Bebben får aldrig dö!
Aftonen den femte maj 2021 meddelade IFK Göteborg sin största legendar Bebben Johanssons bortgång. Men för alla oss som delar hans hjärta för den finaste av fotbollsföreningar kommer Bebben leva kvar för evigt.
Redan i slutet av 90-talet vet jag att min dagisfröken frågade mig hur den där inmarschlåten går, 'heja blåvitt heja blåvitt, nu ska vi mot toppen gå'. Att jag var IFKare var det ingen på dagis som hade gått miste om, och för att hålla mig lugn om dagarna var det ett effektivt samtalsämne. 'Vi ska minnas Bebben Johansson i alla våra dar', sjöng jag vidare med fler talfel än år fyllda. Där och då hade jag nog inte så bra koll på vem den där Bebben Johansson var, men det kom jag verkligen till att lära mig så småningom.
John Bertil Johansson, Bebben Johansson, Bebben.
Läser vi krasst i statistiken kan vi konstatera helt magnifika siffror och meriter. 14 säsonger, 461 matcher och 292 mål lyder rubriktexten till Bebbens profil på IFKdb.se. Jag kan, utan att tjuvkika, också berätta att Bebben vunnit SM-Guld som spelare (säsongen 1957-58) och som tränare (1969) för Göteborgskamraterna. Jag fick aldrig chansen att bevittna fotbollsspelaren på plan, men de alla historier jag tagit del av berättas det att Bebben själv var mer än halva behållningen av att se Blåvitt under perioder. En stjärna, en konstnär, en pionjär.
Men trots att siffrorna visar Bebbens storhet så gör alla berättelser utanför plan honom än större. Mitt första riktiga minne av honom var 2009, invigningsmatchen på Gamla Ullevi, den där påskdagen. Hörnflaggan i arenans nordvästra hörn skulle få namnet 'Bebbens hörna' , med referens till en ikonisk bild tagen ett par decennier tidigare. Lätt generat traskade han till hörnflaggan innan match för att ta några bilder till klackens stora jubel och sång. "Vi älskar Bebben" sjöngs det och en tagen Bebben vinkade tillbaka till Kommandobryggan.
2011 började jag skriva på Alltid Blåvitt och med det kom det ärofyllda uppdraget att bevaka IFK Göteborg på plats på Gamla Ullevis pressläktare, som delar ingång med hedersläktaren. Första gången jag gick upp för trapporna vilka ledde fram till läktaren hörde jag ett muntert skratt och från sidan ser jag av vad jag ett par sekunder senare skulle förstå var Bebben Johansson. Det var en avslappnad herre som hade samlat ihop en liten skara åhörare för att diskutera IFKs chanser i matchen som skulle spelas. Jag stannade till och lyssnade, men så mycket till diskussion blev det inte då Bebben var mån att hälsa tillbaka på alla 20, 30-talet människor som gick förbi. Alltid med samma glada, varma och uppfriskande humör. Efter ett tag vågade jag, om än skakig av nervositet, fråga om jag fick ta en bild med honom. "Självklart", svarade han lugnande och fru Solveig räckte fram handen utan konstigheter som gest att 'jag tar gärna fotot'. Jag trodde att detta var min enda chans på bild med Bebben, men ack vad jag fel jag hade!
Genom alla år jag bevakade IFK Göteborg på Gamla Ullevi var det få gånger jag inte såg Bebben på plats och alltid var hans fru Solveig där bredvid som stöttning. I början var det mest för att underlätta Bebbens lite nedsatta hörsel och svårighet att ta sig fram överallt, men i samma period jag började gå kontinuerligt så försämrades även hans syn. Solveig kom till undsättning även då och refererade alla matchhändelser för Bebben som ivrigt ville hänga med i publikens jubel eller stön. Ett par år senare försvann synen i princip helt, men Bebben och Solveig - arm i arm - tog sig alltid från Hönö till Gamla Ullevi när det vankades hemmamatch. Och humöret innan matcherna var alltjämt alltid på topp. Jag har sagt det väldigt många år men vill gärna understryka det. Det går inte att träffa en varmare och trevligare människa än Bebben, alltid lika glad som pratsam.
2010 åkte Lars Haglund, IFK Göteborgs dåvarande kameraman, ut till Hönö för att intervjua Bebben Johansson. I en emotionell del av intervjun säger Bebben som redan då var orolig för hälsan "...nästa dag är det min tur, sånt är livet och bara att acceptera. Jag har inte funderat på att dö imorgon, men så lätt är det... Men Blåvitt får aldrig dö".
Jag säger: Bebben får aldrig dö!
Bebben kommer för alltid att leva vidare på Kamratgården, i föreningen, i våra hjärtan, på vår läktare och i våra sånger. Därför är det av yttersta vikt att vi alla tillägnar tid under sorgen att minnas honom. Jag vill se berättelser på internet om våra bästa minnen av honom och höra era roligaste anekdoter på puben, och jag vill att det aldrig ska ta slut.
Ett minne jag i synnerhet kommer att sakna är kolumnerna i GP på Bebbens dag som läste "All ev uppvaktning på min födelsedag den 22/3 undanbedes, vänligen Bebben", jag alltid noterade varje år med ett leende.
461 matcher & 292 mål för Idrottsföreningen Kamraterna Göteborg. Ständigt närvarande från första säsongen som spelare 1954 framtill Corona förbjöd oss att vara just det, 66 år senare. Vår allra största!
Alla änglar kommer till himlen, vila i frid Bebben Johansson.
