En jäkla sås-vecka
Då var det äntligen helg efter en vecka som fått en att bli närmast religiös. För när verkligheten verkar författas av en synnerligen ondsint och sadistisk manusförfattare är det ibland lättare att vända ryggen än andra kinden till. Ibland är det omöjligt att bara skrika ”sås” och sedan vara av med eländet som en annan dåre.
Vi stod och skojade om vilka odds det var på att Krille Konsult skulle ta felbeslut som alltid känns som rena beställningsjobb. Garvade utan vetskapen om att det var ett kombospel utan dess like som var på väg att slå in. Ni kan redan hela kupongen så vi besparar oss en genomkörare. Vi var många som bröt ihop i samband med utvisningen, sällan hör man så starka reaktioner mot en domare där inte ens den vänaste pingstvän lyckas hålla sig till ”sås” (som Erik Lund skakade Valhallas pålverk med när domarkåren skulle ta hårdtag mot könsord).
Det här handlar dock inte om domare, det handlar om dårar. Einsteins trötta ”definitionen av dårskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig andra resultat” är kanske trött av en anledning. Samtidigt kan dårskap rent av vara en styrka, det kan istället kallas lojalitet, uthållighet eller tro. En tro på att någon gång vänder det.
För egen del behövde jag säga upp mig, rycka på axlarna och göra en inbetalning för att få rätsida på den här veckan. Det hade jag dock inte klarat ensam. Som tur är har jag en hel hoper dårar som står ut med mig även när jag låter som ett snyfftuppslag i Aftonbladet.
Det är nu vi är framme vid finalen för den här texten, poängen med hela eländet såväl på som av planen nämligen den sociala gemenskapen runt vårt lag och det som gör den möjlig. Den som gör att vi äger Blåvitt även om Blåvitt äger oss. Det är här gärningen kommer in, det som skiljer agnarna från vetet. Det är nämligen dags för årets viktigaste inbetalning den som ger dig medlemskap i den finaste av klubbar och håller den vid liv. Den som gör dig till en ängel, och en jäkla dåre.
