En mellanlandning till nya Cosmos?
Måndag den 1 februari. Fönster fryser till is för europeiska toppligor och i svenska hem. Fokuset förflyttas österut, särskilt under veckan då IFK Göteborg idag inledde sin träningsvecka i Mellanöstern. För den orolige är dock blicken kvar i riktningen månaden ut, Dubai kanske bara en mellanlandning för en del spelare. Evergrande är uppenbarligen det nya Cosmos, spelare suktar efter platser som ej var utsatta på kartor för några år sedan. Den kinesiska guldkusten har redan lockat Gustav Svensson, oro finns att kapten Mattias Bjärsmyr samt kantspringare Sören Rieks hissar segel och följer med. Samma resa gjorde Ostindiefararen redan på 1700-talet, men förhoppningen är att Tobias Hysén inte går samma öde till mötes när han väl närmar sig hem. Vad jag vet har han hållt sig någorlunda skadefri under sin Kinavistelse, vilket bådar gott.
Det är en fin dag. Hamrén meddelar sin avgång på en presskonferens i Solna och Gabriel Batistuta firar sin 47:e födelsedag på okänd ort. Argentinaren förfarar sig nog mest över sitt numer stukade knä, men slår nog en tanke på den bronsstaty som gjordes åt honom i Florens 1996. Samma år som vår egna Batitstuta föddes. Gustav Engvall inledde 2016 på ett sätt vi änglar hoppades han skulle göra redan ifjol - som vinnare. Perfekt timad löpning och iskallt avslut förbi motståndarmålvakten betydde ett matchavgörande 1-0-mål i slutminuterna av den första träningsmatchen. I ett skede av matchen där IFK hade tappat initiativ samt en trött Ölandsson mest haltade runt, räckte en intention och aktion för seger. Det är ett gott tecken på att Gustav Engvall verkligen är något särskilt, kanske står han där vid Kopparmärra en dag i brons. Kvibergs marknad, precis intill nybyggda inomhusarenan Prioritet Serneke Arena, stängde någongång i andra halvlek och efter matchen konstaterade Engvall att han förmodligen blir kvar i vår. Det tror jag kan vara direkt avgörande för resultaten även i Allsvenskan.
Nu var det bara säsongens första träningsmatch, med sju byten i halvtid, men jag är en aning orolig över balansen på mittfältet inför tävlingssäsongen. Lawson Sabah såg förvissoligen jättefin ut i sitt positionsspel, men det blir antagligen Sebastian Eriksson och Mads Albaek som skapar innermittfältspar i april och jag befarar obalans. Jörgen Lennartsson har sagt att Mads ska försöka ligga lite högre upp i plan än vad han gjorde i höstas, vilket betyder att Sebastian Eriksson får mestadelen av städjobbet som Gustav Svensson lämnade efter sig - och jag undrar om det kommer fungera. Det samtidigt som båda vill bara bollförande i ett snabbt anfallsspel. I en tid där allt fler matcher avgörs på det centrala mittfältet undrar jag om saknaden av Jakob Johansson eller Gustav Svensson, som varit omänskliga på positionen de senaste säsongerna, blir för stor. Det blir intressant att följa under Dubailägret.
Ska vi lyfta det positiva så ser försvarsspelet väldigt stabilt ut, likt ifjol. Det samt ett utvecklande snabbt kantspel, med tekniskt duktiga Paka som briljerade i andra halvlek, sitter nog Lennartsson och känner sig en aning småstolt över. Samma herre ryktas det för övrigt fullt om, som efterträdare till Erik Hamrén efter sommarens EM-slutspel. Naturligt, alla U21-landslagstränare är per automatik intressanta att ta över landslaget, särskilt de som lyckats väl med sin uppgift. Rykten som går att spelartruppen dock begär av förbundet att plocka in en förbundskapten med spelarmeriter från de högsta ligorna gör ju Lennartsson till ett svagt namn. Jag har svårt att se vilka kandidater som Zlatan skulle acceptera, särskilt nu när Henke Larsson medger att intresset för jobbet är lågt. Vi får väl se. Jag tror Lennartsson tränar Blåvitt ända in i oktober i alla fall.
Det nya spelarkitet är vackert tycker jag, "likt allt italienskt" som jag uttryckte det i en artikel här på Alltid Blåvitt. De tjocka ränderna är klart ett risktagande från Kappas sida, men jag tycker det föll bra ut. Någon till sponsor på ryggen (tänk att man efterfrågar det) och det hela smälter bra ihop.
