Alltid Blåvitt-Panelen: Om Poya, Engvall och 2018
Säsongen 2017 har knappt hunnit sjunka in och landa innan årets tränarkarusell drog igång i Allsvenskan. Thelin, Brännström, Mellberg och många fler har nämnts. Tillslut landade valet på Poya Asbaghi, senast från Gefle. Ett Gefle som han förvandlade från ett klassiskt, direkt 442-lag till ett tryggt, varierande, kontrollerande lag med en central trebackslinje som utgångspunkt. Poya rev upp gamla grunder och cementerade nya på en rekordkort tid, med framgång. Vi pratar dessutom om 2018, En
I veckans panel medverkar:
Linus Petersson (jornalist, GP)
Andreas Toll (supporterprofil)
Adrian Pihl Spahiu (Alltid Blåvitt)
Joakim Hanäs (supporterprofil och ena halvan av BBpodd)
Poya Asbaghi har presenterats som ny tränare för IFK Göteborg på ett 3-årsavtal. Vad tror du att vi kan förvänta oss från Poya redan under 2018?
Linus:
– Att han börjar sätta sin prägel på laget och spelsättet. Trebackslinje, mer bollinnehav, offensivare utgångspositioner... Något i den riktningen är nog att vänta. Sedan är det klart att nybygget IFK Göteborg kommer ta tid att färdigställa. Asbaghi gjorde visserligen mirakel i Gefle på bara några få månader, men den blåvita utmaningen är både större och mer komplex. Här ska 4-4-2-väggar rivas och långbollar plockas ner på marken.
Tålamod är nyckeln.
Andreas:
– Resultatmässigt så måste vi kunna förvänta oss än förbättring än 2017, men samtidigt skall vi inte tro på underverk. Poya är ju inte bara viktig för en förändring på planen utan kanske än mer för en attitydförändring i klubben. Det viktigaste under 2018 tycker jag dock är att jag hoppas och tror att vi kommer att få se ett lag som spelar för att vinna, inte ett som spelar för att inte förlora som det känts som vi gjort under ett antal år nu.
Adrian:
– Som jag ser det ska vi nog inte förvänta oss större framgångar på plan under 2018. Hösten 2017 visade med all önskvärd tydlighet att laget har grävt en väldigt djup grop runt sig och Poya kommer få jobba hårt med att få upp många spelare ur den. Det är klart, vill man vara positiv så kan man peka på att det tog Poya ca 5 matcher att få ordning på Gefle, så vi ska inte måla fan på väggen. Men jag tror det är viktigt för oss supportrar att vi förstår att det här är en långsiktig satsning och vill vi se den bära frukt så måste vi har tålamod. Däremot tror jag vi kommer kunna börja se valet av Poya som huvudtränare ge effekter runt om i stan under 2018.
Jag vet att många unga spelare har tyckt att Blåvitt är fast i 1990-talet på många sätt. Spelmässigt, organisatoriskt och i klubbhuset. Det spelar liksom ingen roll hur talangfull du är och hur hårt du jobbar på träningarna, du kommer ändå alltid petas av en gammal räv som är stöpt i den Blåvita formen. Om vi jämför med när Jörgen Lennartsson blev tränare så var det ett "säkert" val på pappret, han hade sina meriter, han hade haft högt uppsatta jobb tidigare, och han hade ett säkert 4-4-2 i ryggen. Något som vi kanske också såg reflekteras i laguttagningarna. Det var samma spelare som varit med förr. Med en ung, omeriterad men spännande tränare som Poya visar Blåvitt att de vill stå i framkant av utvecklingen, att om du visar att du har ambitioner med din fotboll så är Blåvitt en klubb som ger dig chansen. Blåvitt kommer nog få betydligt enklare att få över de unga spelare man vill ha in i Akademin framöver
Joakim:
– Poya är ALLT vi supportrar har önskat oss & skrikit efter på tränarposten!
Nu måste vi förvalta förtroendet den sportsliga ledningen har gett oss genom att ge Poya all den tid & det tålamod han behöver för att bygga sitt lag med sin spelidé på sitt sätt!
Vi kan FÖRVÄNTA oss ett bygge för framtiden & att vi klarar oss komfortabelt från kval 2018. Vi kan HOPPAS & ha en TRO på att de nya idéerna börjar ge resultat redan i vår, & att vi börjar spela en underhållande fotboll som ger högre placeringar redan nästa år!
TID, TÅLAMOD & FRAMTIDSTRO är nyckelorden!
Profilstarka namn som Bjärsmyr, Albaek och Rogne har redan lämnat och spelare som Rieks, Boman och Smedberg-Dalence kan eventuellt med komma att lämna inför 2018. Ekonomin är i närheten av botten, men ett visst löneutrymme har skapats. Dessutom kan Pontus Dahlberg komma att säljas under vintern. Vad anser du är Mats Grens viktigaste hål att fylla, och hur bör han göra det?
Linus:
– Visst, Tobias Hysén skruvade in nio fullträffar i allsvenskan. Visst, Mikael Boman stångade in nästan lika många bollar han. In min värld borde dock Mats Gren leta med ljus och lykta efter en klassanfallare i vintermörkret. Hysén fyller 36 i mars, Boman kikar efter andra alternativ och Elias Omarsson tycks omöjlig att bända loss från avbytarbänken. Det har pratats om Bajram Ajeti, om Jonas Lindberg och om Sam Johnson. Den sistnämnde borde vara i fokus. Utöver det behövs en flexibel central mittfältare, en stabil kompletterande mittback, en ytterligare löpstark vänsterspringare...
Andreas:
– Vi kommer ju att behöva fylla på med mindre namnkunniga spelare med tanke på vår ekonomi, och det behöver inte vara negativt. Men vi skulle behöva en pålitlig målskytt. Det är dock svårt att säga hur och var Gren skall hitta en sådan eller andra delar till laget, det jag inte vill se dock är fler lån. Vi måste låta Poya få bygga ett lag med spelare som man ”vet” kommer vara här minst säsongen ut. Vi måste också ge spelare som har kontrakt förtroendet och visa att dom har kontrakt för att man ser dom som spelare i A-laget.
Adrian:
– Blåvitt har fortfarande John Alvbåge, och skulle Pontus Dahlberg röra sig vidare är han en fullgod ersättare i mina ögon. Har varit lite svajig ibland, men är överlag ändå en målvakt som håller hög Allsvensk nivå. Spontant så är frågan främst hur Poya vill spela framöver. Starfeldt som kommer från BP har jag sett för lite av för att uttala mig om, men en spelare som Da Graca hoppas jag kan blomma ut ordentligt under i ett mer spelande lag än Blåvitt var 2017. Vi kan t ex ta Tom Pettersson som exempel, som nu hamnat i ett lag där hans styrkor framhävs och hans svagheter inte exponeras lika mycket, och vips går han från bänkad i Blåvitt till uttagen i omgångens lag i Europa League. Får även känslan av att Erlingmark kanske gör sig bättre som mittback i ett spelande lag. I så fall har Blåvitt 4 mittbackar där bara David Boo Wiklander är över 23 år gammal. En annan spelare som jag vill tro att kan rycka upp sig i ett mer spelande lag är Sebastian Eriksson. Han har det i sig, men har haft svårt att få ut det i ett annars ganska trubbigt Blåvitt.
Kan Blåvitt behålla Sam Adekugbe och Vajebah Sakor så tycker jag det finns en fin grund att stå på i laget redan nu, men att Blåvitt behöver ta in en mittfältare och en anfallare till. Mikael Boman gör förvisso sina mål och det är imponerande, men han är så begränsad som spelare att jag undrar om det inte varit bättre för laget som helhet ifall man haft en annan spelare på plan. Har svårt att se Blåvitt behålla Sören Rieks tyvärr, och det ekonomiska läget gör väl att vi snarare får försöka klämma ut det innevarande potentialen i de spelare vi har snarare än att försöka värva in spetskompetens, och så sett tycker jag att det finns mycket i truppen som går att få ut mer av. Men då förväntar jag mig inte att Blåvitt ska ta Guld 2018 heller, så min syn på truppen är ju lite därefter också.
Joakim:
– Vi kommer troligtvis spela någon variant på 3-5-2, det behövs således wingers - & jag är inte 100 på att varken Sam (skadehistorik) eller Emil (positionsjustering) kommer vara startvalen på de platserna. Vi kommer förmodligen också bara ha kvar 2 av våra nuvarande forwards (Tobbe & Elias), där behövs det en riktigt vass målskytt som kan skapa lägen själv (Sam Johnsson?) & ev (beroende på formation) ett "billigt men storväxt" targetalternativ. Beroende på vad som händer på innermitten (om Seb skulle säljas eller August bli mittback) behöver Poya säkerligen lite finare fötter i speluppbyggnaden. Simon Thern hade varit ett drömnamn! Genomgående för alla värvningar måste vara att de på något sätt är "billiga" & dessutom har vidareförsäljningspotential.
Ett oerhört svårt sportchefsarbete som man inte drar ihop på en eftermiddag!
Gustav Engvall väljer att stämma IFK Göteborg efter en ekonomisk tvist. Svårt att kommentera utan insyn. Men hur ställer du dig till det?
Linus:
– Förståeligt, är min spontana reaktion. Engvall vill ha sina pengar (de han anser att IFK är skyldig honom) och det är ingen spottstyver vi pratar om (över 500 000 kronor). Han känner dessutom att han har ett vinnande case, så varför inte gå hela vägen? Om han sedan har rätt eller fel är upp till skiljenämnden att avgöra. Med det sagt: Borde parterna inte tidigt ha kunnat mötas på mitten och därmed lagt den här soppan bakom sig? Alla hade nog mått bäst av det.
Andreas:
– Hela denna affären har jag burit med sig frågetecken sedan den gjordes, men det vi ser nu kommer vara en dom i skiljenämnden som blir viktig för alla lag i allsvenskan. Jag tror dom flesta lag har resonerat och agerat som IFK gjort i denna fråga, men innan har ju inte klubbar använt sig av egna agenter på detta sätt så nu har det kommit in en ny kostnad i spelet. Den måste testas, hade det inte varit Gustav som gjort detta så hade någon annan spelare gjort det inom kort i något lag. Det var tvunget att få klara riktlinjer i detta.
Adrian:
– Utan att ha full insyn i vad som stått på de olika kontrakten i härvan så har jag ändå mina teorier kring vad som hänt. Praxis är ju såklart att agentarvoden dras av när man ska räkna ut transfernettot. Det är inget nytt eller konstigt i det. Det som krånglar till situationen är ju att Blåvitt använt externa agenter. Min teori är att Engvall, precis som de flesta spelare, har en agent som tar betalt som en procent av transferbruttot. Men i just det här fallet så har de externa agenterna tagit ut väldigt mycket pengar också, vilket gjort att Engvall fått betala en viss procent på de ca 25 miljoner som övergången var på till sin agent, samtidigt som han själv fått sin del av en betydligt mindre kaka. Det är klart han känner sig lurad när han betalar sin agent baserat på ett belopp men själv får betalt baserat på ett helt annat belopp. I slutändan tror jag inte att Gustav Engvall kommer få rätt, men det är nog viktigt för fotbollen i allmänhet att vi får lite tydlighet kring vad som gäller när man tar in externa agenter, för oavsett vad vi tycker om det så är det den här riktningen modern fotboll tar just nu.
Joakim:
– Som du säger, så är det svårt att säga ngt vettigt om sådana här saker när man inte har koll på alla turer (något många fö borde ta fasta på). Extra svårjobbat blir det väl för mig i fallet med Engvall eftersom det ju uppenbart finns en historik som de flesta känner till. Jag kan däremot säga några saker som jag tycker bör nämnas: - Ordvalet "Engvall STÄMMER IFK" är en rubriksättning som är gjord medvetet för att vi supportrar skall gå igång & hata, dela & kommentera & därmed sprida artikeln - eftersom det låter extremt mycket mer dramatiskt & fientligt än vad det egentligen är. Tyvärr faller vi som känslostyrda supportrar allt för ofta & lätt för sådana enkla trick. Jag frågade Gren om det var en exeptionell situation eftersom media tog till sådana kraftuttryck, & han menade att det tvärtom var mer av ett standardförfarande - två parter som tolkar en sak olika & då tar ärendet till en skiljenämnd. - Ärendet känns oerhört "agent/jurist-drivet", snarare än att det är spelaren som ligger på. Kanske mycket för att man vill få ngn sorts "praxis" i branchen (& givetvis handlar det även om pengar).
- Som supporter till IFK Göteborg vill man ju såklart att ett välbetalt fotbollsproffs som varit i föreningen skall välja att avstå från att kräva den på pengar i en sådan här situation. I dagens verklighet är man väl tyvärr också lite naiv som tänker så. Fotboll är business & pengar helt enkelt, & ju snabbare vi fattar det - desto bättre för oss.
Lärdomar: Ha solklara avtal (vi har ju för fan en JURIST i styrelsen) & räkna inte med välvilja från spelare & agenter - hamna inte på läktaren. Ha om möjligt en något soligare relation till spelare som lämnar. Detta löses förhoppningsvis nu när sportchefen inte även måste vara klubbdirektör. För supportrar: "Let it go", som de säger i Frost...
Storsponsorn och supporten Nils Wiberg gick i dagarna hårt åt IFK Göteborgs valberedning och önskade deras avgång, samt att någon eller några sätter ihop en alternativ valberedning till årsmötet. Tankar kring det?
Linus:
– Ja, du… Det är ju tydligt att IFK Göteborg är något av en ”sjuk patient”. Där har Nils Wiberg en poäng. Men att enbart rikta in sig på att operera bort valberedningen? Jag vet inte. Frank Andersson kändes som rätt man på rätt plats när han slog sig ner i ordförandestolen. Och jag tycker att både Jakob Andreasson och Andreas Johansson utstrålar kunskap och framåtanda. Vad finns det egentligen att klaga på? Visst är det valberedningen som kommer med förslag, men i slutändan är det ju upp till medlemmarna att besluta och forma klubben.
Andreas:
– Nils är ju bra på att skapa rubriker, på gott och ont, och i sak har han rätt. Valberedningen är först i länken på kedjan som ansvarar för vilka som styr vår klubb. De senaste åren har man ju inte heller lyckats med att få en styrelse som blir långsiktig eller lyckas få Kamratgården på rätt köl igen. Samtidigt börjar vi se en förändring och det känns som man är på väg i rätt riktning, det är den sista pusselbiten som saknas. Vi behöver en ordförande som har förtroende, är en bra ledare och kan bli kvar under en längre tid. Och det är väl lite sista chansen för valberedningen att hitta en sådan nu, annars bör nog andra ta över.
Adrian:
– Kan tycka att han har både rätt och fel. En valberedning har ju såklart ett stort ansvar. Det är såklart alltid årsmötet som röstar igenom styrelserna som väljs in, men jag kan inte dra mig till minnes ett enda möte som inte röstat in valberedningens förslag bland alla de möten jag varit på, och då räknar jag inte bara med möten för IFK Göteborg. Jag har själv suttit i en valberedning som tog fram ett lite kontroversiellt förslag, och vi var förberedda på att behöva motivera det, men mötet röstade igenom det utan några frågor. Och så fungerar det. Styrelserna får ofta skit när de gjort ett dåligt jobb, men valberedningen behöver aldrig ta något ansvar ifall det blir fel. Men det kanske inte är så konstigt? Hade någon annan haft en bättre kandidat så kan man nominera själv. Mötet kan gå en annan linje. Valberedningen väljer inte styrelsen, de föreslår en styrelse. Mötet väljer styrelsen. Även om det i praktiken oftast innebär att Valberedningen väljer styrelsen. Man kan alltid hävda att de borde göra ett bättre jobb, men det går ju att göra samma sak om mötet i stort.
När var senast någon på mötet - Nils Wiberg inkluderat - nominerade någon annan än valberedningens förslag? Eller kritiserade valberedningens förslag? Sen håller jag inte heller med om att vi borde ta tillbaka Gunnar Larsson till valberedningen. Förstå mig rätt. Gunnar Larsson har gjort oerhört mycket för Blåvitt, men han var också med i den valberedning som nominerade den styrelse som satte oss i de ekonomiska problem vi har nu. Blåvitt kan inte fortsätta titta på gamla hjältar och drömma om svunna tider. Vi ska framåt.
Joakim:
– Ett uttalande från Nisse som givetvis kommer ut på ett otajmat & klumpigt sätt. Det är självklart inte så att han själv har ringt upp media & viljat göra utspel i frågan, utan det har tjatats på honom & lirkats fram i formuleringarna & han har låtit magkänslan ta över - vilket var dumt! MEN, jag håller med honom i sakfrågan. Det är en valberedning som har haft för mycket makt under för lång tid, & levererat för låg kvalité på den viktigaste positionen. Där är det utan tvivel läge att byta ut iaf 2/3 av styrkan!
