Gästkrönika: "Blåvita funderingar kring framtiden."
Albin Hagman tänkte till och skrev en väldigt bra gästkrönika vi nu publicerar här på Alltid Blåvitt! Är ni också sugna på att skriva gästkrönikor? Mejla på alltidblavitt@svenskafans.com!
Tre raka sjundeplaceringar, inget man gärna stoltserar med som de Mesta Mästarna. Många negativa röster viskar om ännu en sjundeplacering samtidigt som optimisterna menar att det blir en högre placering när nästa års säsong är slut. Vad är då jag, optimist eller pessimist? Om jag var tvungen att definiera mig själv efter dessa två kategorier skulle jag nog säga att jag är en optimistisk pessimist och jag ska förklara vad jag menar.
Allsvenskan är en av världens jämnaste ligor. I princip varje säsong bjuder på en annorlunda vinnare jämfört med året innan. Säsongen efter Blåvitts guld 2007 var inget undantag då Kalmar FF fick höja bucklan när domaren blåst i pipan den sista matchen. IFK slutade på en tredjeplats 2008. Allsvenskan 2009 lämnade alla Blåvita med djupa sår trots en andraplats. Blåvitt var alltså ett lag att verkligen räkna med tre säsonger på raken. I en så jämn liga som allsvenskan är det starkt att hålla sig i toppen i flera säsonger på rad. Senare kom då de förbannade sjundeplaceringarna, de så tröttsamma, tråkiga och frusterande sjundeplaceringarna. Vi återkommer till dem senare.
Låt oss nu sätta det första stycket i ett perspektiv genom att ge exempel på raka motsatser.
Med vissa undantag (Elfsborg) så är det ständigt nya lag i toppen av Allsvenskan varje säsong. För att demonstrera Blåvitts bedrifter säsongerna 07,08 och 09 kan det vara bra att se hur andra lag varit raka motsatsen till Blåvitt under den här perioden. Efter AIKs guld 2009 förväntade sig många att en topplacering var att vänta efterkommande säsong. De floppade dock och slutade på en iskall elfte plats säsongen 2010. En annan klubb som dök neråt i tabellen efter en bra säsong är Gais. År 2010 blev Gais det bäst placerade Göteborgsklubb på en femteplats, vilket ändå får ses som en stor bedrift med Gais mått mätt. Säsongen efter vet vi alla vad som hände. För att göra min poäng ännu klarare kan vi även snegla på Örebro. För två säsonger sedan slutade klubben i toppen av tabellen, säsongen efter det fick de tacka för sin sejour i Sveriges högsta liga.
Rom byggdes inte på en dag…
Efter att ha sett hur andra allsvenska klubbar åkt likt en jojo i Allsvenskan kommer vi allt närmare min poäng. Om det bevisligen existerar diverse svårigheter med att hålla en stabil position i Allsvenskan måste det finnas något som Blåvitt gör rätt? För att förstå min poäng måste vi inse att tre raka placeringar i mitten av tabellen är en värdemätare, Blåvitt har hållit en nivå som får oss supportrar att ilskna för att klubben vi älskar inte kan utmana om förstaplatsen på allvar, men samma nivå har varit tillräcklig för att undvika bottenstriden med en hyfsad marginal. Alltså finns det styrkor som visar att Blåvitt kan hålla en jämn nivå tre säsonger i rad, det enda som måste göras är att nivån höjs några snäpp. Förra säsongen blandade Blåvitt toppmatcher med riktigt bedrövliga insatser. Om Stahre och kompani lokaliserar punkterna som laget fallerar på och åtgärdar detta så kan Blåvitt höja sin nivå och klättra några placeringar kommande säsong.
”Blåvitt kan bli ett lag att på allvar räkna med!”
Just en sådan åtgärd kan mycket väl vara värvningen av Ludwig Augustinsson. Med en stabil ytterback blir backlinjen mer komplett. Med en komplett backlinje och ett ruskigt namnkunnigt mittfält samt en riktig målgörare så tror jag verkligen att Blåvitt kan bli ett lag att på allvar räkna med! Om det ska gå vägen är det självklart en enorm förutsättning att alla som ska kliva fram verkligen gör det. Det enda vi kan göra är egentligen att fundera på hur många knappar som måste skruvas på innan resultaten vi hoppas på visar sig för oss. Jag är fram till dess pessimistisk för dagen samtidigt som jag visar morgondagen en stor portion optimism. Varför inte avsluta med en klyscha? Som vi alla är bekanta med så byggdes inte Rom på en dag!
