Detta är Os Belenenses
På torsdag väntar nästa hinder i kvalet till Europa League och det är dags att skaffa sig bättre koll på motståndet från Portugal.
Fullständigt namn: Clube de Futebol Os Belenenses
Smeknamn: O Belém (De från Belém), Os Azuis do Restelo (De blå från Restelo)
Grundad: 23 september 1919
Stad/Provins: Lissabon/Lissabon
Hemmaarena: Estádio do Restelo, Lissabon, (25 000)
Hemsida: www.osbelenenses.com
Legender: José Pereira, Vicente, Borislav Mikhailov, José Mourinho, Anders Andersson
Kända i Europa: Ivan Cavaleiro (Monaco, Frankrike)
Stjärnor idag: Hugo Ventura, Fábio Sturgeon, Abel Camará
Rivaler: SCP, Benfica, Porto, Braga Boavista, Vitória Guimarães, Vitória Setúbal, Estoril
Hemmaställ: Blå tröjor, vita byxor, blå strumpor
Bortaställ: Vita tröjor, vita byxor, vita strumpor
Tredjeställ: -.
Titlar
Primeira Liga: 1, 1945-46
Taca de Portugal: 3, 1941-42, 1959-60, 1988-89
Intertotocupen: 1, 1975
Den portugisiska klubbfotbollen har genom åren mest handlat om tre klubbar. Det är dels Porto, och dels de båda Lissabonklubbarna Benfica och Sporting Clube de Portugal. Men det finns de lag som har lyckats bryta dominansen av de tre stora som i övrigt har prenumererat på ligatitlarna. De första att lyckas med den bedriften var Os Belenenses som tog hem klubbens hittills enda ligatitel säsongen 1945-46. Sedan dess är det endast Boavista som upprepat detta säsongen 2000-01.
Os Belenenses kommer från Belém som är en förort till huvudstaden Lissabon, där alltså två av landets giganter håller till. Visst är det en speciell känsla för supportrarna när man möter storlagen i ett derby men den riktiga rivaliteten har aldrig fått fäste eftersom Belenenses sällan utmanat om titlarna, och matcherna hamnar ständigt i skuggan av det klassiska derbyt mellan Benfica och Sporting. Istället är det lag som håller ungefär samma nivå, som Vitória Guimarães och Sporting Braga, där det ofta är kamp om platserna till Europa, som drar uppmärksamhet och många supportrar från Fúria Azul, som är den största Ultras-gruppen. Boavista, som också vunnit ligan, samt förortslag från Lissabon, som Vitória Setúbal och Estoril, räknas också till rivalerna.
Med undantag för segern i numera nedlagda Intertoto-cupen 1975, som fungerade som en slags kvalificering för UEFA-cupen, så har det varit skralt om internationell framgång för Belenenses. Endast två gånger har man lyckats ta sig vidare från en match i någon av de europeiska cuperna. Första gången var i Inter-Cities Fairs Cup, en förlaga till dagens Europa League, säsongen 1963-64 där man först slog ut jugoslaviska Tresnjevka Zagreb för att sedan förlora mot Roma i nästa omgång. En större skräll blev det 1988-89 då man slog ut regerande mästarna Bayer Leverkusen ur UEFA-cupen i första omgången, men sedan fick respass i andra omgången mot Velez Mostar från Jugoslavien.
Några stora namn har dragit på sig den helblå tröjan genom åren. När Portugal tog brons i VM i England 1966 spelade målvakten José Pereira och försvararen Vicente för Belenenses. Även den specielle portugisen José Mourinho gjorde en säsong för klubben 1982-83, då för övrigt hans far José Mourinho Félix var tränare. Den skånske före detta landslagsmittfältaren och numera TV-experten Anders Andersson spelade för klubben under sina mest framgångsrika år.
Idag tränas laget av den före detta landslagsanfallaren Ricardo Sá Pinto som tidigare i somras skrev på ett tvåårskontrakt. Sá Pinto är en ganska ung och orutinerad tränare som bland annat varit runt på korta uppdrag i Serbien och Grekland. Vad gäller truppen så har man en trygg sista utpost i Hugo Ventura som var uttagen till landslaget mot Kap Verde i mars. Framåt har man intressanta namn som mittfältaren Fábio Sturgeon och anfallaren Abel Camará från Guinea-Bissau. Nyligen har man dock förlorat brassen Deyverson, som gjorde flest mål förra året, till spanska La Liga-klubben Levante. Ifjol kom Belenenses sexa i ligan och man knep den sista platsen till Europa League eftersom cupmästaren Sporting Clube de Portugal redan var kvalificerat för spel i Europa.
Motståndet på torsdag känns på förhand inte helt olikt Rio Ave, som IFK Göteborg åkte ut mot vid samma skede av turneringen ifjol. Då var förlusten knapp och det var små marginaler som inte gick åt rätt håll. Förhoppningsvis vänder turen denna gång och en plats i ett avslutande playoff ska inte vara en omöjlighet.
