Ännu en förlust för Blåvitt på försäsongen, ännu en match utan att göra mål.
Blåvitt som gjorde en ganska platt insats mot Nordsjaelland i måndags fick chansen att visa upp sig igen, nu mot Hammarby. Även denna gång slutade det med förlust.
Träningsmatcherna går vidare, och Blåvitt tar på många sätt flera kliv framåt jämfört med matchen mot Nordsjaelland, men inte bättre än att det ändå blir förlust, nu 0-2 mot Hammarby.
Det finns både positivt och negativt att ta med sig från matchen och även om det såklart inte är bra att ha 0-5 på de två första matcherna för säsongen så pekar nog kurvan ändå uppåt för Blåvitt. Där målen mot Nordsjaelland kommer efter ganska grova misstag i försvaret och allmänt dåligt spel, så kommer målen mot Hammarby snarare efter tveksamma domslut.
Blåvitt inledde förhållandevis piggt och första 20 var känslan att Blåvitt överlag var det bättre laget, som fick till sin speluppbyggnad bättre och var aggressivare i sin press. Något som höll på att resultera direkt när man stör målvakten och det hela slutar med att Simon Thern får bollen i straffområdet, men skottet går via täckande spelare till hörna.
Blåvitt hade även två straffsituationer där i alla fall en borde blivit straff. Den sista situationen ledde för övrigt fram till en intressant frågeställning kring huruvida ett skulderblad ska ses som en del av axeln i fotbollens regelverk. Där får Vilhelmsson en Hammarbyaxel i skuldran och domaren friar. Hammarbytwitter tyckte skuldran är en del av axeln. Blåvitt-twitter tyckte att skuldran är en del av ryggen. Anatomiskt är det faktiskt en del av axeln, så det kanske var rätt att fria?
Istället är det Hammarby som får en ganska billig straff, där en Hammarbyspelare försöker stänga Bjärsmyr som springer rakt in i och över sin motståndare. Klantigt kan man tycka, samtidigt får man som bekant inte stänga spelare om man inte är bollförare.
Nåväl. 0-1 står sig till paus och i andra halvlek tappar Blåvitt intensitet. Hammarby gör flera byten i paus, samtidigt som Blåvitt gör få byten. I teorin kunde ett nu mer namnstarkt Blåvitt kanske hämta upp 0-1 underläget men det var snarare så att Hammarby fick in pigga ben och Blåvitt med försäsongskondisen orkade inte hänga med.
Halvleken är förhållandevis intetsägande. Hammarby får en frispark i ett rätt bra läge efter att ett inlägg fastnat på Amir AlAmari. Först släpper domaren, men efter Hammarbyprotester blåser han frispark. Amir står lite udda med sin högerhand utsträckt, men av de rätt risiga reprisbilderna att döma så träffar bollen snarare vänster axel än den utsträckta högerarmen. När frisparken väl slås så är en Hammarbyare där och petar in bollen i mål bakom ett Blåvitt-försvar som alla tittar på linjedomaren och väntar på flaggan. Flaggan kom aldrig, och när det gick upp för Oscar Wendt att domarna tänkte godkänna målet syntes en klar irritation hos vänsterbacken. De risiga reprisbilderna är nog ändå inne på att Hammarbyaren hinner ta ett och två steg nedanför den blåvita backlinjen innan bollen slås, men det är som sagt rätt risiga bilder.
Efter det byter även Blåvitt ut stora delar av laget, men kommer egentligen inte jättenära. Kevin Yakob får ett bra läge där Sana spelar in bollen, men han får inte ordning på bollen, och går det verkligen att säga att något är en het målchans om det inte ens resulterar i ett skott på mål?
Vill man vara positiv så visade Blåvitt många fina intentioner i sitt spel. Försvaret höll överlag ihop bra, även om det såklart går att argumentera för att det är piskrapp på att sluta spela och vinka för offside så som man gör vid målet.
Det som brast framför allt är kvaliteten i genomförandet. Spelarna hittade löpvägarna men bollarna gick högt över, mottagningarna var för dåliga, eller så var nästa pass för svag.
Det är inte positivt att Blåvitt har förlorat årets två första matcher. Det är inte positivt att Blåvitt inte har gjort några mål framåt än.
Men jag hade varit mer orolig om det varit tvärt om. Att spelet och löpvägarna inte fanns, men att spelarna genom individuella prestationer kunnat göra mål ändå. För att komma in i matchtempo och få till bolltouchen är lättare än laga ett lag som inte hittar varandra på plan.