IFK Göteborg - BK Häcken 1-0: Seger i hemmapremiären
En stabil defensiv insats av Blåvitt bäddade för seger i hemmapremiären. Spelet i övrigt var dock av högst blandad kvalitet.
Matchen rivstartade i ett högt tempo. Blåvitt skapade en farlig målchans redan efter 50 sekunders spel, men Rieks skottförsök stoppades fint av Häckens målvakt Abrahamsson. Efterföljande hörna blev precis som vanligt inte särskilt lyckad.
Blåvitt visade prov på fin anfallslusta och energi i matchinledningen. Detta resulterade i matchens enda mål redan efter åtta minuters spel. Sebastian Eriksson slog en öppnade krosspassning på ett tillslag ut till Emil Salomonsson som fint serverade en diagonallöpande Sören Rieks, som behärskat stötte bollen i mål. Ett mycket fint och effektivt anfall vars utfall verkade chocka båda lagen, då macthkvaliten sjönk snabbt efter målet.
Hemmalagets försvarslinje började sjunka djupare ner mot eget straffområde i takt med att första halvlek började lida mot sitt slut. Häcken var inte sena att utnyttja detta och man hade ett gäng fina anfallsförsök längs sin högerkant.Ofta fastnade inspelsförsöken på någon tappert kämpande blåvit försvare.
Hafsigt, slarvigt och böljande är tre sammanfattande ord av den första halvlekens innehåll.
Häcken tog tag i den andra halvlekens taktpinne direkt. Dock utan att lyckas skapa speciellt många klara målchanser sett till sitt spelövertag. Farligast var inhopparen Savage försök, när han drog i väg ett överraskande skott från distans, bollen dalade över en chanslös John Alvbåge som fick se ribban göra en matchavgörande räddning.
Blåvitt hade frustrerande svårt att få igång någon som helst form av sammanhängande anfallsspel under den andra halvleken. Oftast slängde man upp bollen på chans och hoppades på att en individuell prestation skulle lösa resten.
Mycket fokus verkade ligga på att försvara sin ledning, vilket också lyckades, men det krävs betytligt mer än ett stabilt försarvsspel för att vinstsviten ska fortsätta vara intakt framöver.
Övriga tankar:
Varför mattades det inledningvis mycket fina anfallsspelet av helt plötsligt och ersattes av defensivt tänk. Direktiv, feghet eller brist på förmåga?
Positivt är att John Alvbåges nolla fortfarande är intakt efter två spelade matcher. En stabil defensiv är alltid en bra grund när en säsong inleds.
Matchens frågetecken var hur lite Paulinho syntes till. Speciellt med tanke på att Emil Salomonsson inte såg hundra ut. Han signalerade tidigt i andra halvlek till bänken om att han behövde byta. Fortfarande inte återställd efter sin febersjuka.
