Det doftar optimism om “Nya Blåvitt” – efter en förlustmatch som gav mersmak
När besvikelsen väl har lagt sig är det bara att inse faktumet. IFK Göteborg hör hemma i den allsvenska toppen. Åtminstone innan sanningen visar motsatsen.
“Tänk om Kevin Yakob hade satt straffen…”
“Tänk om vi hade tagit vara på våra lägen…”
“Tänk om spelarna hade vara vaknare på hörnan…”
Det var en match som hade kunnat sluta åt båda håll. Men Hammarby visade den lilla extra spetskvalitén som fortsatt saknas i Blåvitt för att avgöra dessa matcher. Det finns dock mycket positivt att ta med sig från gårdagens förlust.
För första gången på sex år är Blåvitt med i en toppstrid efter 17 omgångar. Och för första gången på sju år spelar Blåvitt en hemmamatch inför 17 351 personer. Dessutom en 19-årig Hussein Carneil som var bäst på planen igår, där även Johan Bångsbo visade klass mot ett hårt pressande och offensivt skickligt motstånd. Att Blåvitt har ett kontrakt till och med 2025 med båda stortalangerna är trevligt både för synen och plånboken här framöver.
Gårdagsmötet räckte dessvärre inte till poäng. Men hade matchen spelats om tio gånger hade Blåvitt stått som vinnare i åtminstone majoriteten av matcherna. Det är ingen tröst, däremot är det något att bära med sig till säsongens 12 avslutande matcher. För vi var trots allt snäppet bättre än Bajen igår. Mot ett till och med spetsigare Hammarby sedan asfalteringen och förnedringen på Tele2 för en dryg månad sedan. Det är en resa som Blåvitt har gjort på kort varsel. En resa som ger hopp om framtiden.
Tabellsexan IFK Göteborg har nu sex poäng upp till Hammarby på Europaplats, och åtta poäng upp till serieledande Häcken. Nu väntar ett spelschema med fyra motståndarlag som enligt tabellen i alla fall, är sämre än oss. Dessutom fyra naturgräsmatcher som gräddet på moset. Det startar med Kalmar på Guldfågeln arena på måndag, följt av Sirius hemma, Mjällby borta och Helsingborg hemma. Lättare sagt än gjort, men minst nio poäng där och toppstriden är på tapeten igen. Därefter väntar en ny värdemätare i form av ännu ett Stockholmslag, Djurgården borta. Ett lag som IFK Göteborg inte har besegrat på bortaplan sedan 2011 och som på Tele2 i år har ett poängsnitt på 2,78.
Det kommer krävas att man tar poäng mot topplagen för att ens ha en chans att slåss om topplaceringarna. Varför inte då göra det mot Djurgården om en månad och samtidigt bryta den segerlösa bortasviten på tio matcher? Djurgården som sliter ut sig i Europa, samtidigt som Blåvitt har fått igång maskineriet på allvar nu.
Jag lever för optimismen och räknar fortsatt med en trevlig blåvit höst. Lågan på mitt brinnande stearinljus är fortsatt stadig.
