Alltid Blåvitts Arenaspecial – IFK Norrköping
Snart drar Allsvenskan igång och Alltid Blåvitt har bara två arenor kvar att skriva om innan vi gått igenom alla 14 arenor där Blåvitt kommer spela som bortalag under säsongen 2019. Näst sist ut är IFK Norrköping och Östgötaporten
Östgötaporten
Publikkapacitet: 16 000
Plats: Sydvästra Norrköping. Längs Linköpingsvägen.
Publikrekord: 32 234
Underlag: Plast så miljöfarlig att barn rekommenderas hålla sig hemma. Norrköping lever dock kvar på 1930-talet och likt tandläkarna som trodde att radon i tandkrämen var bra så sprider Norrköpings twitterkonto farliga lögner om att plast är bra för fotbollen.
Arenan
Arenan är kanske mest känd som Idrottsparken, och det har funnits en idrottspark på platsen länge. Redan 1903 stod den första arenan på plats. Arenan har varit igenom ett gäng olika iterationer genom åren. Inför VM 1958 byggdes den västra långsidan, även känd som VM läktaren, När Sverige sökte EM byggdes den andra långsidan, och inför turneringen 1992 så tillkom även kortsidorna. Sedan dess har arenan även renoverats och det som tidigare var öppna hörn har satts igen samtidigt som hemmaklackens kortsida fått tak över huvudet.
Under säsongen 2008 pågick arbetet emd att bygga tak över hemmalagets kortsida och bygga igen hörnen på arenan för fullt. Idag återfinns en restaurang i hörnet på bilden ovan. Som ni även ser gick det att ha en riktig gräsmatta också.
I samband med den senaste ombyggnationen riktades en del kritik mot hur Norrköpings kommun valde att hantera marken. Klubben som hade det svårt ekonomisk fick ta över arenan relativt billigt, och i överlåtelsen ingick även en del mark. Hela affären baserades på en gammal värdering av markens värde och efter att IFK Norrköping tagit över marken inleddes ett detaljplanearbete i området som kom att öka värdet på marken märkbart. Kritikerna hävdar att det är ett medvetet sätt att skjuta in pengar i föreningen från kommunen.
Bortaläktaren
Bortaläktaren är den enda som inte renoverades 2009 och den enda som inte fått tak över huvudet. Egentligen är det inte för mycket negativt att säga om den. Det är en ”riktig” ståplatsläktare, utan stolar och annat som är i vägen. Läktaren är hög så att det går att samla bortaföljen på ett bra sätt utan att behöva sprida ut sig på bredden likt en del moderna arenor.
Samtidigt.
Den är en bit från planen, och utan tak försvinner en del av ljudet ut i omvärlden. I matcher som den 2012 när det pissregnade är det inte den roligaste sektionen i landet att stå på. Speciellt inte som det är enda sektionen utan tak. Det blir liksom så mycket värre att stå där och huttra när du vet att övriga sitter torra och glada.
Arkitektur
Inför VM 1958 byggdes två helt nya arenor, Ullevi och Malmö Stadion. Den som besökt båda arenorna har utan tvekan noterat att de är väldigt lika varandra, om än att Malmö Stadion är betydligt mindre. Inför samma VM byggdes även Idrottsparken om, och även om inte ’Parken’ delar de andra arenornas böjda former så är de märkbart lika varandra. I alla fall från utsidan. Fönsterbanden längst upp på läktaren under taket, balkarna som skapare en relief i fasaden som är tjockare nedtill än ovantill.
Och det är inte så konstigt, läktaren ritades av Jaenecke & Samuelsson, samma kontor som ritade just Ullevi och Malmö Stadion.
De som varit på Ullevi eller Malmö Stadion kan säkert känna igen formspråket på VM läktaren, alla tre ritades nämligen av samma arkitektkontor.
På insidan har desto mer hänt, och Idrottsparken lyckas på ett intressant sätt blanda nytt med gammalt. Det är inte så många arenor kvar i Allsvenskan längre där vi ser så gamla läktare i en så ny tappning som vi får göra i Norrköping. Sättet arenan blandar 50-talsstilen med mer modern stil är intressant, och det känns ofta som om de lyckats hitta en fin balans där ingen stil dominerar den andra, utan de lever i en bra samexistens.
