Alltid Blåvitts nedräkning inför Allsvenskan 2020: Djurgården
Med mindre än en vecka kvar till Allsvenskan drar igång fortsätter Alltid Blåvitts nedräkning inför Allsvenskan. Idag tar vi oss an det laget som lite överraskande fick mest att fira 2019. Djurgården.
Djurgården
Förra årets placering: 1:a
Matchställ
Ljus och mörkblå randiga tröjor. Byxfärgen har varierat men oftast mörkblå. Av damernas lagfoto att döma kommer dock årets byxor vara mörkblå på framsidan, och ljusblå på baksidan. Släng på en fade och ojämnt breda ränder på det. (Okej, Djurgården presenterade årets matchställ häromdagen och jag tyckte det var ett riktigt nedköp. De brukar ha rätt snygga och stilrena tröjor. Enkla färger att jobba med liksom, men de går ju från en av de snyggaste tröjorna till en av de fulaste nu.)
Tele 2 Arena (Förra årets arenaspecial hittar ni här)
Publikkapacitet: ca 30 000
Publikrekord: 31 810 (Hammarby håller rekordet)
Byggår: 2013
Underlag: Tänk er en sån där dörrmatta som är gjord för att borsta av skräpet under era skor. Tänk er att ni målat den dörrmattan grön. Där har ni ”konstgräset” på Tele 2 Arena.
Stereotype supportern
Väldigt engagerad i att vara Djurgårdare. Men det är lite svårt att vara engagerad i allt så det är viktigt att fokusera sitt engagemang i riktade punktinsatser. Fotboll är skoj, men om du bara kan gå på 3-4 matcher vill du ju inte slösa bort det läget på ett tråkig lag som Elfsborg. Samma gäller ishockeyn. Vänta till slutspelet så blir matcherna roligare.
Har ett lite svårt förhållande till västkusten. Har en romantiserad bild av att fint folk spenderar sin semester seglandes med saltstänk i ansiktet, och insåg att i Östersjön har de alger istället för salt, så har sommarställe på Västkusten. Tycker om att känna sig folklig och omge sig av ”Goa Gubbar” men det ska nog ses mer som en semestersyssla än ett helhjärtat livsval.
Jobbar till vardags som chef med väldigt oklara kvalifikationer. Oftast med en utbildning helt irrelevant för det de faktiskt är chef för. Om din lokala vårdcentral har en VD med juristexamen kan du ge dig fan på att den är Djurgårdare. Dels för att den har en utbildning som är väldigt avlägsen från verksamhetens dag till dag arbete, dels för att det oftast är privatiserad vård som anställer jurister som chefer för läkare och psykologer.
Spelare vi ogillar
Kör en fuling här och pekar ut Kim Bergstrand, som är tränare. Uppenbarligen fungerar det ju i och med att han nått framgång med både Sirius och Djurgården, men maken till Gaisiga uttalanden från en tränare får vi leta efter. Oklart om syftet är att irritera motståndare eller svetsa samman det egna laget, men Kims totala enögdhet gör i princip alla hans intervjuer ointressanta i ett perspektiv annat än som underhållning.
Spelare som är svår att ogilla
Tommi Vaiho har förvisso varit och slirat i Gais, under vad som måste ha varit de tyngsta åren i hans karriär, men det är något ganska fint med en liten askungesaga, och Tommi får vi nog säga är ett bra modernt exempel.
Har tagit sig upp genom föreningens egna verksamhet och har spenderat större delen av sin karriär som reserv utan att klaga nämnvärt. När det skar sig mellan Djurgården och förstemålvakten Bråtveit och föreningen valde att bänka norrmannen var det många som trodde att man bänkade sina chanser att hålla sig kvar i guldstriden. Istället stegar den evige tvåan upp och gör en riktigt bra höst. När säsongen summerades var Vaiho föresmålvakt på egna meriter och i allra högsta grad delaktig i föreningens SM Guld.
Laget
Senaste säsongerna och historik
Djurgården som först trillade ur Allsvenskan 1999 kunde vinna Superettan 2000 i överlägsen still och slutade 2001 två som nykomling för att 2002 och 2003 ta dubbla SM Guld. De tog ett tredje 2005 också men hade det desto tyngre efter det. Var främste konkurrent till Blåvitt om guldet 2007 men var på väg rakt ut ur Allsvenskan 2009 där det blev kval. Efter att ha förlorat första mötet mot Assyriska med 2-0 såg det ut som om Djurgården skulle få göra Hammarby och Öis sällskap ner i Superettan, men med lite tur med studsarna kunde Djurgården vinna med 2-0 och på övertid göra 3-0 med bara ett par minuter kvar av förlängningen och höll sig kvar med i minsta marginal.
Sedan dess har laget haft svårt att etablera sig i toppen igen, och bortsett från 2017 där laget slutade 3:a har de de flesta säsongerna slutar ganska långt ner i tabellen, men många sjunderplatser under 2010 talet.
Fram tills 2019 då, där laget gick och tog hem SM Guldet. Det ska kanske inte målas upp som en stor skräll, men Djurgården var inte en av favoriterna på förhand. Snarare ett lag som tippades på en femte eller sjätteplats av de flesta.
Efter att ha varit i förarsätet stora delar av säsongen såg det ut som om Djurgården höll på att tappa guldet på slutet, men med lite hjälp av några tveksamma domslut och en stark slutforcering mot Norrköping där 0-2 hämtades upp till 2-2 kunde Djurgården till sist bärga guldet.
Gamla änglar:
Niklas Bärkroth har varit runt en del vid det här laget, men inledde ju faktiskt i Blåvit. Han gjorde som bekant debut som yngsta spelare i Allsvenskan någonsin när Blåvitt spelade mot Brommapojkarna (för övrigt, ett av lagen Bärkroth varit i) men har sedan dess provat lyckan ibland annat Norrköping och Polen innan han hamnade i Djurgården.
Senaste möten: Hur har matcherna gått de två senaste åren?
2018 hade Blåvitt som bekant ett väldigt tungt år. Första mötet, på Gamla Ullevi, slutade med Djurgårdsseger, 3-1 efter att Blåvitt gjort en av säsongens kanske sämsta matcher. På bortaplan såg det inte mycket bättre ut och Djurgården kunde vinna även den matchen, då med 2-0.
2019 var resultatmässigt marginellt bättre, men insatserna var som dag och natt jämfört med 2018.
I första mötet, den här gången på Tele 2 Arena, var Blåvitt nog så bra med i matchen, hade flera stolpträffar förde spelet stora delar av matchen. Men istället är det Djurgården som tar ledningen i andra halvlek. När Anders Ekberg (om ni känner igen namnet så är det för att det här är en domare som tar väldigt många väldigt dåliga beslut helt enkelt) delar ut ett väldigt kontroversiellt rött kort på Giorgi Kharaishvili i minut 67 tror många att det är över. Istället fortsätter Blåvitt styra matchen och kan också kvittera. På det var det straffsituation där Blåvitt ville haft straff, innan Djurgården på en kontring kan få in 2-1 i slutminuterna och vinna matchen.
I höstmötet på Gamla Ullevi är det återigen domarfokus efter att Kristoffer Karlsson (som också figurerar i väldigt många felbeslut) varit lite inkonsekvent i sina bedömningar. Åt alla håll och kanter ska sägas. Absurdast av allt är när Djurgården får en frispark utanför straffområdet, backen rullar bollen till målvakten för att han ska ta frisparken, Lasse Vibe får bollen vid fötterna och tillåts spela vidare. Annan noterbar incident var när Kristoffer Karlsson springer in i Nzuzi Toko och knockar honom så till den grad att han tvingas bryta matchen med flimmer framför ögonen.
Efter ett sent mål på hörna kunde Djurgården vinna med 1-0.
Tips
Det ska väl först och främst sägas att reglerna är tydliga. Det lag som tar flest poäng vinner och är värdiga vinnare. Med det sagt så finns det år när ett lag är så överlägsna att det inte känns som om det är så mycket snack om saken. Djurgården 2003 var ett sådant lag. Sen finns det år när inget lag känns helt självklart. Det är år när inget lag riktigt tar tag i taktpinnen. Det är lite slumpmål som avgör. Blåvitt 2007 är ett sådant lag. Sen finns det år när lag som kommit tvåa eller trea grämer sig enormt och känner att ”Fan, vi var bättre än dem”. Djurgården 2001 och Blåvitt 2015 är två sådana lag.
Djurgården 2018 sätter jag i facket ”inte helt solklara”. Det var många matcher, inte bara de mot Blåvitt, där en neutral publik kunde sitta och tänka att ”Hur vinner Djurgården detta?”. Hur får de med sig de besluten?
Och då blir frågan hur ett lag som helt ärligt inte såg speciellt vasst ut 2019 ska bli vassare 2020? Vad kan Djurgården göra annorlunda idag?
På mittfältet och framåt har Djurgården två duktiga spelare på varje position, och min personliga åsikt är den att Kalle Holmberg, ny från Norrköping, är en nästan kriminellt underskattad spelare, som kan göra mycket nytta i Djurgården. I försvaret ser det lite mörkare ut. När Danielsson lämnade (om han inte sensationellt kommer tillbaka på grund av Coronan) blev det ganska tunt bakom. Erik Berg är en duktig spelare men kan han komma tillbaka i form igen? Han har varit borta länge nu.
Och hur blir det med målvakten? Var Vaihos höst 2019 en indikation på den nivån han faktiskt håller, eller var det mer en välplacerad formtopp? Och hur påverkar europaspelet laget som annars inte är så vana vid att kombinera två fronter?
Sett till att Djurgården tog SM Guld utan att imponera nämnvärt, att de tappat sin kanske bästa spelare samtidigt som både Hammarby och Malmö ser väldigt spännande ut så har jag lite svårt att se att Djurgården skulle försvara sitt guld.
Det känns mer sannolikt att de gör en helt okej säsong, utan att någonsin riktigt vara med i den absoluta guldstriden. De slutar typ 5:a. Med i toppen, men inte en utmanare.
