Sevilla - Eibar 1 - 0
IFK Göteborg – AIK 0-2 (0-1)
Först en Alvbåge. Sen en armbåge. Den första hette John i förnamn, den andre Kjetil. Det avgjorde matchen mot AIK.
Vinn matchen och haka på toppen, förlora och bli både mentalt och poängmässigt avhakade. Svårare än så var inte förutsättningarna. Blåvitt som under våren vägrade förlora har inte gjort annat än just det under sommaren. Tre raka förluster visade kolumnen inför AIK.
Inför matchen ekade hånen mellan klackarna, Kommandobryggan var på tårna, fick läktarna att vibrera. Gåshuden gick längs undertecknads armar. Det är svårt att se vilken annan plats man hellre varit på än just där och just då.
Startelva:
Alvbåge
Johansson – Waehler – Bjärsmyr – Augustinsson
Sobralense – Mahlangu – Svensson – Johansson – Larsson
Vibe
Första halvlek inleddes i raka motsatsen till matchen mot Mjällby. Blåvitt kom runt flera gånger på båda kanterna och skapade inlägg. Pressen var hög och intensiv, vilket ledde till många bollvinster. De första sju minuterna skapade Blåvitt tre hörnor. Men det dröjde till den elfte minuten innan den första riktiga chansen.
Adam Johansson slog en snabb frispark från egen planhalva upp mot Vibe i djupet på högerkanten. Han vann sin löpduell, vek in i straffområdet. Spelade Jakob Johansson som drog sin back men efterföljande skott gick strax utanför.
AIK's backlinje sjönk gång efter annan djupt för att förhindra att Lasse Vibe skulle få några möjligheter i djupled. En taktik som fungerade bra under första 45. Det på grund av att IFK Göteborgs taktik allt för ofta var: Vinn bollen. Är Vibe fri? Ja? Nej? Spela boll mot Vibe. Fyll på med folk. Se vad som händer. Inte mycket hände.
Ju längre halvleken led desto mindre viftade Mikael Stahre med armarna, desto färre utskällningar fick spelarna. Värmen och det konstanta löpandet under de första 25 minuterna tog ut sin rätt.
När Blåvitt kraftsamlade för att åter börja trumma på offensivt gjorde AIK 0-1. Bortalaget gjorde en omställning efter att Mattias Bjärsmyr tappat bollen centralt. Kennedy Igboananike kom runt på vänsterkanten. Lurade bort Adam, sköt ett skott mot första stolpen som Alvbåge tappade in. Den gick genom händerna på Alvbåge, den bollen måste han ta. Och det vet han själv.
Efter målet tappade Blåvitt momentum. Tappade organisationen och sökte nu Vibe varje gång. May och Jakob föll helt ur spelet. Så även Sobralense som gjorde en godkänd första halvlek. Sam var relativt blek, fick inte de bollarna han behövde. Överlappen på vänsterkanten var få, och då är jag generös i min beskrivning. Allt för ofta blev spelet för omständligt när de Blåvita närmade sig Carlgrens målområde.
Andra halvlek inledde med att AIK tog kommandot och skapade några halvchanser. Men den matchavgörande situationen kom i minut 53. På mittplan i en AIK-omställning gick Kjetil Waehler in hårt och satte upp armbågen i huvudet på Kennedy Igboananike. Martin Hansson sprang fram och drog helt korrekt upp det röda kortet. Onödigt av norrmannen som i år dragit på sig två onödiga utvisningar.
Utvisningen innebar att den vilja och luft som funnits i de Blåvita rann ut, ner i gräsmattan och försvann. För i minut 63 ledde ett passivt försvarsspel till att Nabil Bahoui kunde väggspela sig fram med Kennedy Igboananike. Fri med John Alvbåge gjorde inte Bahoui något misstag. Alvbåge rusade ut och fick se bollen enkelt lyftas över honom och in i mål.
Stahre gjorde sedan sina tre byten utan att det fick någon egentlig effekt. AIK spelade av matchen, utnyttjade sitt numerära överläge och tvingade hemmalaget att jaga sig trötta.
Med sju minuter kvar åkte Sauli Väisänen ut efter sitt andra gula kort. Men vad hjälpte det? Visserligen hade Robin Söder ett bra avslut, men då återstod det tio sekunder av matchen.
Egna reflektioner
- Det skapades för få chanser av dignitet. Blåvitt hade ett avslut på mål, i 95: e minuten och ett avslut innanför straffområdet. Då är det svårt att göra mål.
- Taktiken att alltid, i alla lägen söka Vibe. Inte den mest lyckade. May och Jakob fick för lite boll rättvända att jobba med.
- Stämningen och känslan inför matchen var storartad. Stämningen och känslan efteråt var bara en enda stor mörk tomhet.
- Drakar må lyfta i motvind. Men vad hjälper det? Blåvitt sitter just nu fastkedjade i marken.
