Inför årsmötet: Intervju med Richard Berkling, valberedningens förslag till ny styrelseordförande
Snart är det dags för årsmöte för IFK Göteborg och Alltid Blåvitt kommer försöka ta upp och informera om lite olika frågor som kommer att lyftas under det kommande mötet.
En stor fråga inför årsmötet är att Mats Engström inte ställer upp för omval som styrelseordförande och föreningen kommer välja in en ny ordförande. Valberedningen gick i samband med att Mats avböjde omval ut med att de nominerat Richard Berkling till ny ordförande. Richard sitter redan idag i styrelsen, men det var inte helt självklart för honom att tacka ja. Alltid Blåvitt tog sig ett långt snack med Richard om året som gått, styrelsens roll i verksamheten, kommunikation och damlaget. Ett snack som inleddes som en intervju men som allt eftersom blev mer av en diskurs.
Du har redan suttit i styrelsen några år och när Mats Engström meddelade att han inte ställer upp för omval så nominerades du av valberedningen, var det självklart för dig att svara ja på den frågan?
Nej det var det absolut inte. För mig är det en fråga man verkligen måste tänka efter i. Om man ser det som självklart att ”Det här är något jag ska göra” så förstår man nog inte tyngden i vad det är man tar på sig. Det är ett enormt förtroendeuppdrag i ett väldigt fin förening. Jag har en stor respekt för uppdraget och har verkligen tänkt efter. Självkritiskt. Har jag rätt kompetens? Har jag rätt engagemang? Rätt passion? Rätt möjligheter att leda styrelsen? För det är ju inte så att jag ska göra något unikt jobb ensam utan det handlar om att jag ska leda styrelsen och verksamheten. Jag behövde tänka ett bra tag på det.
Men när jag hade tänkt, reflekterat och verkligen känt efter så kände jag att jag skulle kunna göra det med en väldig trygghet och det tror jag också är viktigt. Man ska ha respekt för det för det är ett stort och fint uppdrag, men man får inte bli rädd för det eller förälskad i det. Fara är när man tar en sådan roll för att få en titel. Jag tror man måste förstå att det här är ett jobb man åtar sig att göra och är man inte beredd att göra det så ska man inte ta det.
De senaste åren har det, i alla fall utåt, framstått som om styrelsen har haft ett relativt stort operativt ansvar. Hur ser du på styrelsens roll operativt kontra en mer strategisk roll?
Jag har försökt pusha även de åren jag suttit i styrelsen för att styrelsen ska jobba mer strategiskt. Vi ska dra upp riktlinjer och skapa förutsättningar, och absolut ha en kontrollfunktion för verksamheten, men ordförande och styrelse ska inte vara de som syns mest.
Vi måste bygga en verksamhet på Kamratgården som är uthålligt stark. Om man bygger den runt starka profiler som kan vara kortsiktiga då blir du beroende av individer på ett sätt som inte är hållbart för en förening som IFK Göteborg. Absolut att man är beroende av människorna som jobbar på Kamratgården och av laget på plan, men styrelsen ska inte ha den rollen. Jag kan tycka att när det går bra så är det Håkan Mild, Pontus, Erica och alla de som ska synas. Jag, om jag blir vald till ordförande, ska synas den dagen det blir jobbigt och går dåligt.
Det är klart att rollen som styrelseordförande i IFK Göteborg kommer med ett visst mått av synlighet, men det är inte därför man ska ta en sådan roll. Man ska ta den för att man tror att man kan bidra och göra nytta. De som jobbar där dagligdags är de som ska vara ryggraden och stjärnorna. Styrelsen ska stärka verksamheten och göra så att IFK Göteborg lyfter verksamheten. Inte bara laget utan hela föreningen.
Vilka frågor anser du att styrelsen ska driva på kort sikt, mellanlång och lång sikt?
Det finns en fråga som är övergripande på kort, mellan och lång sikt och det är att vi måste skapa en ekonomiskt hållbar situation. Vi måste bygga en verksamhet som genererar sina egna medel. Vi kommer fortsätta vara beroende av spelarförsäljningar men då måste det vara en del av den långsiktiga strategin. Det får inte bli så att vi tvingas sälja saker som Kamratgården eller spelare i panik eftersom vi inte har kontroll på vår ekonomi. Den situationen får vi inte hamna i. Där måste vi långsiktigt lyfta både det egna kapitalet och likviditeten som hänger ihop. Där har det gjorts ett bra jobb de senaste åren som gör att vi har en något mer stabil grund att stå på idag men vi måste också lyfta våra intäkter. Där har vi inte haft en positiv utveckling och det måste vi både våga sätta ord på och göra något åt. Dels då för att öka den ekonomiska stabiliteten men också för att kunna göra sportsliga satsningar för det där hänger ihop. Så även om prioritet på ekonomin låter som något vi sagt länge nu så är skillnaden att vi har kontroll på kostnader och nu istället behöver växla upp vår förmåga att öka försäljningen, öka intäkter och öka sportlig satsning vilket ligger i linje med vad Håkan (Mild) har sagt nu när han kommit in. Det är styrelsens viktigaste arbete den kommande tiden.
Sen måste vi också hjälpa till att guida IFK Göteborg in i den värld som den nya moderna fotbollen innebär. Det är en hyperkonkurrens för svenska lag och Sverige som fotbollsnation. På landslagsnivå kan vi konkurrera men på klubblagsnivå har vi andra förutsättningar än de flesta andra europeiska ligorna vad gäller finansiella muskler. Vi som styrelse måste ju hjälpa IFK Göteborg hitta sin roll i det. Vad är vårt värdeskapande och vår unika profil och konkurrenskraft? Där tror jag att man kan ta oerhörd kraft av historien. IFK Göteborg var konkurrenskraftiga med de största Europeiska klubbarna på 80 och 90-talet, men steget mellan IFK Göteborg och de klubbarna var väldigt stort då också. Men IFK Göteborg gjorde något rätt med de förutsättningar de hade.
Det finns inget som säger att vi inte kan träna lika hårt som lag med dubbla vår omsättning. Det finns inget som säger att vi inte kan utveckla våra talanger lika bra. Det vi inte kan göra är att köpa spelare av samma kaliber som lag ifrån Premier League et cetera. Men de spelare vi har kan vi fostra, utveckla, träna och förädla med samma engagemang. Där är styrelsen viktig för att se till att IFK Göteborg fortsätter jobba med de bitarna som är vår verksamhetsutveckling.
Går det att utveckla resonemanget kring att stärka ekonomin? För att styrelsens prioritet är att stärka ekonomin har vi hört ganska många gånger nu. Har vi inte kommet längre än så?
Det fanns en tid när IFK Göteborg var det naturliga valet för en talang i Sverige. För mig är det det vi måste sträva efter. Är du en ung spelare så ska din bild vara att går du till IFK Göteborg så får du en lång och bra karriär. Och det perspektivet går att utveckla längre. Vi har en dialog om våra hemvändare just nu. Jag vill att IFK Göteborg blir bättre på att ta hand om våra fotbollsspelare över hela karriärscykeln om man kan använda det begreppet. Vi ska kunna ta in unga fotbollsspelare och utveckla dem, oavsett om det handlar om deras fotbollsförmågor, grundläggande fysiska förmåga, eller utveckla människan. Vi pratar om väldigt unga killar och tjejer som kommer till oss som inte färdiga som människor. Vi ska hjälpa spelarna göra rätt val tidigt så att de får en lång och fin karriär. Vi ska också utveckla hur vi hjälper spelare som varit ute som proffs och behöver komma hem för att ladda om ifall något inte blev som det var tänkt. Vi ska också kunna hjälpa spelare som haft långa karriärer att komma hem och landa efter karriären. För en spelare som är 30+ och har gjort 10 år ute i Europa har andra frågeställningar som håller den vaken om natten än en spelare som är 17 år gammal och vill ut i som proffs. Om vi kan se till att hjälpa spelare över hela den karriärscykeln så kommer det vara en konkurrensfördel som gör att vi blir mer attraktiva för spelare att komma hit.
Sen hänger ju ekonomin alltid ihop med det för vi kommer alltid behöva betala löner och övergångssummor även om vår attraktionskraft ökar. Men om vi kan visa både spelare och köpande klubbar att en spelare från IFK Göteborg har en hög klass på sin fotbollsutbildning då kommer vi attrahera bättre spelare och ta bättre betalt när vi säljer. Där måste man ju ge en eloge till Frölunda Hockey där en spelare som kommer från Frölunda har väldigt gott rykte i NHL. De är kända för att vara vältränade, välskolad och en lättcoachad spelare. De har lärt sig spelsystem som gör att de passar in i på många olika sätt och är hårt arbetande. Frölunda har lyckats väldigt bra med att få en tydlighet kring vad en spelare skolad i Frölunda står för. Det är något för IFK Göteborg att lyfta också även om vår akademin ligger väldigt långt fram i det arbetet redan. Det handlar om att komplettera det med att vara en attraktiv klubb över hela ”livscykeln”, om man får använda ett sådant uttryck, för en spelare och där har vi lite kvar att göra.
2020 var en turbulent säsong för IFK Göteborg, något som slutade i flera ledande personer i föreningen på ett eller annat sätt lämnade sina poster. Utifrån har det kommit en del kritik mot att det är svårt för medlemmarna att veta vem eller vilka som tagit olika beslut och på vilka grunder de tagits vilket gör att vissa känner att det är svårt att som medlem utvärdera det arbete som gjorts. Hur tycker du att föreningen bör hantera problematiken med att vara transparent utan att det skadar föreningens konkurrenskraft för att informationen flödar okontrollerat ut ur föreningen?
Har du något exempel som du kan ge, så att jag svarar på rätt sak?
Ja men ta som exempel när Poya Asbaghi fick gå. Det är ju många som spekulerar i huruvida det var styrelsen som tog beslutet, eller om det var den sportsliga ledningen, eller om det var klubbchefen Max Markusson som stod för beslutet. Den oklarheten gör ju att som medlem så vet man inte vems arbete men ska utvärdera när det är dags för årsmöte.
Jag hoppas du förstår att jag inte kan gå in på exakt hur det gick till, men jag håller med om att vi inte har varit supertydliga i vår kommunikation. Nu var det ju som du säger en speciell säsong med Covid-19 som gjort att det varit allt från svårare att träffas och ha normala arbetsmöten till att beslut tvingas bli mer kortsiktiga. Jag hoppas att vi kan uppfattas som betydligt mer tydliga och konsekventa framöver. Så jag kan förstå bilden utifrån, men för mig som såg det från insidan så var det betydligt mindre dramatiskt och mer strukturerat, men vi måste kunna förmedla den bilden utåt också. Mats Engström och Max Markusson ledde det arbetet på ett mycket bra sätt, men jag håller med om att det inte hjälper att man internt vet om det om inte vi kan förmedla det utåt. Jag kan förstå den kritiken och hoppas att vi lär oss av det inför framtiden.
När du nominerades till styrelsen för några år sedan gjordes en videointervju med Supporterklubben Änglarna där du berättade om att du var aktiv Lerums IS, som ledare för både sonens och dotterns lag. Du var även med i den arbetsgrupp som lade fram förslaget att starta ett damlag för lite över ett år sedan. Då togs även beslutet att på sikt starta en ny förening för damlaget och på så sätt ha de olika verksamheterna i olika föreningar. Vi vet att det lämnats in motioner om att häva beslutet att dela föreningen. Hur ser du med tanke på din erfarenhet som verksam i både dam och herrlag på att ha en gemensam förening kontra en uppdelad förening. (Fotnot. Lerums IS är en sektionsförening med en huvudstyrelse, och fyra sektioner som alla har en ledamot i huvudstyrelsen. Herrlag, damlag, barnlag och ungdomslag har varsin egen styrelse, men alla agerar under samma flagg, lite som IFK Göteborg fungerade innan föreningen gjordes om till alliansförening och de olika sporterna skapade egna föreningar som var medlemmar i alliansföreningen.)
Om vi börjar från ett mer generellt perspektiv innan vi går in i detalj på just IFK Göteborg, och det här sade jag redan när vi presenterade vår utredning om att starta damlag. Tiden där damfotbollen är något som behöver ”stöttas” är förbi. Nu gillar inte jag att använda den termen om fotboll men om vi ändå ska prata om det ur ett ekonomiskt perspektiv så är damfotbollen idag en ”kommersiellt gångbar produkt”. Det finns ju de som säger att damerna behöver si och så mycket stöd, men å andra sidan, hur många herrklubbar i Sverige idag går med vinst?
IFK Göteborg är ju beroende av spelarförsäljningar
Ja, och av sponsorkontrakt, TV-pengar samt bidrag från SEF och UEFA. Herrfotbollen har ett bidragsberoende, men då kallar vi det inte bidrag, utan finansiering, investering eller sponsring. Det är ju samma på damsidan. Herrfotbollen är bara mer mogen som marknad. Men vi ser också ett skifte. Jag tror det är svårt för föreningar att ha en relevans för stora företag både nationellt och internationellt vad gäller sponsring och partnerskap om man inte har både dam och herr verksamhet. Det är glasklart för mig. Sen kommer då nästa fråga. Organisationsformen, och den kan jag tycka får lite för stor betydelse. För mig är det så att oavsett om föreningen är en förening eller två föreningar organisatoriskt så måste man hantera varumärket IFK Göteborg på ett gemensamt sätt. Sen kan man göra så att man särredovisar ekonomin för att säkerställa att damsektionen får de intäkterna de faktiskt drar och förtjänar men också för att det finns rädslor för att de skulle ta resurser från herrlaget.
Jag kan tycka att den debatten ibland blir fel för jag tror att helheten kommer bli större. Har vi rätt hanterad och skött damverksamhet, som vårt division tre lag håller på att bli, även om de är unga, så gör det IFK Göteborg större och starkare. Det blir mer att tycka om, det blir mer att marknadsföra och det blir mer att stötta. Jag är helt säker på att den delen kommer bära sig. Att inte ha både dam och herrlag är helt otänkbart framåt. Det behöver vi ha för att vara en hel förening. Vi säger att vi ska vara hela stadens lag, fast det är vi ju inte om vi stänger ute kvinnor. Men som sagt, det blir lite mycket fokus på hur det görs organisatoriskt. Det går att göra bra oberoende på vilken väg vi väljer att gå.
För att ta en jämförelse så kommer ju jag från Volvovärlden där Volvo delades 1999 när Volvo Cars såldes till Ford. Men trots olika ägare så förvaltar man det gemensamma varumärket på ett väldigt bra sätt. Så det går att göra.
För mig är det viktigt att vi har en bra dialog på medlemsmötet om hur vi ska göra framöver. Jag vet att en motion är inskickad men jag vill inte svara fullt ut om den just nu för då föregriper jag den demokratiska processen och det är inte min roll. Det är inte att respektera den demokratiska processen i föreningen. Men jag tycker absolut att vi måste skapa en tydlighet i att dam och herrfotbollen ska kunna finnas på samma förutsättningar i IFK Göteborg. Med det menar jag att de ska ha förutsättningar att nå sin egen potential. Det betyder ju inte att de ska ha exakt samma lönevillkor för där har fotbollen en bit kvar att vandra fortfarande.
Det finns ju många som är rädda för att ett damlag som ”kastas ut” som egen förening ska gå samma väg som Malmö FFs damlag som bytte namn till LDB Malmö och sedan Rosengård och idag inte har något alls med MFF att göra längre. Men man kanske kan vända på det och säga att IFK Göteborg och Damfotbollen idag är så pass starka på egna ben, och ännu starkare gemensamt att även om damlaget var en egen förening så finns det ingen vinning för dem i att lämna ”varumärket” IFK Göteborg och söka sin egen väg likt det kanske var för MFFs damer i mitten på 2000-talet?
Nej det gör det inte. Men vi kan ju resonera ihop du och jag. Vad tror du är den dominanta rädslan bland våra medlemmar. Är det att ha en förening och att det då skulle riskera herrverksamheten, eller är det att ha två föreningar och att damerna då inte får en tillräcklig chans att och den verksamheten då urholkas med tiden. Vad tror du att medlemmarna tänker?
Jag tror att det är uppdelat i två läger. Jag tror att vi har ett lite mer konservativt block, kanske lite äldre som är uppvuxna i en värld där damfotbollen ses som en amatörverksamhet, och att det där finns en stor rädsla för att det skulle bli ekonomiskt belastande för herrlaget. Sen tror jag att det finns ett annat block som är rädda för att om man delar föreningen så tappar man lite av gemenskapen. Jag tillhör själv den sidan och nu är det absolut en orättvis jämförelse, men jag tänker tillbaka lite på 60- och 70-talets USA där färgade tvingades gå på egna toaletter och sitta längst bak i bussen. Det hade känts lite som att man säger ”Okej, vi behöver ett damlag för att sponsorerna kräver det, men ni hålla er på PSA, Kamratgården är bara för herrlaget”. Det känns inte riktigt som att de bjuds in att vara en del av IFK Göteborg på riktigt, utan mer som ett lag som kan generera sponsorintäkter och spelar i våra tröjor.
Som sagt, jag vill inte föregripa mig föreningsdemokratin och vill inte ta ställning baserad på min personliga åsikt. Det är viktigt när man tar på sig en sådan här roll, idag som styrelseledamot, och om jag väljs in, i framtiden som styrelseordförande, att jag inte företräder mig själv. Jag företräder föreningens medlemmar.
Men vi har en motion inskickad, som är välskriven och nu ska den behandlas och sedan hoppas vi att vi får en bra dialog på medlemsmötet om den så att medlemmarna kan ta ställning till vad de tycker och tänker i frågan.
Men jag kan säga som såhär. Jag är övertygad om att det inför framtiden är livsviktigt för IFK Göteborg att vi har ett livskraftigt damlag som det satsas på. Gör vi inte det här bra så kommer vi som förening tappa. Vi kommer bli mindre attraktiva för både sponsorer och supportrar. Vi kan inte göra detta halvhjärtat eller som en alibisatsning. Vi måste göra det fullt ut.
Jag tror jag sade det när vi klubbade igenom beslutet att starta damlaget att målsättningen för damerna måste ju vara att gå till Allsvenskan och slåss om Europaplatser. IFK Göteborg kan ju inte ha två lag med olika ambitionsnivåer. Nu är det ett väldigt ungt lag som spelar i division tre, och det kommer ta ett tag att ta sig dit, men slutmålet måste ju vara att vi har samma förväntan och vilja att damerna ska nå framgång som vi har på herrarna.
Där är ju lite min rädsla att vi inte hänger med i utvecklingen ordentligt, utan snarare tittar tillbaka på 80- och 90-talet och hoppas att det som gjorde oss framgångsrika då ska funka idag. Jag ser inte riktigt att man som förening kan hävda sig på sikt genom att bara ha ett framgångsrikt herrlag, och min rädsla med att dela föreningen, speciellt när det är så unga tjejer som spelar i damlaget, att det blir spelarnas föräldrar som drar i hela verksamheten ideellt och halvseriöst.
Det är ju som du säger. Damfotbollen får ju inte bli för de närmast sörjande men det finns ett intresse idag från både TV och publik på arenorna som kommer att öka. Jag tror inte heller att vi kan göra som vi gjorde på 80- och 90-talet för att nå framgång idag, men vi kan lära oss av en del saker som gjorde oss framgångsrika då och översätta det till dagens förutsättningar. För förutsättningarna idag är ju dramatiskt annorlunda. Det råder en hyperkonkurrens och det gäller att vi förstår det. Jag vet att det finns en debatt bland supportrar om den moderna fotbollen. Den moderna fotbollen är ju här oavsett om vi vill det eller inte. Det vi måste göra är att se till att vi äger vårt eget öde i detta. Vi får inte bli ett offer för den moderna fotbollen, utan vi måste vara skickliga på att förstå vad som är IFK Göteborgs möjligheter att skapa värde i det, hur vi kan vara livskraftiga och hur vi kan skapa ett lag som skapar glädje och lycka för våra supportrar som de kan följa med ut i Europa. Och att vi gör det på våra villkor. Och där tror jag att vårt damlag är en viktig del i den helheten och det går inte att hantera det styvmoderligt som man kanske gjort tidigare genom åren.
Men som sagt. Jag är bara en styrelseledamot än så länge, jag är inte invald till ordförande utan bara nominerad, och diskussionen bygger på en motion som är inlämnad, så vi ska inte gå händelserna i förväg utan vi måste låta den demokratiska processen ha sin gång. Det är en styrka i IFK Göteborg. Vi är en medlemsförening och det gör oss bättre.
Jag håller med, och det är därför vi (Allitd Blåvitt) vill göra den här intervjun, för att lyfta frågor för medlemmarna inför årsmötet och informera medlemmarna om personen som är nominerad till styrelseordförande och även presentera motionerna som lämnats in så att medlemmarna faktiskt kan ta informerade beslut och inte bara röstar ja till allt som det så lätt blir annars. Vår ambition är att kunna presentera olika sidor av frågor så att medlemmarna kan bilda sig en egen uppfattning. Hur bra vi lyckas, ja det får vi se.
Jag är i alla fall övertygad om att damlaget kan stå på egna ben, men som jag sade tidigare om organisationsformen, oavsett vilken det blir så kommer vi kunna driva IFK Göteborg med en enhetlighet. Sen om vi har en organisation som gör att det är två kostnadsställen eller inte, det går att hantera. Så jag är inte jätteoroad över frågeställningen och hur mötet beslutar i frågan, för oavsett vad det blir så kommer vi kunna göra något väldigt bra av det.
Alltid Blåvitt tackar Richard Berkling för att han tog sig tid att prata med oss!
