Halvårslistan!
?Knappt halva 2015 har nu gått, och säsongen har börjat sätta sig lite. Här kommer den nästan definitiva listan.
Halvårets…
… har inte riktigt vaknat än.
Okej, vi har spelat 13 omgångar. Vi leder serien med 5 poäng. Har släppt in 5 mål på 13 matcher. Bästa Allsvenska starten sedan 1920-talet. Det här var ju en mellansäsong…?
… målfirare.
Sebastian Eriksson. Man blir glad av att se hur han blir glad.
… Hejarklacksledare.
Jörgen Lennartsson. Alla som var på Trädgårn efter Cupguldet vet vad jag menar. Den annars så lugne och mysige Jörgen plockade fram en aggressivitet och pondus i rösten som vi sällan får se när han drog igång hela Trädgårn. Tröttnar han på att träna finns det en framtid för honom på räcket.
… utropstecken!
Det är lätt att peka på Rogne och säga att han varit vansinnigt bra hittills i år. Men å andra sidan, sett till hans meriter borde vi inte vara förvånade. Vad som däremot är ett enormt utropstecken är Haitam Aleesami. Norrmannen som kom från Norska andraligan och tog Allsvenskan med storm. Det var flera som undrade vem den här glade norrmanen som dök upp var. Var det en panikvärvning? Var det en chansvärvning? Oavsett vilket så kan vi konstatera att han var ett riktigt fynd, och sett till hur man gjorde klart med honom redan ett halvår innan han anslöt så skulle jag anta att det var en väl scoutad värvning.
… mest uttjatade.
Lasse Vibe, to be or not to be. Den Danske landslagsmannen som gjorde 23 allsvenska mål förra säsongen har varit väldigt omdiskuterad. Många såg honom som förlorad redan i vintras och frågorna kring hans framtid haglade tätt. Det gick så långt att han visade en öppen frustration med stora delar av media som inte riktigt ville acceptera att Lasse inte ville prata om sin framtid. Vi kan väl nöja oss med att säga som så här, vad som än händer så har Lasse på bara två år i Blåvitt lyckats göra sig en alldeles speciell plats i allas Blåvita hjärtan.
… brutna tradition.
Världens jämnaste liga. Allsvenskan har länge kallats för världens jämnaste liga. Det kanske inte nödvändigtvis har varit sant, men det har varit något som man gärna tar upp som en positiv sida av svensk fotboll. Men så har inte varit fallet de senaste åren. Tittar vi på Allsvenskan de senaste åren kan vi se att Blåvitt, Malmö, Elfsborg och AIK slutat topp 4 både 2013 och 2014. Det är även samma lag som var topptippade inför årets säsong, och bortsett från AIK som trillade bort lite tidigt så är det samma lag som tagit tag i taktpinnen i år igen. Djurgården och Norrköping har lyckats hänga på bra, men över 30 omgångar så blir det nog svårt att hänga med de större lagen.
… bajsmacka.
Marcus Sandberg. Marcus Sandberg är målvakten som har väldigt mycket potential men som aldrig riktigt får visa det. Han har till och från lyckats peta Alvbåge, men tålamodet med honom var lite väl kort, och varje gång han gjorde en mindre bra match så hamnade han på Stahres bänk igen. Nu skulle det bli annorlunda i år. Med Jörgen Lennartsson vid rodret skulle Marcus och John slåss på lika villkor. Och det började bra. Man stod varannan match, båda två såg väldigt stabila ut. Sen skadade sig Marcus precis innan Allsvenskan drog igång. John tog platsen i målet som ensam kandidat. När Blåvitt nu efter 12 omgångar har släppt in 5 mål (bäst snitt i allsvenskan någonsin) är det svårt för Marcus att motivera ett målvaktsbyte, hur bra han än gör ifrån sig på träningar.
… sympatipoäng.
Halmstad. Hemma mot Djurgården kvitterade Halmstad sent. Man hade tagit över matchen totalt, man hade vinden i ryggen, man ville gå för segern. Istället står Mohammed Ali Khan för årets sämsta pass när han frispelar två Djurgårdare som istället gör 2-3. Ett ingripande från MAK som var så taffligt att det på vissa håll spekulerades i om det var en läggmatch. Omgången efter det har Halmstad hemmamatch igen, den här gången mot Blåvitt. Halmstad lyckas i slutet av matchen få in en kvittering, och när det bara är 40 sekunder kvar av övertiden får man en hörna. Halmstad vill gå för segern, man trycker på med allt man har. Istället vinner Blåvitt bollen och Emil Salomonsson, som till råga på allt kom till Blåvitt från just Halmstad, drar igång ett anfall som slutar med att Jakob Ankersen gör 1-2 med matchens sista spark. Bollen gick i mål via en försvarare, bara för att strö salt i såren.
… hur tänkte ni nu?
MFF Supportrar. När Blåvitt tog emot MFF på Gamla Ullevi så pyntade bortalagets supportrar sin sektion med en overhead med texten ”Mesta Mästarna”. Att kalla sig Mesta Mästare mot ett lag som har tagit lika många SM Guld känns lite som när lillebrorsan lärt sig skolgårdens senaste smädelse och ropar ”Jävla Horunge” efter en själv. Man får liksom vända sig om och säga typ ”Du vet att vi har samma mamma va?”. Det här är dock inget nytt för skåningarna. 2010 hade man en stor overhead som skröt om att man tog 5 raka seriesegrar på 80-talet, och själv stod man där och tänkte ”Men… vi tog ju flera SM Guld de åren… och vann UEFA Cupen… Hur är de bra år för Malmö?”
… sorgebarn.
Gamla Ullevi. Kritikerna sade under arenans projektering att den inte räckte. Den skulle bli omodern. Nu har arenan stått i 6 år. VD:n för GotEvent pratar om att arenan blev omodern oväntat fort och röster höjs om att riva arenan och bygga en ny arena. Någonstans känns det som att fler och fler börjar se Gamla Ullevi som en soppa bortom räddning. Det blev så fel när den byggdes att det enda man kan göra är att bryta ihop och börja om. Det är för små toaletter, det är en för liten bortasektion, det är en hemmasektion som stympats för att stoppa vibrationer (låt oss komma tillbaka till dem sen), det är platser som byggts om till en TV studio som inte används, det är andra platser som får användas för att det är där tv studion faktiskt ÄR, det är gigantsika säkerhetsavspärrningar, det är för små ytor för annan verksamhet, inte tillräckligt bekvämt, journalister som klagar över att det trådlösa nätverket aldrig fungerar, en gräsplan som är uppsliten ofta, och bara ett lag som faktiskt lockar någon publik alls. Vibrationerna är ju ett alldeles extra jobbigt sorgebarn, där man först sagt att man byggt arenan så den ska klara vibrationer och inte behöva förstärkas i efterhand som Ullevi gjordes. När det sedan ändå blev vibrationer så kom det som en chock att ANDRA byggnader inte skulle klara vibrationerna. Det skyldes då bort med att man inte projekteringens sida inte kunde veta att klacken skulle hoppa i takt. Det är ju en dålig lögn på så många plan att det blir pinsamt. 1. Det är inte bara hoppandet i takt. Gränsvärderna överstegs även när hemmalaget gjorde mål. 2. Man har hoppat i takt långt innan man flyttade in på Gamla Ullevi. 3. Redan under första året på arkitektprogrammet får man lära sig att det är jätte viktigt att besöka platsen när man ska bygga något. Prata med kunden och folk omkring. Man pratar om att arkitekter har ett ansvar mot tredje part. Inte bara kunden ska vara nöjd, utan alla som vistas i och runt byggnaden ska även de kunna uppskatta den. Det enda man egentligen har lyckats med på Gamla Ullevi är att det är en plats där folk kan se på fotboll. Inte mycket mer.
… everybody board the hype-train.
#Bajenaway, #5april, #cupfinal. Det känns som om det här är året då hashtagen verkligen etsade sig fast hos de blåvita. 2500 Blåvita som sjöng ut läktarsångens urfader Hammarby i telefonkiosken söder om Söder var bara ett exempel på hur de Blåvita verkar andas en ny optimism.
… blåvita prognos.
God. 10-2-1 på 13 matcher, 5 insläppta mål på dessa matcher. Det är bra. Det är riktigt jävla bra. De flesta åren hade detta lett till en väldigt god poängmarginal neråt. Tittar man även på förra årets höstsäsong ser man att Blåvitt varit det senaste årets överlägset bästa lag. Problemet är att truppen är tunn. Och hur mycket Gren än säger att inga bud har kommit in på Lasse Vibe, och hur mycket Lasse Vibe än vill undvika frågor om det, så kvarstår faktumet att vi med stor sannolikhet har sett honom göra sin sista Allsvenska match, i alla fall för den här gånger. Försvaret är ramstarkt, och lär vara det under hösten också, men framåt har det hackat en del hela våren, och frågan är hur man ska hantera att förlora sin bästa spelare. Även om Lasse inte vräkt in mål som i höstas så har hans smarta löpningar, och den hårda bevakningen han drar på sig skapat utrymme för sina medspelare. Även på mittfältet finns vissa frågetecken. Startuppställningen med Rieks, Ankersen, Eriksson och Svensson är vansinnigt stark, men bakom dem är det betydligt tunnare. Martin Smedberg Dalence är visserligen en spelare som hade fått starta i många allsvenska lag, och en väldigt god ersättare som fått prova på att spela på alla positionerna, och Tom Pettersson får väl numera anses vara en mittfältare, men det är samtidigt de enda mittfältarna som fått se speltid i Allsvenskan i år. Ett av de lite större hoten för Blåvitt i år är dock kanske inte så mycket det egna lagets svagheter så mycket som de andra lagens styrkor. De flesta säsonger hade raden 10-2-1 placerat laget i en överlägsen serieledning där man redan nu kunnat boka upp Götaplatsen för lite pytt och allsång, men i år är konkurrenterna väldigt bra rustade de med. Malmö har väldigt kompetent trupp, och en bredare bänk än Blåvitt. Säsongen står och faller med hur man klarar av att konservera vårformen till hösten. Man har inte råd att tappa så mycket, för då är konkurrenterna där och hugger direkt.
