Gästkrönika: Hur fan hamnade vi här?

En text om IFK Göteborgs misslyckande under Håkan Mild och Richard Berkling

För två och ett halvt år sedan hade Håkan Mild precis blivit klubbchef för IFK Göteborg och jag skrev en text om att det inte längre fanns något att skylla på. Klubben skulle gå in i en ny fas där huvudfokus inte längre låg på utveckling. Nu var klubbkassan äntligen stabil och det var dags för resultat.

Under vintern hade Richard Berklings falang i styrelsen manövrerat ut dåvarande styrelseordförande Mats Engström under parollen – tålamodet är slut! Den 18 januari 2021 säger både Engström och valberedningens ordförande Fredrik Abrahamsson att Mats kommer föreslås för omval – dagen efter presenteras Håkan Mild som ny klubbchef och ytterligare någon vecka senare meddelar valberedningen att Engström i stället avgår. Richard Berkling föreslås som ny ordförande.

Ekonomin var stabiliserad, “Team No More Tålamod" hade tagit över styrelsen och fått in sin gubbe som klubbchef. Clean slate och hundra procent manöverutrymme för Håkan och Richard. Det fanns verkligen inget att skylla på. Så hur gick vi härifrån till IFK Göteborgs sämsta säsong på ett halvt århundrade? Är det verkligen bara på planen vi misslyckats eller är de sportsliga resultaten en produkt av ledningens misslyckade strategi?

Resultat, krav och kontinuitet

Mild och Berkling pratar direkt om att det är resultat här och nu som gäller. För att nå dit är kontinuitet, prestationskultur och hög kravställning viktiga faktorer. Berkling svarar på frågan om det är skönt att bli ordförande nu – efter de tuffa åren ekonomiskt?

– Ja, även om det är ganska tufft att nå toppen också … Nu har ett ledarskap fått städa och rädda och ett annat ledarskap ska nu få det att lyfta.

Han säger vidare att vi ska slåss om topplaceringar 2021 och att det “pratats för mycket om tålamod, för mycket om besparingar. Vi behöver växla upp nu och prata om en prestationskultur”.

Håkan säger att vi “måste ut med bröstet och tro på oss själva”, “att det inte finns några ursäkter” och att “kontinuitet är en framgångsfaktor”.

– Det är många bra saker som har gjorts i klubben sedan jag slutade som sportchef. Det är mycket som strukturerats upp sedan min tid och det finns en tydlig agenda för vad man ska göra för att bli bättre i de olika avdelningarna. Det finns verkligen bra förutsättningar för att skapa något framgångsrikt.

Ledningen fortsätter sedan sin höga kravställning på laget där Håkan pratar om topp tre-placeringar och Richard om att verksamhetsplanens mål för 2021 till 2023, att “tävla om Europa-plats”, borde revideras till att vi inte bara ska ut i Europa utan även “konkurrera på den nivån”.

– Jag vill inte länge ha målsättningen att vi ska spela i Europa. Vi ska konkurrera i Europa. Det är en nivå till. Att kvalificera sig och sedan förlora tre matcher, det är inget roligt.

Han toppar det med att säga att vi “vill förbi Malmö FF – och det ganska snabbt”. Sportchef Pontus Farnerud anammar klubbens nya jargong och säger inför säsongen 2022 att vi har Allsvenskans näst bästa trupp.

Den andra käpphästen – kontinuitet – kommenterar Håkan under hösten efter att ha tagit in sin gamla kollega Mikael Stahre som tränare.
– Man behöver vara ganska enade vilken väg man väljer och vart man ska. Då blir det enklare att ha kontinuitet … Har man olika åsikter behöver man diskutera det och jobba igen det så att man kommer ut på andra sidan med någon typ av samsyn.

Vidare säger han sig hoppas att dåvarande ledning med Berkling, Farnerud, Stahre och honom själv blir långvarig – “då finns det möjligheter”.

”Har ni också som mål att ha mer kontinuitet i spelartruppen?”, frågar GP.

– Ja, definitivt. Absolut. En tydlighet vart vi ska någonstans och vad vi vill.

Ett år senare har Farnerud fått lämna och Stig Torbjörnsen klivit in på KG. Mild är glad över att ha fått in ännu en kompis på arbetsplatsen, en som delar hans idé om att Blåvitt ska ta sig till toppen med gamla, pålitliga metoder.

– Jag har träffat honom genom många år. Vi känner varandra sedan säkert femton år tillbaka ... Jag är helt övertygad om att vi kommer få stor nytta av Stig och då inte bara som scout utan även att han tycker till om andra saker.

Nu, efter två och ett halvt år med rejält uppskruvade krav, verkar det inte som att den approachen ger resultat. Trots högtflygande planer om topplaceringar i Allsvenskan och att konkurrera i Europa har vi hamnat åtta två år i rad och ligger i skrivande stund på nedflyttningsplats för första gången sedan 2002. De flesta experter pekar på de orimliga kraven från ledningen som ett stort skäl till kräftgången. Inte bara journalister utan även gamla spelare som står Mild nära. Så här låter det i HKG podcast:

Wernbloom: ”Mitt stora problem med Blåvitt sedan ganska långt tillbaka är att man alltid byggt upp sig själva. Tidigare drog man ner förväntningarna för att ge lite utrymme för spelarna, även om målsättningen i gruppen var högre. Nu har de haussat upp sig själva och då tror folk på det och att Blåvitt ska bli topp tre.”
Hysén: ”Man kan inte vara så fel som de varit av sin bedömning av laget i år. Du sätter förväntningar på laget, du gör folk på stan svinbesvikna när ett lag som ska ha bollen 60 procent och jaga Europa-platser inleder med tre raka torskar. Klarar de en plats på övre halvan har de gjort det otroligt bra."
Bjärsmyr: ”Jag tror att spelarna är mer realistiska än vad klubben är, men det är klart att de är lojala mot den målsättning som klubben sätter.”

Resultaten har uteblivit, kravställningsstrategin verkar inte ha funkat. Så hur är det med kontinuiteten? Mild och Berkling sitter där de sitter, men i stort sett alla andra som haft något att säga till om har fått lämna. Förutom chefstränarna Roland Nilsson och Mikael Stahre så har sportchef Farnerud, försäljningschef Wallin och marknadschef Berghagen blivit utbytta. Även assisterande tränarna William Strömberg och Alexander Tengryd, liksom de framgångsrika akademitränarna Tom Carney och Fredrik Landén. Av spelarna som fanns i truppen när Håkan anställdes har alla utom Lucas Kåhed lämnat IFK Göteborg. Även tio spelare som anslutit under Håkans tid som klubbdirektör har gått vidare. Flera togs in som högprofilerade värvningar och lämnade utan att ha lyckats bli ordinarie.

Utveckling

När "Team No Tålamod" tar över skiftas fokus från utveckling till resultat här och nu. Det syns snabbt och tydligt, bland annat i truppens åldersstruktur. I stället för att framför allt satsa på unga spelare, och på så sätt bygga upp klubbkassan, investeras det i rutin. Efter att ha haft yngst trupp i Allsvenskan mellan 2018 och 2020, med genomsnittsåldrar på mellan 21,6 och 23,3 år, rusar vi snabbt upp till 27,7 år under 2021. I Allsvenskan 2022 nosar vi på 30-strecket (29,01), och när säsongerna summeras har vi båda dessa år seriens äldsta trupp.

Med de vacklande resultaten skiftar Berklings retorik fokus till att handla om utveckling. Efter säsongen 2021 tycker han sig se sådan på ett kollektivt plan.

– Vi ser skillnader redan i dag i verksamheten. Vi har haft väldigt mycket på plats tidigare också, men vi har inte haft en tillräckligt hög lägstanivå i vår verksamhet. Det börjar vi få nu. Spelarna börjar komma samman, vi börjar få den kontinuiteten och vi börjar se indikationer på att spelet sitter på ett annat sätt. Vi ser också att vi ligger bra till inför nästa år. Vi känner oss väldigt trygga i den biten. Vi gör bra saker i sporten.

På frågan om det inte är farligt att resonera så – “ponera att ni står här nästa år och tabelläget är detsamma” – svarar han:

– Då har vi gjort något konkret fel. Vi är inte där nu. Vi är en på en väldigt bra väg.

Ett halvår senare har också Håkans resultatfokus dragit mer mot utveckling när GP frågar vad som krävs för att han skulle vara nöjd med säsongen.

– Vi vill se att vi är på väg någonstans. Att vi ser en fas där utvecklingen i vårt spel och har en utveckling på vår verksamhet.

När Allsvenskan summeras ligger laget på samma åttonde plats och utvecklingen i spelet lyser med sin frånvaro. Inom klubben höjs röster för att satsa på en ny tränare, en som är bättre på att utveckla spel och spelare. Men Mild och styrelsen beslutar att satsa vidare på Stahre. Ett nytt lag börjar byggas efter dennes modell.

Innan Allsvenskan ens startat får Stahre sparken med motiveringen att utveckling uteblivit. Kvar står vi med en kostsamt ihopvärvad trupp, byggd för en fotboll Stahre och Mild trott på men som nu ska tas över av någon annan.

Denna någon blir initialt assistenterna William Lundin och Alexander Tengryd. Enligt tidigare spelaren August Erlingmark i HKG Podcast säger hemvändaren Sebastian Ohlsson att laget utvecklats mer under två veckor med den nya konstellationen än de gjort under hela försäsongen med Stahre. Wernbloom fyller i att det är vad han hört från de flesta.

Berkling säger i samband med Stahres avsked:

– Vi har jobbat målmedvetet sedan förra året med att utveckla vårt grundspel för att få ett ökat bollinnehav, en mer offensiv satsning.

I skrivande stund har IFK Göteborgs gjort minst mål och haft lägst antal skott på mål i Allsvenskan.

Ekonomi

Vid regimskiftet 2021 trycks det hårt på en nyckel för att klubben ska nå framgång: ökade intäkter. Tidigare ledning hade lagt en stabil grund och Berkling anger rejäl tillväxt som styrelsens viktigaste uppgift, framför allt på sponsringssidan.

– IFK Göteborg har varit alldeles för bekvämt i rollen. Pengarna kom till oss ändå, vi har inte jobbat för det. Nu har vi insett att vi behöver fylla vårt varumärke med relevans för andra företagskunder. Där kommer vi växa, det är jag helt övertygad om.

Andra områden där han vill få fart på intäkterna är transfers och Europa-spel.

– Vi har varit jätteframgångsrika med att sälja spelare från akademin, men vi har också släppt spelare för tidigt och för alldeles för lite pengar. Vi har en potential att göra bättre transfers, även när det gäller att köpa in spelare och sälja vidare. Sedan att kvalificera oss för Europa-spel. Vi behöver inte gå till Champions League det första vi gör. Det finns steg innan som ger mycket pengar. Vi jobbar med alla de sakerna samtidigt. Till slut får man utväxling på det.

På medlemsmötet i november samma år, kommenterar Berkling att klubben i stället för tidigare minusprognos nu räknar med fem miljoner i vinst för året. Jättetalangen Alhassan Yusuf har sålts för 15 miljoner kronor och Emil Holm för 3 miljoner. Den största transferintäkten kommer från en försäljning som gjordes klar under tidigare regim året innan: Jesper Tolinsson till Lommel för 25 miljoner kronor.

– Det är en fantastisk prestation som har gjorts av verksamheten. Det är motsvarigheten till att vi slog Djurgården med 3–0, jublar Berkling angående att man slagit budget och gjort en vinst på fem miljoner.

Samma år landade IFK Norrköping på 12 miljoner plus och Elfsborg på 38 miljoner.

I samband med rekryteringen av Stig Torbjörnsen spår Berkling i BBpodd att klubbens transferintäkter ska nå nya höjder tack vare Milds, Stahres och Torbjörnsens fotbollskunnande och kontaktnät i Europa. Motsatsen till vad som faktiskt händer. Från den punkten blir försäljningssummorna stadigt lägre. Mellan januari 2022 och sommarens transferfönster har 20 spelare lämnat IFK Göteborg för andra klubbar till en sammanlagd tranferintäkt om cirka 20 miljoner kronor (enligt Hur mår svensk elitfotboll? 2022, Ernst & Young och ifkdb.se). Ungefär samma summa spenderar vi under denna period på värvningarna av Markovic, Hausner och Hagen. Till detta transferfönster tas nu in externt kapital igen, precis som vi var tvungna att göra innan klubben fick stabilitet i finanserna.

Vi har under Milds och Berklings tid på Kamratgården gjort oss av med 33 spelare, av vilka vi endast lyckats ta skäligt betalt för ett fåtal. Men det är inte bara de direkta reaförsäljningarna som är problemet, utan även diverse bieffekter. Ta till exempel Bångsbo och Carneil, där det för ett år sedan pratades om försäljningar för hundra miljoner. Sedan vi misslyckats med att förlänga kontrakten med deras parhästar Yakob och Johansson har våra mest lovande spelare tappat momentum och dalat i värde. För själva försäljningarna fick vi mellan två och tre miljoner.

Det finns även exempel som det med Johannes Selvén, en spelare som gör det bra under försäsongen men i början av sommaren dumpas av klubben. Han är nu kontrakterad av det danska förstaligalaget Odense, utan ett öre i övergångssumma till IFK Göteborg eller ens en klausul vid eventuell vidareförsäljning. Visst hade den affären kunnat ha skötts bättre om man inte valt den lata vägen och rivit kontraktet?

Den största kapitalförstöringen måste nog ändå vara alla de spelare som värvas för att inom ett halvår hamna på bänk eller läktare: Vilar, Sorga, Al-Ammari, Abdullahi, Markovic, Hagen och Hausner.

Om vi zoomar ut och jämför Allsvenskans ekonomi i stort 2022 med hur det såg ut före pandemin så har intäkterna exploderat. Från 1,76 miljarder 2019 till 2,68 miljarder 2022. Tyvärr har IFK inte hängt med i utvecklingen och omsatte förra säsongen under genomsnittet på 168,1 miljoner kronor.

Nedan nettoomsättningen 2022 för storklubbarna i miljoner kronor, jämförd med 2019:s resultat och med ökningen inom parentes:

Malmö FF 588,6 (+216,9)
Djurgården 343,2 (+126,2)
Hammarby 326,0 (+144,7)
AIK 270,6 (+73,1)
IFK Göteborg 151,3 (+12,8)

Tittar man på separata delar av ekonomin så har publiksiffrorna efter pandemin ökat dramatiskt, på fotbollsmatcher i storstäderna liksom andra stora liveevenemang som arenakonserter. De blåvita supportrarna har slutit upp för klubben. Tack vare detta följer IFK Göteborgs publikutveckling övriga klubbars, de svaga resultaten till trots.

AIK 26297 (+7328)
Hammarby 23083 (-1149)
Malmö FF 19974 (+3408)
Djurgården 19151 (+3193)
IFK Göteborg 15627 (+2790)

På sponsorsidan, där Berkling ville att styrelsen skulle lägga sitt huvudfokus, har det gått sämre. Sedan innan pandemin har IFK Göteborg ökat sina partnerintäkter med 3,9 miljoner kronor. Hela ökningen kan tillskrivas den höjning av Allsvenskans centrala avtal som trädde i kraft i samband med att Unibet gick in som huvudsponsor, vilken innebär ca 4,5 miljoner kronor mer om året till IFK Göteborg. Vår säljavdelning, outsourcad till ISP, säljer alltså för en dryg halv miljon mindre 2022 än 2019.

Malmö FF 74,7 (+3,5)
Hammarby 55,6 (+22)
AIK 43,1 (+9,6)
Djurgården 46,3 (+14,4)
IFK Göteborg 37,4 (+3,9)

Den sista punkten Berkling tryckte på för ökad omsättning var Europa-spel. Där har vi inte varit i närheten sedan Tobias Sana satte 1–0 mot FCK i kvalet till Europa League några månader innan Mild och Berkling tog över.

Kamratskap

När Mild återvänder till Kamratgården tonas devisen “Hela stadens lag” ner till förmån för slagorden "Kamratskap, passion och professionalism”, vilka även användes under perioden när Håkan var sportchef. Han pratar flera gånger om hur viktigt det är att göra saker tillsammans och sprida positiv stämning.

– För mig är det viktigaste att man gör saker tillsammans. Det är den resan jag tycker väldigt mycket om.

Under föregående regim pratade i stort sett alla spelare om att stämningen var fantastisk på Kamratgården, samtidigt som många av dem utvecklades sportsligt. Vitt skilda personligheter som Robin Söder, Alhassan Yusuf, Benjamin Nygren, Carl Stalfelt, Sebastian Ohlsson och Patrik Karlsson Lagemyr gjorde stora framsteg i en harmonisk miljö. Tyvärr har inte den följande perioden varit varken lika utvecklande eller harmonisk. Både Roland Nilsson, Mikael Stahre och nu Jens Askou har pratat om hur hårt de jobbar med att ”få ihop gruppen”, “förbättra stämningen” och att ”sammanhållningen måste bli mycket, mycket bättre”. Frågan är om någon spelare utvecklats positivt sedan ledarskapet på Kamratgården blev mer auktoritärt och fokus riktats mer mot krav än utveckling?

– Jag har inga problem med att man tycker olika, men i en sådan här verksamhet måste man försöka tycka om varandra. Vi ska nå resultat tillsammans och det är en skyldighet för alla att sprida positiv energi och göra det bästa man kan. All forskning visar på att de grupper som presterar bäst är de grupper som utmanar varandra och ställer de här frågorna till varandra. De bästa grupperna jag har varit i är de grupper där kraven varit höga men där man även haft värme och humor, säger Mild när han tillträder.

Även om han pratar en hel del om att tycka olika så verkar hans lösning på problem ofta vara en mer homogen grupp, både på planen och kontoret. I truppen går vi från olika “spelargäng” där alla har hög status till en tydlig ledarkärna bestående av spelare Mild tidigare haft som sportchef. På kontoret rekryteras gamla vänner till de tunga rollerna chefstränare, chefscout och kommersiell chef.

Milds Blåvitt verkar ha lite plats för karaktärer och personlighetstyper långt ifrån hans egna. När han tog över slog klubben sig för bröstet som Hela stadens lag och hade spelare som de flesta göteborgare kunde identifiera sig med. I år har vi startat flertalet matcher utan en enda spelare med utomnordiskt påbrå. Något som måste vara ganska unikt i elitfotbollen.

Mild verkar inte heller ha haft någon vidare framgång i relationen med spelarna. Bland andra Calle Johansson, Hosam Aiesh, Erik Sorga, Warner Hahn och Tobias Sana har uttryckt sin frustration i media. Med den sistnämnde gick det så långt att han fick sparken. Andra spelare, till exempel Simon Thern, Elias Hagen och Patrik Karlsson Lagemyr, har öppet kritiserat det bakåtsträvande sättet klubben valt att spela på. Det är ingen vågad gissning att denna problematik är en delförklaring till klubbens tidigare nämnda svårigheter att förlänga kontrakt och göra stora spelaraffärer. De spelare som förlängt sedan Mild tog över är Mattias Bjärsmyr, Sebastian Eriksson, Simon Thern, Gustaf Norlin och Lucas Kåhed. Under samma period har 33 spelare lämnat klubben, varav tolv som Bosman-fall och flertalet andra med kort kontraktslängd kvar lett till låga övergångssummor.

Ett exempel från i år är Calle Johansson som på transferfönstrets sista dag får reda på att han kan packa sin väska och dra till Damark på lån eller sitta på bänken i Blåvitt, av en Mild som är rasande över att han inte vill förlänga sitt kontrakt.

– Min agent fick ett samtal från Håkan Mild som förklarade att jag inte längre ingår i planerna. Vi hade inte en aning om att han eller klubben ville bli av med mig. Beskedet var rakt och gick ut på att: ''Sök dig en ny klubb’'.

Calle Johansson säger också i intervjun att det funnits bud från utlandet tidigare under vintern men att Blåvitt då tackat nej.

På frågan om det verkligen var smart att låna ut Johansson svarar Mild senare:

– Vi anser att Carlén och Hausner är minst lika bra (mittbackar) som Calle – om inte bättre.

Inte bara spelare har pratat öppet om att klubben under Håkan inte skött personalkontakten professionellt utan Farnerud sa att hans avsked inte var "jättesnyggt och professionellt skött” och Stahre att “Det var ingen vacker grej. Där tror jag att många har ett jobb att tänka på framöver hur man agerar mot människor”.

Under våren hör visselblåsare från Kamratgården av sig till GP och uttrycker oro över Milds ledarskap. Enligt uppgiftslämnarna har kombinationen dåliga sportsliga resultat och internt missnöje bland personal påverkat tränings- och arbetsmiljön. Flera anonyma källor nämner att det under en tid saknats glädje bland spelare, ledare och anställda. En uppgiftslämnare beskriver Mild som ”extremt konservativ, vilket ibland kan krocka med den nya generation spelare och ledare som är på väg fram”.

Vad skyller vi på nu?

Efter två och ett halvt år med Mild och Berkling vid rodret kan ingen hävda att utfallet blev som tänkt. IFK Göteborg ligger på nedflyttningsplats till Superettan och lånar än en gång in externt kapital. Detta efter ett år utan sportchef och en halv allsvensk säsong utan huvudtränare. Dyra nyförvärv har misslyckats och bänkats eller gått skadade. Klubbens vision om ett spelade, offensivt lag har resulterat i en verklighet med minst mål och avslut i Allsvenskan. Mild och Berkling har konsekvent försökt tona ner sin egen skuld i de svaga sportsliga resultaten. Så här lät det i en intervju med Mild kort efter Stahres avsked:

Du har ofta pratat om att allting ni gör här på Kamratgården i slutändan ska leda till tre poäng på planen. Det gör det inte just nu, så vad är det som ni misslyckas med?
– Uppenbarligen så gör vi det inte tillräckligt bra ute på planen. Det finns ingen quick fix. Det är ett hårt jobb som gäller, och hela tiden försöker vi utvecklas och bli bättre.

Vad tycker du att du och ni har misslyckats med, mer konkret, som har satt er i nuvarande situation?
– Vi har inte fått resultat. Vi har inte fått den utvecklingen som vi bör ha på planen, med tanke på de investeringar vi har gjort i ledarstab och i spelargruppen med mera. Vi borde ha fått en större utveckling. Det har vi inte fått. Det är naturligtvis det som grundar sig i att vi får kritik. Det är ju bara resultat och att vi inte har utvecklat vårt spel tillräckligt.

Att orsaken till de svaga resultaten kan vara att sagda investeringar varit usla verkar inte föresväva Mild, även om det är den mest logiska förklaringen. Att vi inte bara på planen, utan även på klubbchefens kontor och i styrelserummet, underpresterat å det grövsta.

Till slut, efter en historisk dålig start i Allsvenskan, beslutas att det är dags för Mild att släppa sporten. Jag tror Ola Larsson kan vara ett steg i rätt riktning och att både Mild och rekryteringarna från hans telefonbok snart är ett avslutat kapitel. Hur det blir med Berkling är upp till oss medlemmar. Tror vi han är den bäst lämpade att städa upp och ta oss tillbaka till där vi började för två och ett halvt år sedan – och sedan igen ta sikte mot toppen?

– Alla som har varit med och vänt en nedgång kanske inte orkar eller har den rösten som krävs när du ska få en uppgång. Det är ett annat ledarskap som krävs när man ska bygga något och gå för de höga höga topparna”, slår Berkling själv fast i BBpodd.

Och en sådan resa blir nog inte lättare av att man inte har något annan att skylla på än sig själv.

Picasso i GBG-tröja

Siffror är från klubbarnas årsredovisningar samt Ernst & Youngs rapporter “Hur mår svensk elitfotboll?”.