Alltid Blåvitts Arenaspecial – BK Häcken
Efter stoppet i Norrland är det dags att röra sig hemåt. Vi vänder blickarna mot vår egen skärgård och Bravida Arena.
Bravida Arena
Publikkapacitet: 6500
Plats: Göteborgs norra skärgård, längs Hjalmar Brantingsgatan
Publikrekord: 6316
Underlag: Plast så vidrig att inte ens lågorna ville ha det. Hela Göteborgsregionen skäms över det!
Arenan
2014 beslutades till sist att riva gamla Rambergsvallen och bygga en ny arena på samma plats. Bort med löparbanorna, bort med den klassiska gula veckplåten, och in med fräsch grå betong! Rambergsvallen hade använts av flera andra utövare, bland annat hade undertecknad själv gympalektioner där ibland under gymnasiet. Coopertest på löparbanorna, längdhopp i sandhögen.
Men den tiden är förbi, dels för att gymnasiet är skrämmande långt bort i backspegeln, dels för att Rambergsvallen inte längre finns.
Istället fick Göteborg sin andra nybyggda arena på bara 6 år. En förutsättning var att det faktiskt blev en arena för folket. Och det får vi nog ändå säga att det blev. Inte under Häckens matcher såklart. 2018 snittade laget 3200 åskådare vilket gjorde att arenan var halvfull i snitt. Ett snitt som dras upp mycket av bortasupportrar.
Men arenan har trots allt blivit en arena för bredfotbollen i staden. Flera mindre lag använder arenan för träningar, och det hålls fotbollsskola där.
Bortaläktaren
Den Östra Kortsidan agerar bortaläktare, och som Blåvit känns det trygg att veta att vi har fastlandet och staden i ryggen när Blåvitt spelar hemmamatcher på bortaplan. Annars är läktaren relativt brant och nära plan så sikten blir bra fort.
Tyvärr märks det ofta att organisationen på arenan inte är vana vid större matcher, och det är inte alls ovanligt att det blir mycket köande, både för att få komma in och för att få köpa något i kioskerna.
Arkitektur
Vi ska vara ärliga med vad Bravida Arena är. Det är en betonglåda. Ganska platt sådan också. De fönsterband som kunde varit har satts igen för att ge plats åt reklam istället. Pylonerna som bär upp strålkastarna är förvisso rätt eleganta, men det är väl också det enda på arenan som inte gjorts i det mest pragmatiska utförandet möjligt. Det enda som inte är betong på arenan är plaststolarna och de plastmattan. Några ljusslingor i fasaden mot Hjalmar Brantingsgatan kommer inte ändra det.
Än så länge ser fortfarande arenan relativt ny och fräsch ut, men risken känns tyvärr överhängande att den om 20 år mer kommer förstärka bilden av förortsbetong än jobba för att bryta ner den. Spontant känns det som om att området kanske hade mått bättre av en modern träarena, som t ex den nya huvudläktaren på Kopparvallen i Åtvidaberg. Med Ramberget och Flunsåsparken nära kändes det ändå som om det hade gått att snegla på något mer organiskt istället för att bygga en betonglåda.
