Erik Sorga lämnar IFK Göteborg
En av 2022 års stora följetonger får sitt slut när Erik Sorga nu lämnar IFK Göteborg för bulgariska Lokomotiv Plovdiv
Då och då dyker det upp spelare som inte gör något alls, men som för alltid kommer bädda in sig i minnet hos supportrarna. Undertecknads eget korplag t ex heter "Crossa FAC" (Fick Aldrig Chansen) och risken känns överhängande att Erik Sorga också kommer minnas som den där spelaren som aldrig fick chansen, som kanske aldrig förtjänade chansen, och som definitivt (med facit i hand) aldrig borde värvats.
Erik Sorga kom till Blåvitt förra vintern som en potentiell supervärvning från MLS. Den estlänsdke anfallaren hade öst in mål i den inhemska ligan innan han tog steget över till USA där han mest nötte bänk, men också gjorde några (okej, ett) viktiga mål. På förhand var den stora frågan vilket som vägde tyngst. Bänkad i det ganska ojämna MLS (det finns superstjärnor i MLS, men det finns också spelare som knappt hade startat i Degerfors i MLS), eller ösa in mål i den erkänt svaga estländska ligan?
Kort efter att Sorga kom fick sportchefen som värvade in Sorga (Pontus Farnerud) lämna sitt uppdrag och undertecknad vill med en dåres bestämdhet hävda att just beslutet att värva Sorga var starkt bidragande.
Den färgstarke spelaren poserade med lyxbilar, klockor och under broar, men syntes inte till så ofta på planen. I U21 regnade målen in, så länge han fortfarande ville spela i U21, men allt eftersom tiden gick blev matchdags-skadorna fler och fler. Under en period var han ofta uttagen till matchtruppen men satt på läktaren lagom till match pga känningar. Trots att spelare och ledare förnekade att det skulle vara något mer än bara otur bakom så stoppade inte det röster i den Blåvita supportersfären från att viska om en spelare som helt enkelt inte ville spela mer utan hellre lyfte lön för att träna lite då och då.
Samtidigt blev Sorga lite av en kultspelare bland många som ville se honom få chansen. Hur mycket detta var en ”rolig grej” och hur mycket det fanns supportrar som genuint tyckte Sorga borde få spela mer förblir oklart, men helt klart är att det finns spelare som gjort betydligt mer för IFK Göteborg som kommer lämna ett mindre bestående minne.
Sannolikt ligger sanningen om Erik Sorga och hans tid i IFK Göteborg i att det är en helt okej spelare vars kompetens inte motsvarade sina egna förväntningar, supportrarnas förhoppningar, eller lönen han lyfte.
I en intrevju med Expressen förklarar Mikael Stahre att det inte är en dålig spelare, och att hans egna såväl som omgivningens förväntningar på honom kanske varit en belastning. Mellan raderna går också att skönja en bild av att Sorga hamnat fel i konkurrensen.
Och det blir kanske det som får bli symbolen för inte bara Erik Sorgas tid i IFK Göteborg, men också Pontus Farneruds avslut som sportchef för IFK Göteborg.
För i ett läge där Sorga in var tillräckligt bra för att ta en given startplats ville föreningen hellre ge den lilla speltid som fanns till egna talanger. Varför ta in en spelare som tjänar (enligt Markus Wulcan på Expressen) runt 100 000:- i månaden när du kan lyfta upp en junior till en bråkdel av den kostnaden när de är ungefär lika bra?
För som Mikael Stahre sade, ”… hade jag gett honom fler chanser hade han säkert ha kunnat utvecklas, men då hade någon annan spelare fått stå tillbaka.”
Fun Fact för övrigt är att Plovdiv har en gammal Amfiteater där stadens filharmoniska orkester uppträder med olika band. Om man har en musiksmak hyfsat liknande undertecknads egen så kanska staden mest är känd för att band som Paradise Lost, Katatonia och Anathema har uppträtt tillsammans med orkestern i den gamla romerska amfiteatern.
