Brunos Blåvitt-blogg: Mångsidigheten ligger oss i fatet
De senaste åren har många av oss supportrar önskat kontinuitet i IFK Göteborg. Väldigt sällan har man kunnat ställa upp med samma startelva två matcher i rad. Har det inte handlat om skador och avstängningar, så har det berott på laguttagningar. Spelarna har lärt sig att det är funktionellt att vara "allround" för att få chansen till speltid. Resultatet har blivit att vi idag står med en stor grupp spelare som känner sig vilsna och istället inte behärskar någon position.
Om man studerar övriga konkurrenter så kan man klart och tydligt se att de är mycket mer konkreta i sin spelidé. Samtliga spelare vet sin plats och slipper således att förflyttas mellan olika positioner hela tiden. Majoriteten av spelarna i övriga motståndarlag har en utgångsposition som de väldigt ofta spelar på. Sedan finns det givetvis ett par spelare som är mångsidiga och därmed kan spela på olika positioner, men det är inte i närheten av lika många som vi har.
Malmö FF har lyckats finna en kontinuitet där varje spelare vet vad som krävs rent individuellt. De går inte runt speciellt mycket, utan har ett tydligt system som i mångt och mycket följs till punkt och pricka. Om en spelare är avstängd så ersätts han rakt av, istället för att omdisponera hela laget och kanske rentav byta spelsystem endast för att denna spelare inte är tillgänglig.
I vår trupp är det tänkt att majoriteten av spelarna skall kunna hantera mer än position. Givetvis är det en fin grundtanke, men med uteblivna resultat och en nedåtgående kurva så är det inte riktigt vad vi behöver. Vi behöver spelare som går in och gör sin grej fullt ut. Spelare som efter en bra insats får känna förtroende från tränaren och därmed slippa få en ny position nästkommande match.
Framförallt tycker jag att man inom föreningen misshandlat ens talanger. David Moberg Karlsson, Joel Allansson och Mikael Dyrestam är de jag främst tänker på. De har alla fått spela på olika positioner under den gångna säsongen, och i många fall "fel" position. När vi skrikit efter en kompanjon till Farnerud på innermittfältet så har alla spelare givits hur många chanser som helst - utom Joel. Han har fått lalla runt på en yttermttfältsposition, där han inte kunnat göra sig själv rättvis. Varför inte ge han en vettig chans bredvid Pontus? Joel har enorm talang och skulle sannolikt göra det bra mycket bättre än vad övriga konkurrenter gjort under säsongen (tänker främst på Nordin och Haglund som tyvärr inte alls kommit upp i standard).
För att inte riskera att klappa ihop totalt under hösten så kommer det krävas att samtliga spelare gör sitt yppersta och går in helhjärtat i varenda situation. Men det kommer också krävas att Micke Stahre (som jag för övrigt egentligen tror har potential att vända på steken, om allt vill sig väl) tydliggör en spelidé, som sedan följs till varje pris. Släng in Stiller i boxen och låt Tobbe få mata inlägg från vänsterkanten. Plocka in Joel i banan och ge han en vettig chans under resterande matcher samt inse att vi inte kommer ta några poäng på frenetiskt bollrullande omkring mittcirkeln.
Nu gäller det att fastställa en elva man tror på fullt ut. Släng in Alvbåge och peta Logi. Det känns som vi lika gärna kan pröva Azulay på vänsterbacksplatsen. Det är visserligen inte hans utgångsposition, men han fick bland annat chansen på vänsterbacken senast i landslaget och personligen tror jag inte Jonathan har någon framtid som mittback. I mina ögon är alldeles för tanig för att vara mittback. Har velat se honom som ytterback ett par år nu. Dags att testa det?
Så här hoppas jag vi får se Stahre disponera sitt lag inför matchen på söndag mot bönderna:
Alvbåge
Salomonsson - Bjärsmyr - Johansson - Azulay
Farnerud - Allansson
Selakovic - Sobralense - Hysén
Stiller
