Lagbanner
Hjalmar Jonsson: "För mig har det varit ett enkelt beslut..."

Hjalmar Jonsson: "För mig har det varit ett enkelt beslut..."

Jag fick äran att sätta mig och prata ett stund med vår egna Hjalmar Jonsson. En väldigt sympatisk människa och det var spännande att höra om hans förflutna och tankar om IFK Göteborg. Många följdfrågor har poppat upp i mitt huvud efter jag gjorde intervjun, men jag hoppas ni gillar resultatet ändå.

Du är uppväxt under 80 och 90-talet på Island. Hur kommer det sig att man börjar med fotboll då?

Jag höll på med det mesta i sportväg. Jag kommer från en liten stad och min bror spelade fotboll. Han tog med mig till fotbollsplanen med sina kompisar och jag fick hänga på där så då började det lite smått. Jag hängde med honom på min första träning och sen har bara rullat på liksom. Mer avancerat än så var det inte. Sen höll jag väl på med det mesta inom sport; basket, handboll, friidrott. Det mesta med boll.

Du spelade i Keflavik innan Blåvitt. Hur var din karriär där?

Jag kom dit när jag var 19. Jag bodde hemma fram tills då och spelade i division tre på Island, den lägsta divisionen. Jag började spela där när jag var fjorton med a-laget. Så jag flyttade egentligen för att försöka ta nästa steg. Jag var på gränsen till att komma med i alla u-landslag, eller ”p” som man kallar det i Sverige. Kom inte med förrän i U-21 då på slutet. Jag flyttade helt enkelt därifrån (moderklubben) för att ta nästa steg. Med facit i hand borde jag kanske flyttat lite tidigare, men det blev bra ändå.

Kommer du ihåg när du hörde från IFK Göteborg för första gången?

Jag hade väl spelat i stort sett ett år på vänsterbacken då. Hade spelat lite överallt innan, till och med i anfallet. Men det var en tränare som såg att mina kvalitéer och tyckte att jag bäst skulle bäst användas där (vänsterback). Så jag började spela där, spelar en säsong, går bra och blir uttagen i U21 tillslut. 

Sen provtränade jag med Vålerenga på hösten efter den säsongen och det är väl så IFK fick upp nånting där antar jag. Jag vet inte exakt hur det gick till. I alla fall var de intresserade, så det bjöd mig på en provträning kan man säga i december 2001 innan de gick på julledighet.

Så skrev du på i januari 2002?

Nae, det dröjde lite faktiskt. Jag tror att jag skrev på i februari någon gång och kom inte förrän strax därefter. Mitten av februari skrev jag på tror jag… Det var ju länge sen detta.

Hur var Blåvitt då jämfört med idag? Vad är den största skillnaden?

Jag tror att allt lite större liksom, mer bevakat framförallt. Både träning och match har blivit större, intresset runt omkring fotbollen kan man säga. Det är fler som är uppdaterade på vad som händer kring laget. Det är väl det som är största skillnaden men det är mycket som ändrats. Tycker det har blivit mycket proffsigare på alla sätt, bättre träningsanläggning till exempel. Det utvecklar sig i rätt takt.

Det är många spelare som kommit och gått under din tid här. Hur kommer det sig att du aldrig lämnade?

Jag vet inte vad jag ska säga egentligen. För det första handlar det om att trivas med vad du gör och med personerna som styr. Jag tror att jag har gillat vad Blåvitt har stått för. Jobba hårt och… mentaliteten i klubben helt enkelt. Det har passat mig ganska bra och hoppas de tycker samma. Jag har inte ett riktigt bra svar på den frågan egentligen. Jag har skrivit några kontrakt här och det är inget jag ångrat någon gång.

Har du haft möjlighet att lämna någon gång? Har det varit klubbar som varit intresserade? 

Det har funnits tankar, men jag gillar inte riktigt att snacka om det. Det blev aldrig så, jag har liksom valt att stanna. Jag tycker det är en viss grej att ha varit i en klubb så länge. Det är ganska unikt. Det är inte så ofta det händer nu för tiden.

Kommer du ihåg någon tidpunkt som du bestämde dig för att: Nu kör jag här karriären ut?

Det har varit mer var man har varit exakt då. Om man har man blivit erbjuden ett nytt kontrakt; hur det ut just då och hur ser man framtiden framför sig? Jag kan säga att det har varit lite lättare att ta beslut de senaste åren. Men även innan hade vi ett bra lag och man såg framför sig att vi skulle kunna komma ännu längre ut i Europa. Det hade varit en rolig grej att göra med Blåvitt. För mig har det varit ett enkelt beslut de senaste åren. Jag gillar fortfarande att spela här och brinner lika mycket för klubben.

Du har gått tränarutbildning här i Sverige. Antar att ett tränarjobb ligger närmast till hands efter karriären?

Jag vet inte. Automatiskt behöver det inte att betyda det. Det är någonting jag skulle vilja testa. Jag höll på som ungdomstränare lite på Island men jag har ju gått den svenska skolan, haft många tränare, sett vad de framfört och givetvis haft egna tankar. När man blir äldre börjar man tänka lite mer på det. För vissa passar det inte alls men jag vill testa och se om det är något för mig.

Har du blivit erbjuden något i Blåvitt efter karriären?

Nej. Vi har faktiskt inte snackat så mycket om det. Alls. Jag koncentrerar mig på att spela och sen får vi se vad som händer när den dagen kommer helt enkelt.

Om man räknar bort guldet 2007… Vad är ditt bästa minne i Blåvitt då?

Man minns ju vinster och sånt... Jag har ju varit här jävligt länge så det är klart att det finns trevliga minnen, men jag tror att det är de man fått lära känna. Det har varit tunga stunder och det har varit bra stunder, men ett sånt där speciellt minne har jag svårt att peka på. Men det är klart att SM-Guldet 2007 sitter där längst fram, även cup-guldet var kul.

Även om inte cupen varit en sådär jättehit i Sverige har vi alltid försökt att satsa på den i Blåvitt och vi har vunnit den två gånger nu. Om man jämför det första cupguldet med det andra är det ju himmel och hav där i mellan med inramning, resan hem och allt vad det heter. Det var ett kul minne.

Många bortamatcher där vi tagit goa segrar och sett folk som är med där och få fira det ihop med oss. Jag kan inte peka på ett speciellt minne sådär utan det finns många bra.

Vilken är den bästa spelaren du spelat med i Blåvitt?

Det är också en jättesvår fråga. Jag har spelat med många bra spelare och skulle kunna rabbla upp säkert 20 stycken, men jag skulle nog vilja säga Niclas Alexandersson. 

Varför då?

Jag tror inte han gjorde någon dålig match. Om det hände var en engångsföreteelse. Jag tycker han var en stabil gubbe, levererade alltid. Han gjorde kanske inte de här ”wow-grejerna” men han höll nivå varenda match, år ut och år in. Sen har det säkert funnits spelare som haft toppar där de varit jävligt bra. Vi har haft många bra spelare tycker jag. Jag skulle kunna nämna fler men tycker han förtjänar den.

Det har varit ganska stor spelaromsättning inför det här säsongen, men det jag sett efter att ha följt laget ganska nära under veckorna så känns stämningen väldigt god och familjär. Hur kommer det sig?

Ett enkelt svar på den frågan är ju att det här är vårt yrke. Oavsett om man är ny så vet ju alla hur det funkar och fotbollen är ju sån. Det är en viss jargong, sen om det är lättare att komma in i Blåvitt eller någon annan klubb… Det är mer ett universellt språk. Man vet hur man ska bete sig i början och man kanske inte visar upp hela sitt register men man vet ändå hur det fungerar i ett fotbollslag. Vi är yrkesmänniskor, man kommer inte in på bandet på Volvo och tror att ska göra några under där. Sen tror jag också att Blåvitt alltid haft bra stämning. Det har varit goa gubbar och det har varit ganska lättsamt.

Sen tror jag också att det finns en viss stomme kvar år ut och år in som gör att det kanske blir lättare. Nu har det ju varit ganska många som flyttat. Vissa år är det kanske tre nya spelare, vissa år är det tio men som jag sa så tror jag fotbollen är sån att den bjuder in oavsett vart man kommer från. Sen gäller det ju för de nya att bjuda lite på sig själva och ta sig för och det gör vi, som är kvar här, med. Det gör kanske att det blir lite lättare för de nya att komma in.

Ni har fått en ny tränare också. Hur tycker du Jörgen är, utan att jämföra honom med sin föregångare?

Väldigt öppen. Han kan ju sitt yrke och har varit i andra klubbar så han vet ju hur det fungerar. Han är väldigt mån om gruppen utan att, precis som du sa, jämföra. Men han är väldigt mån om gruppen, att alla ska trivas, våga säga sin mening och vara delaktiga. Han sätter ribban ganska högt också och har det högt i tak liksom, men ändå så att man ska trivas.

Sen ska ju alla göra sitt jobb. Det är inte skratt och glädje, ibland är det tufft och jobbigt på träningar och allt det där. Än så länge gillar jag vad jag ser.

Hur tycker du truppen ser ut?

Jag tycker det börjar sätta sig nu. Det är mest folk utanför och media som spekulerar vad som fattas hit och dit. Antalsmässigt var vi ju för få i början men nu börjar det att sätta sig lite. 

Jag tror att Blåvitt har varit extremt, vad ska man säga, bortskämda med det att man har folk så tidigt på plats, medan spelare kommer lite senare i andra klubbar. Om det nu har större eller mindre betydelse så är det kanske världen vi får anpassa oss till, att folk kommer lite senare än vad man hade trott. Vi har ändå två månader kvar till seriestart och det börjar se bra ut tycker jag.

Vad har du för personliga mål för den här säsongen?

Som för alla andra, jag vill spela och bidra.

Slutligen, du har varit här i tretton år och det är uppenbart att supportrarna uppskattar det väldigt mycket. Det har skrivits låtar och en supporter har till och med döpt sin son efter dig. Det måste väl nästan vara en lite bisarr känsla?

Det är lite konstigt. Haha, men samtidigt hedrande på ett sätt. Jag vet ju vem han är som gjort det. Hedrande men konstigt också. Det är ett fint namn i alla fall, ett gammalt svenskt namn också som börjar ju komma tillbaka också. Väldigt kul.

Har du hört Hjalmar Jonssons vänsterfot?

Lite har jag väl hört av den…

Du har hört den delen som handlar om dig?

Jag har inte hört hela den låten, hoppas att den är lite med glimten i ögat också.

Tar vi SM-Guld 2015?

Det är för tidigt att säga nu. Diplomatiskt svar… Vi ska absolut fightas om det och ge en bra kamp till alla andra lag.

Tack så mycket!

Tack!

Rasmus Forsströmrasmusifk2015-02-08 13:00:00
Author

Fler artiklar om IFK Göteborg