Gästkrönika: Är det dags att börja hata Häcken?
Är det dags att börja hata Häcken? Det är frågan gästkrönikören Pär ställer sig. Ett resonemang som när det utvecklas kanske går att förstå, och givetvis är allt Gajs fel!
Nu kanske jag är ännu mer ute och cyklar än jag brukar vara, men en tanke har vuxit fram de senaste åren som jag i alla fall känner förtjänar att skjutas ner. I en tid där Gais verkar ha kört fast en gång för alla, ÖIS har blivit ett farmarlag och vår största konkurrent om supportrar är Ellos - är det dags att börja hata häcken?
För mig har häcken alltid varit mer en cuparrangör än fotbollslag. Något de absolut gjort bra, men varit exakt noll utan. Men börjar vi titta lite på hur intresset kring klubben utvecklar sig är de nu i höjd med Gais och ”långt” före ÖIS och där vet åtminstone jag vilken aktie jag hade investerat i ifall jag sysslat med sådant.
Det är inte längre, enbart, de närmast sörjande och en liten skara tappra twitterkrigare som följer getingarna. Visst är de långt efter oss (en femtedel av vårt stöd i GP:s senaste undersökning som faktiskt är gjord av Sifo och därför värd att ta på allvar till skillnad från resten av tidningen). Med det senaste guldet har de dessutom blivit väl kaxiga vilket ju bäddar för att ta ner dem på jorden igen åtminstone på det plan där vi är bäst och de är häcken.
Mitt resonemang får om jag ska vara ärlig dock en rejäl känga av det faktum att den match jag ser fram emot mest i år är en gruppspelsmatch mot just vår gamla antagonist i grönsvart, men den visar också på hur mycket en hjälte behöver sin skurk.
I en tid där vår största motståndare om fotbollsintresset inte kommer från stan utan England, i alla fall om man ska bli lite mer subjektiv för här hittar jag tyvärr ingen statistik att luta mig mot, så behöver vi likt Stockholmslagen något att konkurrera med - den oslagbara känslan av ett derby. Det var det som fångat mig och många andra som började gå 02/03 när laget hade en rejäl baksmälla efter 90-talet men våra derbyn var något som satte färg på tillvaron, bokstavligt talat. Det var där min kärlek föddes, inte som jag påstår på ett regnsjukt gamla gamla mot Åtvid eller vad det nu var.
Nu säger vän av ordning, men din jäkla tjomme blåvitt är ju landets största lag och siffrorna bättre än någonsin (se graf).
Vilket är helt sant, men för att bibehålla skjutsen vi fått efter pandemin behöver vi något mer än blåvitts form att hänga upp intresset på. Vi behöver en motståndare, en skurk, en antagonist. Vi behöver hata häcken. (I alla fall tills Gais eller Öis får ordning på sin skit, red. Kommentar)
// Pär Ödlund
