Krönika: ”Vid Tor, låt den fula gubben komma!”
Tidigare under veckan skrev jag om längtan inför premiären av årets allsvenska upplaga och att vi fortfarande har kvar våra förhoppningar om ett bra blåvitt fotbollsår 2011. Imorgon går den första matchen av stapeln, hemma mot Örebro, och dessa hoppfulla tankar börjar övergå i rädsla, även om de inte riktigt är där ännu. Låt oss prata lite om att vara rädd, det kanske känns bättre efteråt.
Visst är jag orolig för ett fiasko. Som Patrik skriver i den sjunde delen av Änglarnas Bibel kan det ”gå riktigt illa i år”. Truppen känns inte så fruktansvärt slagkraftig med tanke på hur laget underpresterade ifjol. Det har satts upp vissa frågetecken kring tränarfrågan, spelet under försäsongen har inte imponerat, laget är ungt och spelschemat svårt. Det kan alltså gå käpprätt åt helvete, om ni ursäktar franskan, mot ett ÖSK som kommer från en bra säsong att bygga vidare på.
Så visst har vi anledning att vara rädda. Å andra sidan kan man vända all denna negativa energi till något positivt. Vad gäller truppens slagstyrka kan vi konstatera att de allra flesta blåvita underpresterade rejält förra året. Vi har ett ungt lag men det kommer att bli bättre om man bara har råd att ge dem lite tid. Det gör vi inte om vi byter tränare då det innebär att den som kommer in får börja bygga från noll. Vad gäller spelschemat kvarstår faktum att IFK Göteborg ska möta samtliga femton lag i år och om vi nu skulle få en bra start har vi visat att vi håller mot det tuffaste motståndet. Blåvitt har således ett guldläge och allt att vinna.
Jag minns att jag som barn tyckte om att läsa gamla Asterix-album. Ett av de tidigaste var Asterix och Vikingarna som handlade om att ett vikingaskepp lade till på stranden utanför gallernas by och dessa barbarer ville veta vad fruktan var eftersom de trodde att de skulle få vingar och börja flyga om de blev rädda. Det fanns en ruta där vikingahövdingens fru sa åt sin lille son att han måste äta upp sin mat för att annars skulle den fula gubben komma och ta honom, varpå ungen drämmer näven i bordet och ryter: ”Vid Tor, låt han komma!”
Vad jag vill säga med denna anekdot är att vi änglar inte har någonting att frukta i år. Det handlar om att ta det som det kommer helt enkelt. Fotboll är spänning och underhållning, men det är knappast rädsla. Visst har vi vissa belägg för att känna oro, men det blir inte bättre av det. Om vi skulle åka på pumpen mot örebroarna har vi fortfarande 29 matcher att ta igen det på. Det fixar vi! Blåvitt har inte åkt ur Allsvenskan sedan 1977 och kommer inte att göra det i år heller. Vi måste helt enkelt ha tilltro till att Håkan Mild och de andra vet vad de sysslar med, och om det skulle spricka finns det alltid en chans att reparera.
Kort sagt, jag tycker inte att vi ska frukta Örebro, eller något annat motstånd heller för den delen. Änglar kan ju faktiskt aldrig dö, det måste vi komma ihåg. Så låt den fula gubben komma!
Heja Blåvitt!
