Mirandes - Ponferradina1 - 2
IFK Göteborg - Gefle IF 4-0 (3-0)
Blåvitt, med hopp om en topp 3-placering, tog flera steg närmare på Gamla Ullevi under fredagsaftonen, när laget besegrade Gefle med 4-0. Kjetil Waehler fick in första målet på hörna, och sedan hann Vibe med två baljor innan första halvlek var slut. Emil Salomonsson utökade sedan till slutresultat 4-0 tidigt i andra halvlek.
Jakten på tredjeplatsen och den sista Europaplatsen går vidare för Blåvitt. Efter 0-0 mot Elfsborg ligger man 4 poäng bakom just Elfsborg i jakten på Europa när man nu ska ta emot Gefle IF.
Matchen inleds i ett rasande tempo av Blåvitt och framför allt Gustav Engvall som gör lite som han vill med Gefle försvaret. Dock känns första halvlek mot Elfsborg igen till en början. Blåvitt har hög press, rullar runt bra precis utanför straffområdet, men tar sig aldrig riktigt in, och hittar inte riktigt de där vassa skottlägena. Lyckligtvis dröjer det bara 15 minuter innan Kjetil Waehler mycket distinkt nickar 1-0 på en hörna av Martin Smedberg Dalence. Ett typiskt Kjetil mål, dvs ren och skär vilja. I vanlig ordning vräker sig Kjetil fram och nästan beordrar bollen att leta sig in i mål.
Efter det dröjer det inte länge innan nästa mål också dimper in bakom Gefles allt annat än nöjda målvakt. Blåvitt spelar genom Lasse Vibe, Gustav Engvall och Emil Salomonsson sig igenom Gefle försvaret, och Emils låga inspel styrs av en Gefle försvarare till Lasse Vibe som vräker sig fram, får en fot på bollen och styr upp den i nättaket.
Där och då var Gefle ett slaget lag. Samtidigt som Lasse fortfarande firade sitt mål så passade Gefle på att samlas i mitten för att snacka ihop sig, men det hjälpte föga, Blåvitt fortsatte att sätta press. Man blandade väldigt fina kombinationer med friställande långbollar. Man bytte kant och man dribblade. Det kändes väldigt synd att man inte plockat fram det här spelet tidigare. Publiksiffran hade säkerligen varit större om man inte skrämt bort många supportrar i hemmamatcherna mot Malmö, Elfsborg och AIK.
Vråloffensiven lägger sig lite efter 2-0 men det är fortfarande Blåvitt som för matchen. I slutet av halvleken så vrider man på tempot lite igen. I den 41:a minuten säger min kompis som står bredvid mig glatt att ”Blåvitt leker ju med Gefle nu. Det är som om de tränar kvadraten i Gefles straffområde”. 10 sekunder senare petar Lasse Vibe också in 3-0, vilket är resultatet i paus.
När andra halvlek drog igång defilerade Blåvitt. Man förtar sig inte, men skapar ändå en del rätt vassa lägen. I den 54:e minuten spelar Gustav Engvall fram Emil Salomonsson i straffområdet och Emil gör inga misstag. 4-0 till Blåvitt, och väldigt hängande huvuden hos Gefle.
Resten av matchen känns som en lång träning. Blåvitt rullar runt lite, men förtar sig inte. Mikael Stahre vågar sig till och med, lite okarakteristiskt, på att redan i den 74:e minuten slänga in Joel Allansson istället för Sören Rieks. Även Gustav Svensson får spela efter att han bytt av Jakob Johansson i den 61:a minuten, och i den 81:a minuten lämnade Martin Smedberg Dalence planen till förmån för den inlånade Diego Calvo.
Matchen slutar 4-0 till Blåvitt, och den direkt frågan jag ställer mig lyder ”Är Blåvitt så här bra, eller är Gefle så här dåliga?”. Troligtvis ligger svaret mitt emellan. Gefle gör verkligen ingen bra match, samtidigt som det märks att Blåvitt prickat in formen bra. (Även om det är för sent för att slåss om guldmedaljer…)
Hela laget gör en väldigt stabil insats och bortsett från att den dåliga publiksiffran finns inte mycket att klaga över.
