han inte tyckte om IFK Göteborg, jag har dock aldrig hört att det har på grund med rasism att göra.
Sen Vasquez som valde att köpa ut sig från kontraktet med Blåvitt. Den historien med en pappa Javier i huvudrollen kan nog alla Blåvittsupportrar. Vem ångrar sig mest tror ni, IFK eller Andres?
Jag har följt Blåvitt i många år nu, jag har aldrig hört att en spelare ska ha känt sig ovälkommen på grund av etnicitet, inte av Mourad, inte Wowoah, inte Ranégie, inte Ijeh och inte på grund av deras spelstil eller egoism heller.
Blåvitt har ingen mångfald påstås det. Tar man en titt på A-truppen så hittar vi efternamn som Faltsetas, Selakovic, Sana och Mustafa. Vi har även en mörkhyad spelare som dock har ett svenskt namn, Mikael Dyrestam. Utöver dessa så har vi fyra utlänningar från Island; Sigurdsson, Jonsson, Bjarnason, Valgardsson, fast dessa kanske inte räknas som utländska?
I U-truppen finns spelare som Muhammed Dizdar, Chris Mbamba, A-lagsaktuella Efe Yildrim och Jonathan Azulay, samt Lawal Ismail från Nigeria.
Det är svårt att definiera vilka som innefattas i termen ”invandrare” och det finns många olika procentsatser, men om man grovt räknar att cirka 15-20% av Sverige är av utländsk härkomst eller har föräldrar som har det, lägger man dessutom till att de ska vara utomnordiskt födda så känns siffran någorlunda okej att jämföra med. Jag tror för övrigt att ungdomar med svensk etnicitet har en större benägenhet än invandrare att välja andra sporter, samtidigt så har jag flera gånger stött på ungdomar med utländsk etnicitet från förorter som helt enkelt inte har råd att spela i en förening, så det jämnar nog ut sig.
Då bör cirka var sjätte spelare ha en utländsk härkomst.
(Jag avsäger mig allt ansvar av statistiska fel, då det är av ringa värde till min poäng.)
Tittar man då på IFK Göteborg så är det 5 av 23 spelare (22 %) av utomnordisk etnisk härkomst. Räknar med dessutom med de fyra isländska spelarna så är det 9 av 23 (39 %).
Vilket som så är det över snittet om man jämför med antalet invandrare i Sverige.
TV4:s ”experter” jämförde med Malmö FF, där det finns fler utländska spelare. De ansåg att IFK och MFF är varandras motsatser. Nu vann ju Malmö guld ifjol, de spelar en väldigt bra fotboll medan Blåvitt har haft ett svårt år bakom sig. Annars finns det många fler likheter än skillnader mellan klubbarna. Bland annat med duktiga ungdomar, även om efternamnen skiljer sig åt när det gäller härkomst.
IFK Göteborg får ofta epitetet rasister. Tar man Malmö som motsatts så har de 16/ 22 (73%) spelare med en utländsk härkomst. Av dessa sex ”svenskar” så är två från Västsverige (Johan Dahlin, Daniel Larsson).
Pontus Kåmark och Anna Brolin valde att jämföra IFK Göteborg med Athletic Bilbao, en förening med starka baskiska principer där endast baskiska medborgare får spela.
Jo, Blåvitt är en ovanlig klubb. Vi har starka principer och traditioner. Vi tillåter inte att spelare gör som de själva behagar, alla måste kämpa och spela som ett lag. Den ”Svenska modellen” talades det om, precis som det var något negativt. IFK tror på framgång genom att utveckla egna talanger från närområdet, att spela som ett lag och kämpa för en gemensam framgång. Vi vill hålla en låg profil och fokusera på fotbollen snarare än på media. Det är så vi har lyckats tidigare, det är så vi kommer lyckas igen.
Vi kommer aldrig ha mer pengar än de europeiska storklubbarna, som kan köpa in färdiga spelar, och vi måste alltid spela som ett lag om vi ska lyckas. Kåmark efterfrågar egoism, det kan vi vara utan säger jag! Man talar ofta om ”svenskt” som om det var något dåligt, jag håller inte med. Visst ska man vara lite kaxig och ha självförtroende, samtidigt så hindrar det inte en från att vara ödmjuk, exempelvis Dyrestam. Att vara ödmjuk och ha respekt tror jag är bra egenskaper om man vill utvecklas, att kunna se brister hos sig själv och vara självkritisk, samtidigt som man har självförtroende, mod och egenskapen att aldrig bli nöjd, det är då är man en spelare för IFK. Sen hur spelarna ser ut, vad de heter, eller tror på för gud, det är strunt samma. Det viktigaste är att de vill vinna och att de är villiga att utvecklas tillsammans med Blåvitt, inte bara själva, det är då man är en egoist.
En riktig ”expert” som Roger Gustafsson, som vann fem sm-guld på sex år, menar på att det behövs 10 000 timmars fotbollsträning för att verkligen utvecklas till en bra fotbollsspelare. Han anser att exempelvis brasilianarna ofta är duktiga är på grund av att de redan i ung ålder gjort sina 10 000 timmar. Svenskarna måste spela mer fotboll, det är det som skiljer oss ifrån andra nationaliteter, inte vad som finns i blodet,
De talades i tv-soffan om att Zlatan aldrig skulle kunna spelat i IFK. Nej kanske inte det, men Pontus Wernbloom, Matthias Bjärsmyr, Oscar Wendt, Mikael Antonsson, Marcus Berg och Gustav Svensson, m.fl. fick sitt genombrott i Göteborg. Samt så spelar just nu Nicklas Bärkroth, Marcus Sandberg, Robin Söder, Kamal Mustafa, Tobias Sana och Mikael Dyrestam i klubben. Vilka klubbar i Sverige kan räkna upp sådana talanger?
IFK Göteborg har fostrat många duktiga spelare. Vi är Sveriges mest framgångsrika klubb, vi leder både Maraton-tabellen och 2000-talets Maraton-tabell. Skulle då detta vara byggt på en ideologi med rasistiska grundstenar så har rasbiologin fått sitt första bevis någonsin. Att tro på något sådant idiotisk gör nog ingen, de flesta listar nog ut att det snarare handlar om slumpen att det är just Johansson som har lyckas bäst i Blåvitt. Förtal är enkelt, man tar på sig en medelålders mans kostymdräkt och sätter sig i TV, sedan säger man vad man känner för utan att tänka före. Man tar inte hänsyn till omvärlden, fakta eller att det gått tio år. Nästa steg är det mest intressanta, man granskar någon annan, inte sig själv eller sin närhet. För när det till slut kommer omkring, hur ofta ser man en sportexpert av annan etnicitet i TV4?
Jag är inte rasist, men att sitta i TV och säga vi behöver någon av annan nationalitet som har egenskaper som svenskar saknar, det är rasism!
”Skrämmande men intressant” som Anna Brolin sa, jo jag håller med.