Det jag hatar mest med fotbollen är alla idioter
Man står där med ögonbindeln på. Den ena vågskålen är fylld med all glädje, kamratskap och värme. Den andra med all idioti och alla dårar. Vanligtvis är det enkelt vilken som väger tyngst men just nu vet jag inte längre.
Vi är många som lägger dagar, nätter och helger på IFK Göteborg. Den passion som dunkar i bröstet skapar hos mig vanligtvis en stor glädje i tillvaron och drar den grå slöjan av vardagen. Jag har efter många år förstått att det är ett privilegium att jag har något som jag älskar så mycket.
Men så finns baksidan. Bakom den ljusa fasaden med all värme och glädje. Där vid sidan av, inne gränden därbakom. Där finns det människor, jag kallar dem idioter, vars missriktade ilska gång på gång skadar föreningen. I matchen mot Malmö FF nådde det kulmen.
Det finns idioter i alla klubbar. Men ärligt talat bryr jag mig inte nämnvärt vad Malmös supportrar sysslar med. Ja, de slängde knallskott först. Men en person på vår läktare valde att kasta ett knall-skott mot Tobias Sana. Han skadades. Den assisterade domaren skadades. Matchen bröts helt korrekt.
Där och då skadades förtroendet för IFK Göteborg. Min bild av föreningen är inte förändrad men den bild av oss supportrar som huliganer stärktes. Det kommer få långsiktiga konsekvenser. Som kan bli betydligt värre än tre förlorade poäng.
Trots att det stormat ekonomiskt och sportsligt kring klubben de senaste åren har min känsla varit att tongångarna blivit allt positivare. En långsiktig positiv kultur kring föreningen byggdes. Intresset har växt, bortaföljena slår rekord, årskortsförsäljningen likaså. Det pratas positivt om Blåvitt i fikarum och på skolor runt om i staden.
Men det raseras i samma stund som knallskottet brinner av mellan Sana och domaren. Precis framför ögonen på nästa generations supportrar.
Jag har varit aktiv supporter till Blåvitt sedan början av 2000-talet och sett både eufori och misshandel på läktaren. Men igår tappade jag lusten. Blev helt tom inombords. För första gången ställde jag mig frågorna: Är det värt all tid, alla pengar och all kraft som man lägger ner?
Och det skrämmer mig. Jag vill inte låta idioterna vinna, inte låta dem sätta agendan och tonen för hur vi supportrar uppfattas. Jag vill orka ta debatten, fördöma, förklara och motbevisa alla tvivlare. Men just nu vet jag inte om jag vill eller kan, idioterna tar sig för stora friheter och får för mycket utrymme.
Blåvitt får aldrig dö, men det finns idioter bland oss som gör vad de kan för att mörda klubben.
Så när jag nu tar av mig bindeln och ser på vilken av vågskålarna som väger tyngst, då är det tyvärr idioternas. Vad det betyder för framtiden vet jag inte. Just nu känns allt bara mörkt, tomt, kallt och uppgivet.
